Aktuella tågfrågor av Gunnar Sandin

1. Tungmetaller
Om stoftet från järnvägen var så hälsovådligt som man kunde få intryck av från en artikelserie i Sydsvenskan strax före nyår hade rosorna hunnit vissna på min grav. Stoftet består ju väsentligen av gjutjärnspartiklar från tågens bromsblock. I tre år på 1970-talet slipade jag stål på en av stadens verkstadsindustrier. Visst fanns det ventilation men visst dammade det. Och inte som från tågen tämligen rent järn utan rostfritt, det vill säga legerat med krom och flera andra metaller. Jag lämnade alltså jobbet efter några år men många av mina arbetskamrater stod där ett helt yrkesliv. Och de hade och har många miljoner kolleger världen över. Vad jag vill ha sagt att om det var något specifikt farligt med järndamm så hade det gett utslag i sjukdomsstatistiken och uppmärksammats. Så som omsider har skett för personer som arbetat med asbest eller kisel.
Däremot är mikropartiklar i allmänhet ett hälsoproblem som man håller på att bli varse. Det påverkar lungfunktion och allmäntillstånd och syns i dödlighetsstatistiken. Därför är det bra att man uppmärksammar uppkomsten och spridningen, som nu har skett i järnvägens fall. Men vi vet redan att spridningen är många gånger större från vägtrafiken, och de partiklarna är kontaminerade med kolväten från dieselolja eller bildäck och andra otrevligheter.
Slutsats: det är inte järnvägen som ska angripas i första hand. Om rädslan leder till inskränkningar i godstågstrafiken blir det ännu mera tung trafik på vägarna där hälsoriskerna är större. Man ska ta människors oro på allvar, sa Olof Palme. Men det är svårt att följa den maximen när oron i första hand handlar om knottrig billack.

2. Fyrspår
Statistiken för 2006 visar att tågpendlingen fortsätter att växa med tvåsiffriga procenttal. Men Banverket tror inte att den nödvändiga utbyggnaden till fyra spår mellan Arlöv och Flackarp kan ske förrän tidigast 2016. En viktig orsak är, som VB redan behandlat, att kommunerna Burlöv och Staffanstorp bromsar.
Nu är det risk för ytterligare försening. Vi har som bekant fått en borgerlig regering som prioriterar annat än järnväg i sin trafikpolitik. Och Citybanan i Stockholm har blivit två miljarder dyrare sen den förra kalkylen gjordes för bara ett år sen. Det innebär sannolikt att Banverket måste minska på andra investeringar. Vad som behövs är ett kraftfullt agerande från skånska politiker. Ilmar Reepalu har talat klarspråk men det räcker inte. Lennart Prytz var en olycka med sina misslyckade kompromissförsök och med undfallenheten för en osaklig opinion som ledde till kravet på ett yttre godsspår.
I Västergötland gick ett dussin kommuner samman mot Lerum som bromsar en nödvändig utbyggnad på liknande sätt. Går det att mobilisera en liknande opinion i Skåne? Jag är pessimist, men försöket måste göras, och initiativet borde komma från Lund.

3. X61?
Pågatågens efterträdare är alltså beställda. Den som är nyfiken kan fara till Stockholm och åka med ett av de moderna pendeltågen av typ X60. De skånska tågen blir något annorlunda, ska de littreras X61? Det blir fler sittplatser, och bredare säten, vilket är särskilt angeläget i vår landsända. En standardhöjning. Men vi får hoppas att de gamla pågatågen (X11) renoveras och blir kvar. Det skånska järnvägsnätet behöver ju byggas ut.