Tal 1 maj 2008Jag kunde ha använt andra rubriker: Maktmonopolets politik, Girighetens politik, Guds politik, Hatets politik. Men jag har valt titeln Hämndens politik, förföljarens politik.
Från filmen känner vi alla en amerikansk myt: den om den ensamme hämnaren som rider ut för att gripa ogärningsmannen och skipa rättvisa. Efter fullföljt uppdrag, mission accomplished, drar han sig tillbaka, följd av folkets beundran och saknad. George W Bush identifierar sig tydligt med den myten.
Den har fullständigt undergrävt omdömet hos honom och kretsen omkring honom.
9/11
30 sekunder kvar. Allt är reducerat till detta enda: att styra planet exakt mot skyskrapan vars stål och glas reflekterar morgonsolen. Någon av männen i förarkabinen tänker kanske: hur känns den ögonblickliga förintelsen?
När det andra planet flög in i World Trade Centers andra torn såg miljoner människor i hela världen katastrofen i realtid
I Lund och Skåne fortsatte vardagen som vanligt trots den hisnande känslan av en förändring vars omfattning och betydelse ingen ännu hade någon uppfattning om. Vänsterpartiets Karin Svensson Smith förhandlade om en eventuell citytunnel i Malmö. Skånedistriktet var emot tunnelbygget.
9/11 var en aktion avsedd att provocera vedergällning. Det finns personer här i Lund som satt framför tv:n och jublade. Syftet med attacken var att väcka den muslimska världen – och att skada USA, men inte bara det. Attacken avsåg att provocera USA att hämnas.
Al-Qaida, en sekteristisk muslimsk rörelse med rötter i Egypten och Saudiarabien tog på sig ansvaret. Den hade tidigare genomfört ambassadsprängningar och andra attentat. En person, Usama bin Ladin, var dess ledare.
World Trade Center, New York, alla mediers brännpunkt. Ingen händelse någonsin har så snabbt fått så stor publicitet. En våg av skräck och sympati för USA vällde upp i hela världen. Flosklerna skummade på ledarsidorna och i politikernas tal. ”Idag är vi alla amerikaner”, jublade Göran Persson.
Allt annat hamnade i medieskugga. Ariel Sharon gjorde omedelbart Israel till USA:s allierade i kriget mot terror. Arafat utpekades som Palestinas version av Usama bin Laden. I knesset föreslog man att de palestinska självmordsbombarnas familjer skulle avrättas.
I Eritrea satte president Afeworki hela oppositionen i fängelse, fängslade landets journalister och gjorde sig till diktator. Han var inte den ensam. Det fanns en etikett som diktatorer i hela världen kunde klistra på alla slag av opposition för att ställa den utanför lagen. Terrorism. Opposition var synonymt med terrorism
Förföljaren
Usama bin Laden uppehöll sig i Afghanistan, sades det. President George W Bush hade FN, EU, NATO och hela världen bakom sig när han förklarade krig mot Afghanistan. Därför var kriget helt enligt folkrätten. Hela hans strategi var fokuserad på ett enda syfte: att infånga Usama, dead or alive, död eller levande.
George W red ut. Hämnden drabbade hela Afghanistan. Den 7 oktober 2001 inleddes bombningarna. Tusentals fullständigt oskyldiga civila afghaner föll offer.1 maj 2008 pågår kriget fortfarande. Krigsherrar och talibaner har brutaliserats. Freden är avlägsnare än någonsin. Häromdagen slog talibanerna till mot en stor militärparad i Kabul, Afghanistans huvudstad.
Vänsterpartiet i Lund gick mot strömmen och protesterade mot angreppskriget inför en handfull förbipasserande människor vid några appellmöten i Östra Torn, Klostergården och Norra Fäladen.
Katekesen
Det var så the war on terror började. Och kriget mot terror utvecklade snart en egen liten katekes.
Första budet: Alla som inte är med oss är med terroristerna!
