I januari 1978 utbröt öppna strider mellan Vietnam och Demokratiska Kampuchea. Situationen hade länge varit spänd. Kampuchea hade gjort flera raider över gränsen. När nyheten om striderna rapporterades befann jag mig i Stockholm som ombud för Lund i VPK:s kongress. Jag tror det var kongressens sista dag. Platserna var glest besatta. Jag gick upp i talarstolen och yrkade att VPK skulle ställa sig bakom Vietnam. Till min förvåning fick jag inte kongressen med mig. Flera talare förnekade folkmorden och försvarade Kambodjas territoriella integritet.
Ett år senare, vid nyår 1979, genomförde Vietnam en slutoffensiv, störtade Pol Pot, befriade kambodjanerna från de röda khmererna och gav världen insyn i folkmordet och tortyren. Jag var glad. Äntligen var skräckregimen i Kambodja störtad.
Men det skulle dröja 30 år innan mördarna ställdes till svars.
Kunskapen om folkmordet spreds från Socionomhuset i Klostergården.
För min del hade saken varit helt klar långt innan VPK-kongressen ägde rum. Lunds FNL-grupp hade full kännedom om vad som pågick i Demokratiska Kampuchea. Lundagruppen hade nämligen av DFFG fått uppdraget att redigera telex från Vietnams nyhetsbyrå. Vi stencilerade en tidskrift som kallades ”Telex från Vietnam”, senare ”Telex från Indokina”. Den sändes ut till cirka 125 FNL-grupper varannan månad. Där publicerades flera initierade dokument om skräckregimen som då ännu var relativt okänd.
DFFG:s styrelse var kritisk mot Vietnam och hyllade Pol Pot. Den ogillade de dokument som kritiskt beskrev utvecklingen i Demokratiska Kampuchea. Styrelsen beslöt därför att lägga ner ”Telex”.
Lunds FNL-grupp genomförde då en kupp och tog över tidskriften. Vi fortsatte att redigera och distribuera den eftersom vi hade tillgång till adressregistret. I det s.k. Socionom-huset i Klostergården fanns en verkstad med ett antal stencilapparater där vi tryckte och häftade den. Det blev naturligtvis ett stort internt bråk i FNL-rörelsen. Det ledde bland annat till att Lunds FNL-grupp aktivt samlade in material från och om Demokratiska Kampuchea för att stärka våra argument.
En hel del avslöjanden publicerades så småningom också i svenska tidningar, men eftersom uppgifterna härrörde från amerikanska nyhetsbyråer avfärdades de av Jan Myrdal m fl som USA-propaganda.
Debatten om Vietnam och Demokratiska Kampuchea
Delegaterna på VPK:s partikongress 1978 kände alltså inte till folkmordet. De var snarare indignerade över den vietnamesiska inmarschen. Som Håkan Arvidsson berättar i ”Vi som visste allt” trodde man på dogmen att krig mellan socialistiska stater inte var möjligt. Den dogmen hade jag alltid uppfattat den som demagogiskt munväder och betvivlat att någon tog den på allvar.
Efter störtandet av Pol Pot-regimen var det meningen att jag skulle debattera med Jan Myrdal i AF, men Jan Myrdal hoppade av i sista stund. Debatten skulle gälla den vietnamesiska ockupationen och Pol Pots folkmord. Jan Myrdal ersattes efter någon vecka av Joachim Israel och debatten flyttades till en sal i kvarteret Sankt Gertrud i Malmö. Den ägde rum den 28 februari 1979. Joachim Israel fördömde invasionen och jag fördömde folkmordet. Publiken som företrädesvis bestod av SKP-are var kompakt emot mig. Jag minns hur jag gick till lundabussen efteråt. Det var en mycket kall kväll med snö på trottoarerna.
Det skulle visa sig att både USA och Kina stödde Pol Pot. Han etablerade en bas vid gränsen mot Thailand. Därifrån utförde de röda khmererna terrorraider. FN fördömde Vietnams ockupation och erkände de röda khmererna som Kambodjas legitima regering ända fram till slutet av 1980-talet. Folkmördarna kunde i lugn och ro delta i FN-arbetet. Under hela denna tid var det omöjligt att ta upp folkmordet på minst 1,7 miljoner kambodjaner i FN.
Folkmord kan inte döljas
I Lund grundade vi 1976 föreningen Vietnam-solidaritet som var verksam till slutet av 1980-talet. Då var Pol Pot borta. Frågan om folkmordet försvann från dagordningen.
Komplikationerna var även i fortsättningen många. Bland annat ingick många före detta röda khmerer i den Vietnam-stödda regim som etablerades i Kambodja ungefär på samma sätt som många gamla nazister ingick i den västtyska administrationen. Men det går inte att dölja folkmord i längden
Men nu är det dags. Klockan 9 tisdagen den17/2 inleddes krigsförbrytartribunalen i Phnom Penh. Alla media beskriver den.
Det talas dock tyst om att USA och Kina stödde Pol Pot och under många år förhalade processen.
2009-02-19
Krigsförbrytartribunalen i Phnom Penh
av Gunnar Stensson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar