Fortsatt skånsk tvekan inför samarbetet
”I partiet ses Vänsterpartiet Skåne som ett organisatoriskt relativt starkt distrikt. Men den styrkan bygger egentligen på ett mindre antal partiföreningar med hög aktivitet och relativt många aktiviteter. Många av distriktets partiföreningar är små och en del av dessa är dåligt fungerande”, står det i den verksamhetsplan som antogs när V-Skåne i lördags höll årskonferens i Landskrona.
Samtidigt med Stoppa matchen i Malmö, något som kritiserades i kaffesamtalen. Utsedda ombud prioriterade tennismanifestationen varför ersättare fick rycka in.
Ingen ny Lennart Johansson
Planförfattarna har uppenbarligen gjort en realistisk bedömning av läget. På papperet finns det partiföreningar i det stora flertalet av Skånes 33 kommuner, men bara tolv av dem var representerade på konferensen genom drygt tretti ombud. Medlemssiffrorna var inte klara men det rapporterades en tillbakagång från fjorårets 750 medlemmar, fast ”inte jättestor”.
Styrkan kan alltså diskuteras men distriktets ekonomi är god och pengar finns bland annat utlånade till den centrala partikassan.
Den historiska förklaringen till den konsoliderade ekonomin heter till stor del Lennart Johansson som var distriktskassör under flera decennier. Lennart byggde upp en solid kassa genom både klok hushållning och djärva satsningar. Också i en tidigare finanskris var SE-banken illa ute och många vädrade konkurs. Lennart med sin långa erfarenhet av motståndaren trodde emellertid på familjen Wallenberg. När det blev tal om att köpa en tiokronorsaktie för att kunna agera på bolagsstämman övertalade han styrelsen att i stället köpa två tusen. Några år senare kunde en vinst på närmare hundra tusen kronor räknas hem.
Nu behöver SEB åter nytt kapital och bjuder åter ut aktier för tio kronor stycket. Men denna gång fanns ingen motsvarighet till Lennart Johansson i distriktsledningen så ett förslag om en ny spekulativ satsning avslogs.
Apropå Wallenberg: konferensen inleddes med att en lokal trubadur sjöng Dan Berglunds ”De mördades fria republik”, med den klassiska raden ”och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg”. Historien går inte i cirkel men väl i spiral: nu sitter åter en Jacob W. i koncernens topp. Och det finns en annan dyster aktualitet. Dödsolyckorna på svenska arbetsplatser, som balladen handlar om, ökade i fjor.
Från kylan stiga vi mot värmen
Lars Ohly delade sej mellan manifestation och konferens och kom till Landskrona efter att ha talat i Malmö. Efter ett kort och effektivt appellmöte på det jämfört med Lund trivsamma Stortorget talade han inför konferensdeltagarna. Först tog han upp det stundande EU-valet, manade till aktivitet (konferensen beslutade om en kort men intensiv valkampanj) och kritiserade både borgarna och tidigare socialdemokratiska regeringar för eftergivenhet mot EU:s nyliberalism och legalism. Men han tonade ner den fruktan för sverigedemokratisk framgång i valet som bland annat uttrycktes i Anders Neergaards avsägelse från partistyrelsen. Den senaste opinionsmätningen säger 3 procent – mot 6 för Vänsterpartiet, vilket inte heller är lysande.
Större delen av Ohlys anförande ägnades emellertid åt ett försvar av det rödgröna trepartisamarbetet. Han betonade den jämlikhet mellan parterna som var en förutsättning för att Vänsterpartiet skulle ställa upp: två kan inte köra över den tredje. Och han varnade för att skruva ner förväntningarna på resultat. Höga förväntningar är bra för de driver i sej fram förändringar. Snart har ”Sveriges mest erfarna oppositionsparti”, som han formulerade det, möjlighet att direkt påverka regeringspolitiken.
I den diskussion som följde försvarade han Vänsterpartiets krav på förstatligande av Saab (och skilde sej därmed från inte bara Maud Olofsson utan också Stig Henricsson – se Flamman). Eftersom bilismens kris enligt Ohlys bedömning inte är strukturell utan bara konjunkturell är det statens skyldighet att ingripa.
Offentligt men internt
Det var förstås ingen tillfällighet att Lars Ohly uppehöll sej så länge vid regeringsplattformen. Partiledningen är inte okunnig om den opposition som kommit från Skåne.
En yttring av detta var ett förslag till uttalande som förelades konferensen och till skillnad från de båda andra (om tennismatchen och om ”alliansens häxjakt på sina egna medborgare”) vållade diskussion. Förslaget som inlämnades av ombudsmannen Hanna Thomé rubricerades som internt, riktat till partistyrelse och ledamöter i de gemensamma rödgröna arbetsgrupper som har tillsatts. Det
invändes att årskonferenser knappast kan anta interna uttalanden eftersom de enligt stadgarna är öppna för allmänhet och medier, något som bekräftades av partistyrelseledamoten Vilmer Andersen, men presidiet stod fast vid den interna karaktären.
Det med stor majoritet antagna uttalandet, som publiceras nedan, understryker den skepsis inför samarbetet som är utbredd inom tongivande kretsar i distriktet och som nog inte blir så lätt för partiledningen att hantera. Partiföreträdare har redan deklarerat att vissa skattesänkningar är etablerade fakta och svåra att återställa, och vi får se hur det blir med A-kassan och Afghanistan. Och interndemokrati kan man definitionsmässigt aldrig få nog av vilket öppnar för fortsatt missnöje.
Mest notabelt med regiongruppens rapport var kanske att revisorn Anders Arenhag saknades på den långa listan över förtroendevalda. Med tanke på den stämning som rått mellan Arenhag och somliga i regiongruppens ledning kan man misstänka en freudiansk förträngning.
En tredjedel från Lund
Valberedningens förslag klubbades med mycket stor majoritet. Det innebär bland annat att Ruzica Stanojevic stannar som ordförande och att Lund får tre ledamöter bland de nio ordinarie: Tove Hultberg, Anders Neergaard och Angelica Svensson. Tove har nyss flyttat hit från Malmö som nu inte har någon ledamot i distriktsstyrelsen, vare sej ordinarie eller reserv, trots att man är Skånes största partiförening och hade tio ombud på konferensen.
Valberedningen, där Claes Regander från Lund sitter, utökades till sju ledamöter med tanke på det arbete som väntar med kandidatlistorna inför valet 2010. Där gäller åttaprocentsspärren till riksdagen ännu, men det ska ändras om grundlagsberedningen inklusive dess vänsterpartistiska ledamot Mats Einarsson får som den vill. Distriktsordföranden gillade inte den påminnelsen.
Gunnar Sandin
Till Partistyrelsen och arbetsgrupperna
Vänsterpartiet det tydliga vänsteralternativet – ang. samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet
Vi har nu inlett ett samarbete med S och Mp inför valet. Det finns delade meningar i Skånedistriktet kring om detta var ett bra steg, men nu är samarbetet i gång och vi ska göra det bästa av det för att nå ett reellt vänsteralternativ i svensk politik.
Vi är garant för en vänsterpolitik
Hela den politiska skalan har förskjutits till höger i och med regeringsskiftet. Efter en eventuell valseger har vi att ta ställning till att återställa och bygga upp det som dagens regering har raserat. Detta kan innebära att vår politik blir ett lappande och lagande som saknar en mer progressiv vision. Vi tjänar inte på att ta ett steg högerut. Skräckscenariot är att vi kompromissar bort oss och att det inte längre finns ett vänsteralternativ att rösta på i valet.
Hjärtefrågor
Det finns en rad frågor som distriktsårskonferensen anser att det vore förödande om vi backade i:
Skattesänkningar. För att kunna finansiera en god välfärd måste skattesänkningarna rullas tillbaka.
Jakten på arbetslösa och sjuka. Arbetslösheten beror inte på de arbetslösa som den nuvarande regeringen tycks tro. Kollektivavtalen ska värnas, A-kassan och sjukpenningen ska återupprättas och förbättras. Vi kan inte acceptera en bortre parentes i A-kassan.
Utrikespolitik. Utrikespolitiken kommer att bli ett känsligt ämne. Här står vi långt från Socialdemokraterna. Vänsterpartiet kan aldrig godkänna svensk trupp i Afghanistan eller i andra krigshärdar där folkrätten kränks.
Förankringsprocessen
Det är av yttersta vikt att arbetet i arbetsgrupperna förankras i hela partiet. För Vänsterpartiet har alltid interndemokrati varit viktigt. Vi räknar därför med att arbetsgrupperna under hela processen har med partiföreningar och distrikt i sitt arbete. Vi har tidigare tyvärr upplevt en del centrala budgetförhandlingar där förhandlingsgruppen har fått för mycket makt och det har varit svårt att påverka från distrikts- och partiföreningshåll. I arbetet med plattformen finns det större förutsättningar att involvera hela partiet, och vi ser fram mot en bra dialog med arbetsgrupperna och partistyrelsen.
Vänsterpartiet Skånes distriktsårskonferens 090307
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar