Hatet mot muslimer breddas och växer alltmer i väst påpekar Gideon Levy i sin artikel ”Har någon i Israel frågat varför svenskarna hatar oss?” (se dagens VB)
Nu spär Israel-lobbyn i Malmö på hetsen genom att anklaga ”arabiska” demonstranter för ”antisemitism” och för att uppmana till ”folkmord”.
Samma anklagelser riktades för 25 år sedan mot Olof Palme sedan han inbjudit Yassir Arafat till Sverige och i Storkyrkan uppmanade Israel att erkänna PLO i ett tal som avslutades med ett citat ur Jesu ord i bergspredikan: ”Saliga äro de som gör fred”. Israel-lobbyns bu-rop skallade mellan kyrkovalven och Palmehatet växte (se den socialdemokratiska broderskapsrörelsens tidskrift Broderskap 10/2009). Idag är den israeliska propagandan i Sverige svagare men lika urskillningslös. Sydsvenskan är dess främsta forum.
Vad var det som hände?
Under demonstrationen för Gaza ropade en grupp på arabiska ”Khaibar, Khaibar, ya Yahoud, jaish Muhammad saufa ya ud” (Judar, Muhammeds armé ska återvända). Det syftar på en muslimsk seger över en numerärt överlägsen judisk stam med befästningar i oasen Khaibar några mil från Medina år 629. Någon massaker inträffade inte efter segern, utan judarna blev skattpliktiga men garanterades rätten till liv, egendom och religion.(se förra VB)
Men en israelisk talesman påstod på Sydsvenskans kultursida i veckan att det handlade om en massaker och anklagade demonstranterna för att uppmana till folkmord.
Tisdagen den 17 mars återkom anklagelsen på de två helsidor som Sydsvenskan ägnade åt påstådd antisemitism.
Därefter framfördes den i Sydnytt av en annan israelisk talesman, som uppenbart inte visste vad han talade om. Professor Jan Hjärpe korrigerade honom på sitt vänliga sätt.
Men talesmannen tog ingen notis utan förklarade att han anmält demonstranterna till JK för hets mot folkgrupp.
Onsdagen den 18 mars förklarade JK Göran Lambertz att han inte tog upp anmälan. Då hade anklagelsen för uppmaning till folkmord dominerat i Sydsvenskan under nästan en vecka. En oväntad konsekvens är den spridning ramsan om Khaybar har fått på nätet. Den måste överträffa alla förväntningar hos den lilla grupp som ropade den.
Den fasansfulla verkigheten.
Efter det att denna avledande skendebatt dominerat Malmö i en vecka visade det sig omöjligt att längre förtiga det verkliga folkmord som ägt rum.
Den 18 mars rapporterade Amnesty Internationals utredare Brian Dooley på ett seminarium i Stockholm om Israels krigsförbrytelser. ”Gaza är en enda stor brottsplats,” sa han. ”När vi kom i Gaza brann fosforgranaterna fortfarande i bostäder, skolor och sjukhus. De döda kropparna hade ännu inte förts bort.”
De krigsförbrytelser som särskilt utmärkt Israels krig i Gaza är angreppen på skolor, sjukhus och utländska biståndsorgans byggnader, försöken att utplåna all infrastruktur med stridsvagnar och vägmaskiner och den storskaliga användningen mot civila av förbjudna vapen som fosforgranater och flechett-ammunition, vars tusentals splitter inte går att avlägsna från de barnkroppar de trängt in i.
Som man kunde förvänta inskränkte sig Sydsvenskans rapportering den 19 mars till återgivandet av ett TT-telegram på undanskymd plats (sidan 25). Ledarsidan, som emfatiskt förnekar Israels användning av fosforgranater, ägnade några rader åt Amnesty-rapporten i en liten tumme ytterst på sidan 5 under rubriken "Krigsbrott?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar