2008-03-13

Vad är det för fel på vänsterpartiet?
av Lucifer

I veckan gick Socialistisk Folkeparti upp förbi socialdemokraterna och blev Danmarks näst största parti. Enligt en opinionsundersökning i veckan fick SF 20,9 procent av rösterna mot socialdemokraternas 20,2.
– Ju bättre det går för oss desto mer ödmjukt bör vi uppträda. Vi ändrar inte vår strategi, men arbetar uthålligt för sådant som samlar oppositionen och inte för det som skiljer oss, säger talesmannen för SF Ole Sohn.
SF jobbar stenhårt för att kunna medverka i nästa danska regering tillsammans med socialdemokraterna och, möjligen, radikalerna. I Norge sitter sedan några år SV, Socialistisk Venstre, i regeringen med socialdemokraterna och innehar t.o.m. finansministerposten i regeringen Stoltenberg. I Finland satt vänsteralliansen i regeringen i åtta år, men står nu utanför med sina 8,8 procent av väljarna. I Sverige hade vänsterpartiet i den senaste opinionsundersökning jag såg 3,3 procent av väljarna bakom sig. Är det någon som har en förklaring? Skulle det hjälpa lite att byta ledare?

En Søvndaleffekt?
En möjlig förklaring är nämligen SF:s nye ledare Villy Søvndal. För några veckor sedan blev han förbannad på den extremistiska rörelsen Hizb-ut-Tahrir när den demonstrerade i Köpenhamn med hot mot den danska regeringen och danska politiker.
– Jag vill säga till dessa mörkermän: Dra åt helvete! Om de har en så djup längtan efter att få leva i en religiös diktatur så kan de resa till de länder i Mellanöstern där sådana diktaturer finns, sade Sövndal.
Får man säga så, eller närmar man sig då Pia Kjærsgaard eller för den delen det svenska folkpartiet i att avge signaler om främlingsfientlighet? Ja, det är tveksamt. Själv tycker jag nog Sövndal är befriande i sin ilska eftersom jag är emot alla religioner. Sövndal ersatte den lite trötte Holger Nielsen som SF-ledare i fjor och sen dess har det bara gått uppåt.

V Lund och medelklassen
Nu finns det ju högre värden än att delta i en regering, det måste sägas. Och vad gäller den danska situationen så är det måttligt roligt för SF att bara ta röster från S, Tillsammans är de ändå fortsatt mindre än den borgerliga alliansen. Nej vad det gäller är att göra inbrytningar på andra sidan. Mitt gamla favoritexempel på sådant är när vänsterpartiet i Lund kring 1980 tog kommunala röster från både socialdemokrater och borgare. Jag minns hur en pålitligt borgerlig akademitjänsteman förklarade att till riksdagen röstade han på så klart på moderaterna men kommunalt var vänsterpartiet helt överlägset med duktigt folk som t.ex. Thomas Schlyter i planärenden. Politiska gränser är inte så skarpa och entydiga som man själv i yngre dagar gärna tror.
Lokalt i Lund är vi på väg in i en liknande situation som då: borgarna har dåliga och illa genomtänkta förslag och det är uppenbart för medelklassen att Lund blir en sämre stad att bo i så länge de är vid makten. Om oppositionen bara håller sams åker borgarna ut 2010 och om vänsterpartiet fortsätter att vara bäst i klassen kommer det att gå vägen. Nej, då är det värre med riksdagsvalet. Allt talar för att sverigedemokraterna, sd, kommer över spärren och tar röster från alla partier, men mest från s och v. Helt går det inte att undvika, det finns nog tillräckligt många som går på att inflyttningen till Sverige är roten till allt ont. Och kanske är det bra att de kommer in i strålkastarljuset så att de kan avslöjas, ungefär som Ian och Bert på sin tid.

Hur bekämpar man sverigedemokraterna?
Men nog skulle mycket kunna göras för att stoppa deras framfart. Inte genom att diskutera invandringspolitik, där är de bara rabiata och där gäller det bara att säga att de har fel. Går man in i debatt med dem på den punkten vinner de normalt därför att de har så enkla förklaringar på allting (bostäderna? sjukvården? skolorna? brottsligheten? Problemet är invandringen!). Att reda ut orsakssammanhang är däremot komplicerat och saknar det enkla svarets övertygande kraft. Men folk som röstar på dem är sällan rasister. Däremot är de klämda i det samhälle som har efterträtt folkhemmet och som i många miljöer har inneburit försämrade levnadsförhållanden i takt med att invandrarna har kommit. Avgörande för kampen mot sd är att visa att de vädjar om arbetarröster men att de är passiva eller röstar med borgarna när de väl kommer in i politiken.

Den osannolike Billström
Statsvetarprofessorn Ulf Bjereld i Göteborg menar på sin oftast läsvärda blogg (ulfbjereld.blogspot.com) att sd inte kommer att klara sig in i riksdagen. Men så pekar han på vad migrationsminister Tobias Billström (m) skrev i Svenska Dagbladet i veckan. Billström vill att invandringspolitiken ska spela en viktig roll i nästa valrörelse, ett säkert recept för en framgång för sd.
Det är svårt att tänka sig något mera svårartat än en invandringspolitisk debatt mellan sverigedemokraterna och Billström. Med Billströms väldokumenterade enkelspårighet kan det bara resultera i en seger för sd. Förresten var det inte Billström som inte betalade TV-licensen men som sjukskrev sig eller reste bort när de andra moderata smitarna lyftes fram och fick avgå? Hur kan moderaterna ha en sådan företrädare i landets regering?

1 kommentar:

Anonym sa...

Signaturen Lucifer frågar om man får säga som Villy Søvndal eller om
man då närmat sig Pia Kjærsgaard och finner själv språkbruket befriande.
Reaktionerna på SF-ordförandens "klarspråk" kanske kan stämm till
eftertanke: En förstasida i kamporganet Jyllands-Posten och Fogh
Rasmussens "Välkommen hem!" Uppenbarligen slår han an en ton i den
danska debatten. De våldsamma demonstrationerna har skrämt många. Men
är hårda ord rätt väg? Att slå följe med Kjærsgaard?
Visst kan ett verbalt raseri ibland kännas befriande. Men den
retoriska spiral man samtidigt är med att skruva upp är förödande för
den politiska diskussionen. Politisk polarisering ovanpå socialt
utanförskap stärker extremisterna på ömse sidor. Vilka åtgärder krävs
för en verklig integration och samhörighet i dagens Danmark - eller
för den delen Sverige, där Lucifer och jag verkar?
Det är en relevant fråga. När man med övriga majoritetssamhällets
politiska etablissemang pekar ut en minoritets extremister som det
allt överskuggande problemet, då är man med att flytta fokus från en
extrem regeringspolitik. De små och få blir huvudproblemet och makten
går fri.
Slutligen detta att dra till Saudiarabien om man är oenig med en
Søvndal, en Fogh Rasmussen eller en Kjærsgaard är ett lågt argument.
Någon som minns "Dra till Sovjet du din jävel!", som "argument"?
Anders Davidson