Andra budet: Man förhandlar inte med terrorister!
Tredje budet: Terrorister står utanför lagen. De kan behandlas hur som helst.
Fjärde budet: Anfall är självförsvar.
Till varje budord hör förstås en liten förklaring. Vi har alla hört dessa eländiga förklaringar upprepas i tal av George Bush, Tony Blair och Fogh Rasmussen. I DN publicerades den gamle folkpartiledaren Per Ahlmarks hyllningar till kraften och den intellektuella skärpan hos de neokonservativa krigarna i kretsen kring George Bush.
2001 hade George W Bush hela världen med sig. Hans handlingsfrihet var total. Men tyvärr hände det inte så mycket i Afghanistan, frånsett att tiotusentals afghaner drevs på flykten eller dödades. Usama bin Laden gäckade förföljarna. George W Bush tröttnade.
Sju vågade livet
2002 började förberedelserna inför överfallet på Irak. Saddam Hussein samarbetade med al-Qaida, förklarade Bush. Och då måste ju Usama bin Laden finnas i Irak. Gissningen var förstås helt gripen ur luften, men allt som makten påstår är verkligt. Andra påståenden var att Irak höll på att utveckla massförstörelsevapen som hotade hela mänskligheten. Det måste stoppas. Snabbt.
FN skickade Hans Blix till Irak för att undersöka om där fanns några massförstörelsevapen. Han kunde inte finna några. Hans folkpartistiske kamrat Per Ahlmark angrep honom i DN för hans trista feghet. Ahlmark hyllade Blair som deklarerade att Saddam hade missiler som kunde nå London på 45 minuter. Det var nödvändigt att krossa Saddam innan han skickade iväg en.
Ändå fanns misstro. George W Bush upptäckte till sin häpnad att han inte kunde få EU att tro på vad han sa. Han började tala om det orkeslösa gamla Europa och hyllade i stället några lättlurade östländer som han kallade nya Europa.
Till sin ännu större häpnad upptäckte han att han inte kunde få FN med sig. Men han hade ju redan sedan länge insett att FN var värdelöst. Redan när han tillträdde som president hade han avsagt sig allt fånigt FN-samarbete inom miljöområdet.
Med yttersta förvåning konstaterade han när inte ens NATO gick med honom.
Att det oansvariga folket var emot honom var bara att vänta. Så hade det varit under Vietnamkriget också.
Över hela världen gick den 15 februari 2003 en våg av demonstrationer mot kriget. Lund var med. Och demonstrationen i Lund var den största någonsin, liksom demonstrationerna i resten av världen.
Det var inte någon vanlig vänsterdemonstration. Vanliga läkare, adjunkter, sjuksköterskor, lärare, tjänstemän, akademiker demonstrerade kanske för första och enda gången i sitt liv, en grå tigande och trotsig massa ur den vanligaste medelklassen som insåg att USA och president Bush höll på att begå ett fruktansvärt misstag.
Statsminister Göran Persson som varit nära att rida ut med Bush ändrade sig när han såg det folkliga motståndet.
När det verkligen gällde svek alla George W. Det var precis som i de gamla filmerna. Men ”a man got to do what a man got to do”. Och det är ju lättare med en krigsmakt som ensam är starkare än alla andra tillsammans. Så George W red iväg. Ett antal djärva frivilliga slöt upp bakom honom, som den charmfulle Blair och den tuffe Fogh Rasmussen. Sju vågade livet. Jan Björklund ville gärna att Sverige också skulle rida med, men blev förstås lika sviken som George W.
Slutet på den stora filmen kom snart. Efter att på nolltid ha utplånat den irakiska armén och bombat Bagdad sönder och samman kunde en stolt George W Bush ställa sig på hangarfartygets väldiga däck och kärvt uttala de anspråkslösa ord som tillintetgjorde alla hans vedersakare: ”Mission accomplished”.
Nu gällde det bara att röka ut skurkarna ur deras hålor. George W tryckte upp en kortlek med deras namn, och snart kunde han pricka av den ene efter den andra. Att kaos utbröt i Bagdad, att el och sjukvård och skola kollapsade, att museet plundrades på ovärderliga kulturminnen, vad angår det en cowboy när han kommit till stan. Till slut grep han den svartmuskige Saddam själv, bokstavligen i en håla, och hängde honom inför hela världen.
Laglöst land
Men några massförstörelsevapen hittade George W inte. Terrorister infångades och torterades i Abu Ghraib. Andra fördes till Guantanamo. När det gäller mänsklighetens fiender får man inte vara blödig. För dem gäller varken krigslagar eller civila lagar.
George W Bush visade ståndaktighet inför den växande kritiken mot tortyren från kärringarna världen runt. Han fattade beslutet att hårdhänta förhörsmetoder måste och skulle tillämpas. Häromdagen gick det ut som amerikansk lag till alla berörda. Häromdagen, för kriget är ju inte slut i dag 2008.
Andra beslutsstarka politiker som Israels premiärminister Ehud Olmert inspirerades av Bush. Han hade ju sina egna terrorister att förfölja. Så 2006 red han ut på en egen hämndexpedition mot Libanon. Även han var ett offer illusionen att politiska mål kan uppnås med militära medel. Det gick illa, men han tycks fortfarande inte ha lärt sig läxan.
Black hawk down
Det fanns terrorister i Somalia också. Al Qaida skröt med att ha utbildat de somalier som sköt ner två helikoptrar av modellen Black Hawk 1993. Det var länge sen, men sheriffens minne är långt.
Julen 2006 skickades Etiopiens diktator Meles Zenawi ut för att invadera Somalia, där de muslimska domstolarna hade börjat lägga grunden till en civil stat. Den somaliska huvudstaden Mogadishu ockuperades av etiopisk militär. Amerikanskt bombflyg terrorbombade flyktingarna. Somalia störtades i samma kaos som Irak. Ännu ett krig utan slut.
Det bekom inte George W. Han ägnade sig som vanligt uteslutande åt att jaga terrorister. Amerikansk trupp genomförde flera operationer i det syftet. Effekten på landet var destruktiv. Från alla håll fördöms aktionen. Ståndaktig är bara den svenska säkerhetspolisen som stoppar de somaliska flyktingarnas försändelser till sina hungrande familjer eftersom man tror att en del av dessa pengar kan hamna hos ”terrorister”. Regeringen höjde anslaget till Säpo i årets budget så ansträngningarna kan intensifieras. Nu har säpo häktat en av de misstänkta.
The end
Nu är det 2008. George W Bush har bara månader kvar vid makten. USA:s fiender, terroristerna, är fler än någonsin. USA:s anseende har aldrig varit lägre. USA:s ekonomi är körd i botten. Många amerikanska medborgare trycks ner i misär. Krigen i Irak och Afghanistan pågår fortfarande. Konflikten mellan israeler och palestinier är värre än någonsin, sedan religiös fundamentalism börjat styra attityderna på båda sidor. Miljontals människor har drabbats av vedergällningen efter 9/11.
När Bush rider ut från världsarenan är en ny politik nödvändig. Vi får hoppas att det amerikanska folket inser det inför presidentvalet.
Den hotande miljökatastrofen upptar idag människornas sinnen, inte terrorbekämpningen. Miljön kräver internationellt samarbete. Ingen hyser illusionen att miljön kan räddas med militära medel. Unilateralismen är föråldrad, liksom antiterrorist-katekesen. Alla inser att det är just med sina fiender man måste förhandla. Någonstans sitter den sjuklige Usama bin Laden och begrundar situationen. Troligen inser han att också hans tid är slut nu när George W Bush avgår. Ingen intresserar sig egentligen längre för någon av dem.
En annan värld är nödvändig. Och den är möjlig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar