Gunnar Sandin skriver i VB nr 36 att Vänsterpartiet på sin EU-parlamentslista har en miljöengagerad kandidat först på 26:e plats. Detta är givetvis bara en spegling av miljöfrågornas relativt låga vikt i vänsterpartiet. Att miljö- och klimatkampen inte tas på allvar i v syns tydligt i dess riksdagspolitik.
Förorenaren betalas!
Ett par exempel får illustrera detta. I riksdagen verkar v för att ge pengar (5000 kr) till de bilägare som bygger om sina bilar så att de också kan köras på etanol i stället för på (enbart) bensin. Här ställer man alltså den i miljödebatten välkända principen om att ”förorenaren betalar” på huvudet och inför en ”förorenaren betalas”-princip i stället.
46-öre
I samma partimotion (Motion 2008/09 Fi 302 Skatter) tar v-riksdagsgruppen upp frågan om bensinskattenivån som ett medel att minska bilismens negativa miljö- och klimatpåverkan. Förslaget går ut på att år 2009 höja bensinskatten med 21 öre, och år 2010 med 25 öre. Detta alltså från den låga nivå, ca 12.79 kr/litern, som bensinpriset hade redan när motionen lämnades in den 7 oktober i år.
Inte ens marginell effekt
Sika, Statens institut för kommunikationsanalys, har utrett frågan om bensinprisets effekter på utsläppen. Sika kommer fram till att det behövs ett bensinpris på 17,70 kr/liter för att utsläppen från vägtrafiken ska kunna hållas på samma nivå som 1990. För att minskavägtrafikens utsläpp med 20 % (jämfört med 1990 års nivå), vilket nog torde vara ett minimum för att kunna tala om en progressiv klimatpolitik, fordras enligt Sika ett bensinpris på 27,50 kronor per liter (Priserna under förutsättning att nyregistrerade bilar i genomsnitt kommer att släppa ut mer än 130 gr koldioxid per fordonskilometer.) V-riksdagsgruppen har enligt egen utsago läst Sikautredningen, men föreslår ändå en nivå på höjningen av bensinskatten som inte ens kan ha tillstymmelsen av marginell effekt på bilåkandet.
Ekologisk attityd
Detta är bara ett par exempel på v:s ”miljöpolitik”. Fler kan säkert anföras om man går igenom v:s agerande i riksdagen de senaste åren. (Det var för övrigt inte så länge sedan som v motsatte sig en höjning av bensinskatten).
Mats Olsson må tycka att hans partis miljöpolitik är alert och framsynt, men exemplen ovan talar ett annat språk. Det är i betydande avseenden en utslätad och mesig politik. Men så ska det vara om man får tro v:s partiprogram. Programmatiskt ska v inta ett ”ekologiskt förhållningssätt”. Miljö- och klimatfrågorna reduceras alltså till en attityd, må vara att man kallar den ”grundläggande”. Det är denna politik som v i Lund, liksom alla andra av v:s lokalorganistioner, verkar för, oavsett en del bra lokala initiativ.
Alla med hjärtat till vänster har all anledning att känna sig nöjda med att Demokratisk Vänster etablerat sig som ett rödgrönt alternativ. Vi har miljö- och klimatfrågorna som en av våra fundamentala principer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar