Lägg ner Levande historia! av Gunnar Stensson

Jag satt i Hedda Ekerwalds pappas stora trädgård i Stockholms skärgård samma helg som den blivande kronprinsessan Victoria under viss uppståndelse föddes (eller döptes) 1977.
Det var sista gången jag deltog i ett styrelsemöte i DFFG, de förenade FNL-grupperna. Jag hade valts in 1975 efter att av kongressen ha utpekats som den mest misstrodde styrelsekandidaten.
Bakgrunden var att Lunds FNL-grupp – en av landets starkaste – utpekade Kampuchea som verktyg för kinesisk aggression mot Vietnam och Pol Pot som massmördare. I Lund startades en alternativ grupp, Vietnamsolidaritet, som fortsatte till 1985. Men 1977 satt jag alltså som en sorts gisslan i DFFG:s styrelse.
Hedda Ekerwald, en av de fyra som med Jan Myrdal i spetsen besökte Demokratiska Kampuchea 1978, just när folkmordet pågick som värst, och som när de återvänt spred en bullerbybeskrivning av det plågade landet, var en juste tjej, trevlig att umgås med trots den hårda politiska motsättningen.
Nu, 2009, utsätts särskilt Jan Myrdal för hånfull politisk förföljelse från den statliga ideologimyndighet som kallas Levande Historia. Från att ha varit en dominant vänsteraktör, som många av oss bekämpade under 70- och 80-tal, har han förvandlats till ett impopulärt mobboffer som statsideologins propagandister spottar på.
Hedda, som i decennier ångrat resan till Kampuchea, befinner sig inte på samma sätt i skottgluggen, men mår säkert inte bra.
Folkmordet i Kampuchea måste studeras. Det föregicks av massiva amerikanska bombningar som kanske skördade fler civila offer än de 1,7 miljoner som mördades av de röda khmererna.
Sedan Vietnam gjort slut på skräckväldet genom sin invasion valde världssamfundet under ledning av Kina och USA att i nästan tio år fortsätta att erkänna Pol Pot-regimen som landets legitima regering med representation i FN.
Kina, som invaderade Vietnam och blev tillbakaslaget efter blodiga strider, hade som uttrycklig målsättning ”to bleed Vietnam white”.
På det sättet fördröjdes utredningarna om folkmordet i årtionden.
Jag utgår från att både de amerikanska bombningarna före Pol Pots makttillträde och Kinas och västs stöd till Pol Pot efter det att han fördrivits till djunglerna vid gränsen till Thailand blir belysta i Levande historias redovisning. Om inte saknar den allt värde.
Lägg ner Levande historia, lämna forskningen till forskarna, historieundervisningen till lärarna och debatten till de fria debattörerna!
Vi har inte behov av någon statlig ideologiproducent!
Gunnar Stensson

Kambodjaskriften