Jonas Sjöstedts Obama av Gunnar Stensson

Att fredspriset tilldelades Barack Obama har avslöjat en massa attityder hos politiker, journalister, tankesmedjor och folk i allmänhet. För honom själv var valet ovälkommet, men han höll masken. Han hade hellre velat att aktionen för OS i Chicago hade lyckats. I stället vann Brasilien och Rio, vilket Wallerstein tolkar geopolitiskt. Brasilien är en växande stormakt.
USA håller på att abdikera från rollen som världsledare. Bush beredde vägen genom att skapa politiskt kaos och ekonomisk katastrof.
Obama har samma slags uppdrag som Gorbatjov genomförde för Sovjetunionen, att leda USA:s reträtt till en mindre anspråksfull roll i det multilaterala världssystemet. Gorbatjovs program sammanfattades i orden glasnost och perestrojka. Obama vann valet på löftet om change.

Misslyckandena
När radioprogrammet Konflikt i lördags redovisade reaktionerna på fredspriset blev det en katalog över Obamas tillkortakommanden och - enligt somliga - svek. I Israel säger Netanyahu nej till kravet att stoppa bosättningarna. Obama håller masken. Det gör han också då han drar tillbaka trupper från Irak, samtidigt som Blackwater skickar dit fler legosoldater. Han stänger Guantanamo, men nya större läger upprättas i USA. Han trappar i tysthet upp kriget i Afghanistan och väntas snart besluta om ytterligare 40 000 soldater. Han är beroende av ekonomiskt stöd från det militärindustriella komplexet som tjänar miljarder på kriget. Valfusket i Afghanistan undergräver tilltron till den Obamas politik. USA:s allierade Pakistan hotas av sönderfall. Inga bindande åtaganden förväntas inför miljömötet i Köpenhamn. Inrikespolitiskt urvattnas sjukvårdsreformen av en rad kompromisser och går ändå kanske inte igenom.
Kritiken från höger till vänster är enig: prata kan han, men… Med ett undantag: Jonas Sjöstedt.

Politikens villkor
Jonas Sjöstedt, som just medverkat som delegat i det amerikanska socialistpartiets kongress i New York, framhöll med pedagogisk pondus att alla dessa misslyckanden och kompromisser kunde förutses.
Presidenten är mäktig - och maktlös. Strukturerna, tidigare avtal, opinionen och historien bestämmer ramarna. Obama har brutit med Bush men måste i många avseenden fullfölja hans politik. Det betyder inte att han släpper sina grundvärderingar. Ibland tvingas han fatta beslut som ser ut som löftesbrott. Det viktiga är att utarbeta en strategi som fungerar i ett längre perspektiv.
Obama har sju år på sig. Han kalkylerar med sju år. Sju år är en kort tid för de stora förändringar han vill genomföra.
Fredspriset var ett uttryck för den sortens förväntningar om omedelbar change som i sin naivitet gör hans uppgift svårare.
Det råder inget tvivel om att han vill avsluta kriget i Afghanistan. Ändå kommer han troligen att sända dit de 40 000 soldater som den amerikanske befälhavaren begärt. Han kan knappast annat sedan Gordon Brown i Storbritannien ökat den brittiska insatsen med 500.
Obama avvaktar men hans avsikt är att skapa fred i Mellanöstern.
Sju år. Inte ens så lång tid har han på sig. Han måste vinna valet 2012 för att få fortsätta under ännu en mandatperiod. Redan det innebär ett tvång till kompromisser. Kampen om makten efter 2012 är redan inledd. På tre års sikt är det militärindustriella komplexet inflytelserikt och mäktigt.
Hur ska Obama bevara stödet för sin långsiktiga politik från en väljaropinion som kräver allt nu.
Hur ska den svenska vänstern agera? Ska vi sluta agera? Ska vi hålla inne med kritiken mot USA?
Självfallet inte, menade Jonas Sjöstedt. Ju tydligare och tyngre kritiken blir, desto lättare blir Obamas uppgift. En uppgift är att verka politiskt för ett svenskt beslut om att dra tillbaka insatsstyrkan från Afghanistan som en rad andra länder med Australien i spetsen gör. Australiens truppkontingent är betydligt större än den svenska.
En annan uppgift är att fortsätta kritiken mot Israels ockupation av Västbanken, mot bosättningarna, mot Netanyahus förnekanden av krigsförbrytelserna i Gaza.
Ett radioprogram är kort och slutar abrupt. Tyvärr, programtiden är slut. Några snabba ord om en rad enorma komplex. Men redan en antydd politisk linje ger impulser att tänka vidare, resonera och finna söka vägar att agera. Jonas Sjöstedt visade hur verkligheten kan analyseras.