Jag läser under stigande häpnad rubriken överst på Dagens Nyheters förstasida i dag torsdag: ”Bättre belysning gör elever piggare i skolan”. En underförstådd hänvisning till de berömda socialpsykologiska experimenten 1924-27 på Western Electrics fabriker i Hawthorne? Nej, det tycks inte handla om det, detta är vad den svenska pressens flaggskepp ser som en stor nyhet. Förväntas vi välta tidningskiosken för detta? Vad gör dom på journalisthögskolorna nu för tiden?
Søvndal igen
Mina rader i Veckobladet om Villy Søvndal, ledaren för danska SF, och hans utbrott mot en islamistisk gruppering, föranledde Anders Davidsson och Herman Schmid till invändningar i förra veckans VB. Det gladde mig, det är så en politisk debatt kan börja. Anders Davidssons ord om eftertanke är verkligen välmotiverade – det är inte särskilt lustigt att hamna på samma sida som Jyllands-Posten. Och när Herman Schmid menar att det är en medveten taktisk kalkyl av SF att ryta till mot en islamistisk gruppering så kan man verkligen undra om SF är värda några applåder från vårt håll.
Jag försökte ju faktiskt inte heller dölja min tveksamhet inför något som ser ut som ett närmande till Pia Kjærsgaard och jag jämförde med det svenska folkpartiets utförsäljning av sina liberala principer. Det jag uppskattade var det jag såg som ett spontant utbrott mot en grupp som tycks förespråka religiös diktatur. Jag har sympati för den som därvid blir förbannad och rentav yttrar hårda ord. Det är något annat än att säga att det skulle vara ”rätt väg”. Jag tror heller inte ett ögonblick att det här handlar om religion. De muslimska invandrarna i Danmark har behandlats som skit och som reaktion samlas de eller åtminstone en liten grupp bland dem under religiös-politisk fana. Men det ska väl inte få hindra Søvndal eller någon annan att få svara med ”dra åt helvete” inför uppenbara grovheter?
Inte bara flyktingmottagande
Det är väl kanske lite för ytligt att säga att Søvndal bara har brutit mot den politiska korrektheten och dess krav på ständigt lika milda och välövervägda ord. Det finns naturligtvis ett taktiskt drag i att visa att också vänstern kan säga ifrån. Invandrare är i många avseenden svaga, men måste trots det finna sig i att bli motsagda och angripna. Nästan all debatt om invandring äger rum med mer eller mindre främlingsfientliga utgångspunkter för så vitt det inte är kapitalägarna som vill ha billig arbetskraft. Då kan det väl vara dags för debatt med annan inriktning? Vänstern i Sverige har ofta idealiserat invandrare till att vara förföljda flyktingar när de inte så sällan handlar om människor som kommer hit för att tjäna pengar. Det är inget fel, men det kräver en annan politik än flyktingmottagande. Jag minns väl hur vi i vänsterpartiet i Lund tog för givet att invandrarna var vårt folk, tills vi upptäckte att det var de inte alls, deras sympatier hamnade väl så ofta hos moderaterna och folkpartiet.
OK, tveksamheterna mot Søvndals uttalande kvarstår, men jag kan nog inte förkasta honom. Det finns kritiker, t.ex. vänsterpartiets andra systerparti Danmark, Enhedslistan. Det ska bli intressant att se var SF hamnar.
I körsbärens tid
Ibland kan det vara nyttigt att fara bort en stund. Jag var i Washington förra veckan och hälsade på en son och det var ju trevligt. Sonen hade mycket riktigt två bilar, bägge sexcylindriga och den ena med fyrhjulsdrift, vilket han försäkrade var praktiskt och nästan oundgängligt. Efter att ha sett trafiken där insåg man att det inte kommer att bli lätt för detta land att vänja sig av med oljan. Tunnelbana finns, men den håller på att falla sönder i brist på underhåll, liksom så mycket annan infrastruktur här.
Jag var väl inte så intagen av staden. Förvisso fanns det breda boulevarder och vackra parker som i Paris, men inte hade stan samma råa charm som New York. Jag tyckte det kändes mest som Köpenhamn eller rent av Malmö. Världens huvudstad, för all del, presidenthelikoptrarna surrade i luften. Jag kände mig nog som Morgan Påhlsson när jag stod vid staketet till Vita Huset, känt från TV-serien. Körsbärsträden blommade och Washington Post hade uppslag med bilder på alla soldater som dött i Irak under året. De tio gånger så många irakier som dött var inte avbildade.
Vad som också fanns i tidningen var åtta helsidor med småannonser för alla de exekutiva auktioner som nu skulle hållas på fastigheter som folk tvingats gå ifrån därför att de inte kunnat amortera lånen. Jag tror man kan säga att den otyglade kapitalismen inte har någon av sina största stunder just nu. Det verkar som den behöver lite hjälp och stöd för att gå vidare och det har redan börjat med att man s.a.s. socialiserar förlusterna. Dvs. inte för de vräkta villaägarna utan för finansbolagen. Nästa år kanske man socialiserar vinsterna, vem vet?
Lucifer
PS.
Inte sällan visar sig verkligheten överensstämma ens teoretiska föreställningar. Här har vi länge talat om negativa effekterna av att svenska legosoldater deltar i expeditioner med gamla kolonialmakter och därvid tränas in i det gamla koloniala uppträdandet. Gårdagens Uppdrag Granskning visade att ett svenskt elitförband såg på när den gemensamme franske befälhavaren torterade en infödd fånge. Den franske befälhavaren fick Nordstjärneorden av svenska staten, den svenske som försökte dölja det inträffade blev befordrad. Säg nej till legosoldater och expeditionskårer och ja till ett folkligt förankrat försvar! Och för helvete: stanna hemma från NATO:s toppmöten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar