Mer kärnkraft? av Sven-Inge Cederfelt

Gr skriver i VB 080125 att han tror att fler kommer till att ansluta sig till Björklunds linje om kärnkraft. Vidare påstår han att vi kan glömma solenergi och att vindenergi möjligen börjar komma.
Ser man det globalt kan väl solenergin bli ganska avgörande om vi bestämmer oss för att satsa på det. En yta av Sveriges storlek i Sahara med solenergiverk skulle kunna ge elenergi i storleksordning med den globala energikonsumtionen. Även i Norden skulle solceller på taken kunna ge en hel del. Det handlar främst om när solcellerna blir tillräckligt billiga (eller alternativen tillräckligt dyra). En stor utbyggnad av sol och vind kräver förstås någon form av energilager. Men det är ju möjligt. Vätgas är ett alternativ för långtidslagring, typ från sommar till vinter. Det finns ju även mekaniska metoder, t ex svänghjul eller pumpa upp vatten, för korttidslagring. Även vid infrastrukturen för fordonsdrift bör det ju vara någon form av energilager som kan tas ut som el, laddningsbara elhybrider lär finnas inom kort.
Men åter till Björklunds kärnenergiidé, som jag inte betvivlar att många kommer att ansluta sig till. Det riktigt fåniga är ju att han vill ha dem vid Ringhals och Forsmark. Eftersom kärnenergi är en ändlig källa så bör man ju hushålla med den. Det innebär bl a att om vi ska ha kärnenergi så bör det vara kraftvärmeverk. Då utnyttjas energin effektivare. Men det betyder ju också att de bör ligga vid storstäderna. Byggs de lika stora som de kärnkraftverk vi har idag kan jag inte se att det finns underlag för den värmen någon annanstans i Sverige än vid Stockholm. Och då ligger Forsmark för långt bort. Behövs det fler i norra Europa bör de ligga vid de andra storstäderna, såsom Köpenhamn, Riga, St Petersburg och kanske Gdansk.