2008-04-03

En inavlad stadspark
av Gunnar stensson

Halv åtta på morgonen. Jag går med labradoren förbi evenemangshallen på väg mot stadsparken då en grupp löpare passerar bron. I stället för att följa asfaltvägen mot Klostergården svänger de åt höger, hoppar över järnstängslet och försvinner in i avenboksridån mellan Södra ringvägen och det ståltrådsnät som avspärrar byggplatsen. Sedan svänger de till vänster längs det gröna stråket ner mot Höje å. Stråket har varit avstängt i snart ett år till stor förargelse för många, både i centrala stan och Klostergården.
Jag beslutar att följa efter dem. Jobbigt att lyfta drygt 40 kg hund över stängslet. Sedan går det bra. Löparna har trampat upp en stig genom den täta vegetationen. Kvittret från småfåglar av alla arter fyller rymden.
Stråket mellan stadsparken och Höje å är älskat. Trots att det varit avstängt i ett år och förbudsskyltarna är många fortsätter människorna att använda det. Stigar ska finnas där människor (och djur) rör sig! Byalaget hoppas att avspärrningen vid bygget tas bort nu när bokarna börjar grönska!
Vi tittade på detaljplanen ”Stadsparkens framtid” i måndags. Frånsett bron till evenemangshallen blir parken helt avstängd från det gröna stråket och naturen söder om Lund. En inavlad stadspark.
Isoleringen kan brytas om man bygger en ekopassage parallellt med järnvägen till det gröna stråket från koloniområdet i triangeln mellan järnvägarna. En ekopassage är en lätt bro med grön yta och buskar som gör det möjligt att passera för djur, blommor och träd liksom vandrare och löpare. Ekopassagen skulle förena stadsparken med det skånska landskapet söder om Södra ringvägen. Det landskap som den var en del av när den anlades.
Men det kräver planering. Enligt detaljplanen ska ett parkeringshus byggas i det nuvarande koloniområdet. Stigen till ekopassagen bör i så fall utgå någonstans från Högevallsbadet och passera bakom parkeringshuset. Tidiga morgnar blir den härlig för vandrare och löpare och i de ljusa nätterna även för harar, kaniner, ekorrar, skalbaggar och kanske rådjur.
För Klostergårdens Byalag, Gunnar Stensson

Inga kommentarer: