Det var ett himla tjatande om Bildts oljeaktier. Det är nästan som Perssons herrgård. Själv sitter jag och väntar på att Bildt ska göra ett skarpt uttalande mot USA:s nya överfall på en annan nation. Inte nog med att man backar upp Etiopiens inmarsch i Somalia. Nu har man också utfört flyganfall i södra delen av landet. Det var framgångsrikt, säger nyhetsbyråerna, man fick död på en efterspanad al-Qaidaman. Ja, och så strök visst ytterligare 50 människor med. En ytterligare hangarfartygsgrupp har börjat kryssa utanför Afrikas horn.
En gång i tiden var Sveriges regering mycket uppmärksam på övergrepp mot små nationer. Små nationer borde hålla ihop mot övergrepp från de stora, var en tanke som tog sig uttryck i landets FN-politik. Så kom igen Calle Bildt, vi kan t.o.m. förlåta en och annan option eller ubåt, om du tar bladet från munnen!
Afghanistan
Det fattiga och bergiga Afghanistan har i ett par hundra år spelat en betydande roll i världspolitiken. Men, för att rekapitulera den nyare historien, så var CIA igång där på 1970-talet vilket lurade in en sovjetisk ockupationsstyrka. Men då kom CIA tillbaka på allvar, med riktigt stora resurser och moderna vapen till en lokal guerrilla som drev ryssarna på flykten. Problemet var att guerrillan blev så stark att den tog över landet och bjöd dit saudiska och andra fribrytare som hatade USA. Så kom 11 september och USA började krig och dödade en massa afghaner i sin jakt på Usama bin Ladin. Det har man fortsatt med i fem år nu. Men när nu USA har fullt upp med att säkra Irak för demokratin och oljebolagen behövs det avlastning i Afghanistan. Ett av de länder som ställer upp med soldater till detta är Sverige. En del finns där redan och fler är på väg.
Det är bra att Sverige ställer upp med soldater utomlands till fredsbevarande operationer i FN:s regi. Det har gått ganska bra med svenskar som inte är yrkessoldater utan har en lite bredare livserfarenhet, detta på platser som Cypern, Sinai och Bosnien. Allt FN ger sig in i är förvisso inte bra, men FN-beslut bör vara nödvändiga om än inte tillräckliga villkor för svenskt engagemang.
Men vad som gäller nu är inte fredsbevarande operationer, det handlar om att sätta upp en stridsgrupp ("battle group") som ska syssla med fredsframtvingande, dvs. krig. Vår stridsgrupp är avsedd för EU:s kommande krig, men i väntan på dem lär det bli Afghanistan. Det är ytterst sannolikt att den svenska regeringen, med socialdemokratiskt stöd, skickar den nyutbildade styrkan att föra krig i Afghanistan under Natos ledning. I Sverige har detta nästan inte ifrågasatts. Det var därför glädjande att Aftonbladet faktiskt publicerade en kritisk ledare om det den 9 januari.
Vad kan vi i Lund göra? Ja, upplysning och opinionsbildning skulle behövas. Det faller sig dessutom så att vi i
Lunds kommun har det främsta träningsområdet för den svenska utlandsstyrkan. Är det kanske dags för vänsterpartiet i Lund att börja tänka på saken? Tänk globalt och handla lokalt, som det heter.
Microsoft forever
Vi på VB har länge sett det som en särskild uppgift att vara observant och kritisk vad gäller Microsoft. Sverige är ju i högsta grad Microsoftterritorium - övergången till öppen programvara här ligger år efter länderna på kontinenten. Därför noterar vi med stort intresse att Göran Hägglund, kd-socialministern, rekryterat Microsofts försäljningsdirektör med ansvar för offentlig sektor till posten som statsekreterare i Socialdepartementet. Av intervjun i Computer Sweden framgår att Karin Johansson, det är namnet, blir ensam om IT-kunnande i regerings-/statsekreterarekretsen (om man inte räknar Carl Bildt förstås) och att hon klart ser vilken roll IT spelar inom hennes ansvarsområde. Hennes förra jobb ska förstås inte evigt diskriminera henne, men det är angeläget att hon inte tillåtes spela någon roll i regeringens IT-politik p.g.a. den uppenbara risken för jäv.
När vi ändå är inne på databranschen kan jag berätta om hur det gick till när Bill Gates kom till himlen. Han gick fram till Sankte Per vid porten och sa: "Tjena Pelle, det är Bill, jag kilar in."
"Nej", sa Sankte Per, "du får faktiskt ställa dig i kön och vänta på din tur - här är alla lika." När så Bill stod där i den väldiga kön, så rullade det plötsligt fram en iPod-vit limousin till porten och ut stiger Steve Jobs som bara byter några ord med Sankte Per och sen rullar in i himlen.
Då blir Bill Gates rejält förbannad och går fram till Sankte Per och säger: "Du sa ju att alla var lika här. Jag såg ju hur du lät Steve Jobs smita förbi kön." Då skrattar Sankte Per och säger: "Nej, det var inte Steve Jobs. Det var Gud, han har bara fått för sig att han är Steve Jobs."
Klarspråk
Det känns naturligt att avsluta årets första (och VB:s sista?) krönika med en av de eviga frågorna. Jag syftar naturligtvis på alkoholfrågan och det är med stort välbehag jag citerar en insändare i Dagens Nyheter onsdagen den 10 januari. Jag säger inte att jag skriver under varje ord, men visst är den befriande i sitt klarspråk!
Ett glas vin då och då", finns det någon större underdrift? Det är inte många som nöjer sig med ett glas vin, nästan ingen skulle jag vilja påstå. Nya tidens snobberi med fina viner är bara förtäckt alkoholintag. Möjligen kan man vid första flaskan sitta och njuta av bouquet, men i nästa flaska söker man ruset. Varje matrecept har vintips bifogat. Vin är kultur och förfining. Jo, pytt!
Det börjar bli dags för motbok, vi klarar inte alkohol vare sig det är uppklätt till snobbkultur eller ej. Lika fulla blir vi och lika dumma. Titta bara på vinkännarna, mosigare och mosigare med tiden. Vad som händer omkring oss är bevis nog. Alkoholen är vårt största problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar