Det ska alltså bli Mona. Genom uteslutningsmetoden.
Hon är inte oomstridd i sitt parti. Sofie Wiklund skrev i en ledare i Dala-Demokraten att Mona bara kunde leda partiet åt ett håll, i graven. Samma tidnings chefredaktör Göran Greider har anmärkt att hon är lat. Det senare tror jag att man kan leva med. Thorbjörn Fälldin var som statsminister flitig som ett bi och läste alla papper, men vad hade han och landet för det? Per Albin Hansson styrde landet medan kriget rasade i den närmaste omvärlden, ägnade trots detta en stor del av tiden åt bridge och sina båda familjer men har ett gott eftermäle.
Hon är opålitlig, kommer inte till annonserade partimöten, skriver Enn Kokk.Sådant är påfrestande, det vet vi gamla v-aktivister som haft att hantera Jörn Svensson, men vi gillade Jörn i alla fall.
Den fackliga oppositionen är orättvis: strejkförbudet var hela regeringens förslag men hon fick stå för det. Pigavdraget? Hon var tidigt ute, men jag sätter en mindre summa på att en kommande s-regering inte avskaffar det om det införs av borgarna.
Hon har inte åstadkommit särskilt mycket som fackminister, det är sant, men sånt kan väl avhjälpas med några duktiga statssekreterare. Hon lär inte vara någon stor bokläsare. Det är allvarligare men det var inte Per Albin heller. Så om hon sätter in en modern Wigforss i regeringen och partiledningen så.
Nej, mitt motstånd mot Mona grundar sej i en annan sak som märkligt nog inte har tagits upp av några andra opponenter. Hon drar på sej p-böter, vilket tyder på nonchalans mot medtrafikanter och kommunala förordningar. Och hon älskar att köra bil. Det sa hon åtminstone i anslutning till Tobleroneaffären, att hon både tänkte och kopplade av så fint i bilen. En statsminister som älskar att köra bil kan inte bygga om Sverige till ett grönt folkhem. Hon kommer att vara lika undfallande mot billobbyn som Maud Olofsson.
Nu talas det från facket om att balansera Mona med att göra Sven-Erik Österberg till partisekreterare. Jag uppskattar visserligen Marita Ulvskog, trots hennes EU-hållning, men tycker det är logiskt och rimligt en partisekreterare får gå efter ett svårt valnederlag vilket i ännu högre grad gäller vänsterpartiets Anki Ahlsten. Och Österberg verkar allmänt sympatisk och rejäl.
Men så ser jag i tidningen att han gillar att ta med familjen på husvagnssemester. Och hur hade han tänkt sej att flytta husvagnen?
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar