Jag trodde att Centern, när man låste in sig i förra veckan, skulle komma ut och säga att man stod fast vi den linje Maud Olofsson redogjorde för, för bara några veckor sen. Centerns motstånd under alla år gjorde att jag inte trodde att de skulle svänga 180 grader. Ok jag har väl hört att det funnits positiva röster för kärnkraft, men trodde inte de var så starka. Jag konstaterar att protesterna inom C, efter beslutet, varit svaga. Jag frågar mig också varför man, borgerligheten, inte begärde folkomröstning. Enligt opinionsmätningar hade man säkert vunnit en sådan. Då hade man ju haft grönt ljus att bygga nya verk. Varför i all världen svänger ett parti som varit mot i årtionden i ett läge när den flödande energin är på gång.
Så här en vecka senare tycker jag mig se en taktisk triumf. Borgerligheten, kanske utom folkpartiet, inser att det inte kommer att byggas fler verk. Men så ser man att opinionen är kraftigt för. Man enas i en fråga där inget i praktiken ändras, man visar dådkraft, man går opinionen till mötes, man ser till att industrin får hela ansvaret och betonar att satsning skall ske på den flödande energin, det vill säga det som redan sker.
Jag tror moderaterna, Reinfeldt, är trött på industrins tjat om att bygga nytt och vill ha svar på om de menar allvar. Maud Olofsson och Göran Hägglund vill ha kvar makt och varför då inte ändra sig i en fråga som ändå inte betyder något. Göran Hägglund har ju ändrat sig förr.
Jag noterar också att de företag som satsar på flödande energi knappast har protesterat. De ser helt enkelt kärnkraften som lite nattståndet, inte som en konkurrent.
Alliansen har gjort det igen. Det finns mycket att säga om alliansen, men taktiska är de. Alliansen i sig, moderaterna som det nya arbetarpartiet, kärnkraften nu. Jag tror att Alliansen snart är ikapp de rödgröna, som upplevs som splittrade, i opinionsmätningar. Så lägger Anders Borg snart fram en kraftig skattesänkning till pensionärerna. Så vinner alliansen valet. Fast jag hoppas att jag får fel.
Atomkraft nej tack!
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2009-02-12
Taktikens triumf av Sven-Hugo Mattsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det blev minus 36 procent för alla som låtit staten förvalta sina pengar i Premiepensionsfonden. För nästan alla dem som valt aktiefonder för sitt PPM-"sparande" är siffrorna ungefär lika röda, med som värst minus 75 procent. Det innebär att upp till tre fjärdedelar av denna del av pensionssparandet raderades ut 2008!
Dessa förluster, liksom AP-fondernas förluster på sammanlagt mer än 150 miljarder kr år 2008, visar på den dåliga förståelse av vad pengar och ekonomiskt värde är för något bland politiker och andra ansvariga för våra pensioner. Tidigare placerades inte AP-fonderna på detta vårdslösa sätt, utan användes för att bygga landet. De realvärden i form av nya hus, industrier och infrastruktur, som fonderna därmed bidrog till var både bestående och skapade förutsättningar för ytterligare jobb och därmed pensionsinbetalningar.
Under 1980-och -90-talen avreglerades pensionssystemet, så att fonderna i stället mer och mer satsades i spekulation i både fastigheter och aktier. Värsta tankegrodan är AP-fondernas satsningar på riskkapitalbolag, som är inriktade på snabba aktiestegringar i företag, vilka därför plundras på långsiktiga värden och ofta avskedar folk eller utlokaliserar produktion för att kortsiktigt öka vinster och därmed aktiekurserna. Pensionsfonderna, som tar in sina inkomster genom att 16 procent av lönen, ägnar sig därmed åt att försöka öka värdet på sitt fondkapital genom att bidra till att folk avskedas i Sverige, och minskar därmed pensionsinkomster. AP-fonderna håller inte ens reda på effekterna på sina olika konton!
Premiepensionssystemet, som finansieras av ytterligare 2,5 procent på lönen, infördes när IT-bubblan var på väg att kulminera vilket ledde till att alla gick minus första året 2000. Pensionsfonderna pumpade på sätt upp spekulationsbubblan ytterligare och just i tid för att ta hand om Svarte Petter. I och med förra årets börsras har ännu fler miljarder i PPM-fonderna bränts upp. De som undvikit att välja aktier för sitt fondval och därför fortfarande ligger på plus, riskerar att förlora allt när hyperinflationen drar igång i fortsättningen på finanskrisen.
Detta kasinospel med pensionerna har sin bakgrund i nyliberlernas ekonomiska teorier från Chicagoskolan, vars främste guru var den tidigare gangsterekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman. Det första landet, man lyckades införa PPM:s pensionsplundringssystem, var i Chile med hjälp av diktatorn Pinochet. Där har man också kunnat se pensionerna smälta ihop. 2005 försökte den återvalda Bushadministrationen införa ett PPM-liknande system i USA, men misslyckades pga Lyndon LaRouches mobilisering av det Demokratiska partiet och tillräckligt med republikaner i kongressen. I Sverige fortsätter detta svindleri av ca 27 nya miljarder varje år oförtrutet, samtidigt som regeringen bestämt hävdar att staten inte har pengar att bygga den infrastruktur som kunde sätta folk i jobb. Bara AP-fondernas förluster förra året kunde räckt till minst tre stycken nya kärnkraft kontant.
Ulf Sandmark, civilekonom, Vällingby
Vällingbyvägen 176
162 63 Vällingby
08-371538, 073-6937896
Skicka en kommentar