25-öreskultur: bibliotek på Nova Lund? av Gunnar Stensson

Stadsdelsbiblioteken är tråkiga, har legat på samma ställen i 40 år och ska avskaffas snarast, så att Kultur- och fritidsnämnden får pengar och resurser till andra och roligare saker. Ungefär så uttalade sig nämndens ordförande Gösta John Bredberg i Sydsvenskan för ett par veckor sedan. Därmed drog han över sig en kritikstorm som långt ifrån har bedarrat ännu.
Gösta John Bredberg backade häromdagen. En biblioteksutredning ska göras. Allt ska ske i samförstånd. Ingenting kommer att hända genast.
Den senaste veckan gjorde någon ett nytt utspel: bibliotek på Nova Lund (Detta geniala och skrämmande namn)! Det grundar sig på följande passus i förslaget till Plan för biblioteksverksamheten i Lund, som just nu är ute på remiss:
”Gång på gång konstateras att svenskarna nu har en shoppingkultur som kommit att likna den amerikanska. Familjen åker till köpstaden för att umgås, titta, uppleva, äta och handla. Barnen följer med. .. Där barnen och deras föräldrar finns där ska biblioteket också finnas. Man kan söka sig nya samverkanspartners och kanske till och med hyra in sig hos någon befintlig verksamhet – närliggande eller totalt oväntad!”
Entusiasmen är inte att ta miste på.

Detta är alternativet till stadsdelsbiblioteken
Både Skånskan och Sydsvenskan beskrev det samtidigt i stort uppslagna artiklar.
Någon annan ”köpstad” än Nova Lund inom Lunds kommun finns ju inte, frånsett Lunds centrum. Den närmaste ”köpstaden” är Center Syd.
På lördagsmorgonen packar familjen in sig i bilen, lämnar sitt bostadsområde och sina grannar och glider iväg till Nova Lund. Biblioteket blir en bekväm del av konsumtionen. Familjemedlemmarna kanske lånar någon bok om mat, någon deckare, något erotiskt och ett par bilderböcker, kunder också på biblioteket.
De återvänder garanterat, om inte annat så för att lämna tillbaka böckerna. Parkeringsplatsen på den öde asfalt som en gång var Skånes bästa åkerjord fylls på morgonen och töms på kvällen.
Samtidigt förtvinar Lunds centrum i den bilburna konkurrensen. Där vistas pensionärer, gymnasister och studenter, mindre lönsamma individer.

Överlevnad?
Skulle stadsdelsbiblioteken kunna konkurrera med konsumtionsbiblioteket Nova Lund? Skulle ens huvudbiblioteket kunna göra det? Är deras besökare över huvud taget intressanta jämfört med de unga välutbildade konsumenter som ägnar sin fritid åt shopping?
Citat ur planförslaget: ”Att binda kostnader för både lokaler och personal till lågt utnyttjade bibliotek med ringa öppethållande är varken attraktivt eller kostnadseffektivt.”
Jag försökte försvara Nova-idén för mig själv, i rättvisans och förnuftets namn. Ett bibliotek på Nova skulle kunna innebära att avancerad skönlitteratur, poesi, debattskrifter, klimatseminarier, solidaritetscirklar, politik och vetenskap fick tillträde till denna slutna värld där all verksamhet utom konsumtion är förbjuden. Biblioteket spränger sig in i konsumtionens skyddande glaskula och ger de bedövade konsumenterna lite frisk luft. För de finns ju där. Och de är ju Lundabor. Det finns hopp om också den mest hjärntvättade konsument.
Men det verkar föga troligt att detta skulle kunna ske om man hyr in sig på Nova eller har Nova som samverkanspartner på Novas villkor.
Det handlar snarare om att åka snålskjuts, en billighetskultur på konsumismens grund, en bibliotekskultur som framtvingades när man sänkte skatten med 25 öre för att öka utrymmet för konsumtion, en tjugufemörespolitik för en tjugufemöreskultur.