Stjärneborg på Ven och världsbilden av Gunnar Stensson

August Palm som introducerade de socialdemokratiska idéerna i Sverige är en dramatisk huvudperson i svensk historia, socialdemokratisk historia och skånsk historia. När jag såg att Alexandra Coelho Andoril ägnat honom en roman, ”Mäster Palm” som lovordades av flera ledande kritiker blev jag omedelbart intresserad.
Men jag var misstänksam/hade fördomar mot Alexandra Coelho Andoril utan att någonsin ha läst något av henne. Så jag gick och lånade ”Stjärneborg”, hennes bok om Tycho Brahe, astronomen på Ven. Den visade sig intressant, provocerande och medvetandeutvidgande. Så jag presenterar den först. Mäster Palm följer om en vecka.
Tycho Brahe, född i Knutstorp i Skåne 1546, forskare i Köpenhamn, Leipzig, Rostock och Prag, konstruktör av ett unikt observatorium på Ven, genial och uthållig astronom, feodalfurste och bondeplågare, en skrämmande gestalt vars avhuggna näsa ersatts med en guldprotes, visst vore han ämne för en stor och myllrande roman.
Sådan är inte Alexandra Coelhos Andorils ”Stjärneborg”. På knappt 200 sidor skildrar hon ”Tyge” ur de förtrycktas perspektiv och framför allt ur ett kvinnoperspektiv. Han levde tillsammans med dottern till en fattig präst. Hon var för simpel för att det skulle vara möjligt för honom som adelsman att ingå äktenskap med henne. Hon födde flera barn.
Även Tyge skildras som ett offer för det samhällssystem han fötts in i. Han var ett monstrum, en alltsedan barndomen förvriden människa, vars goda egenskaper och förmåga till kärlek och medlidande förkvävdes. Men framför allt var han astronom.
Observatoriet på den mörka ön är ett öppet öga mot universum. Där ligger Tyge utan annan optik än sina ögon och spanar ut i universum, mäter och noterar det han ser med hjälp av de instrument han uppfunnit. Han ser natt efter natt, år efter år, hur stjärnhimlen roterar runt hans ständigt vakande öga.
Hans personliga liv var eländigt, han drevs i landsflykt, observatoriet förstördes och han dog en smärtsam död vid 55 års ålder.
Alexandra Coelho Andorils (om hon bara hade ett enklare namn och var mindre elegant) bild är att hans liv, som allas, var fåfängligt. Hans syn på universum var hela tiden föråldrad (han trodde att jorden var universums medelpunkt, det såg han ju varje natt), hans instrument var ofullkomliga och han dog några år innan den holländska optiken satte Galilei i stånd att se att månen var en himlakropp.
Alexandra Coelho Andoril sammanfattar: ”Sju år efter hans död uppfanns den första kikaren som kom att göra hans världssystem, alla hans instrument och observationer för evigt föråldrade.”
Jag använde ordet medvetandeutvidgning. Jag menar mänsklighetens ständigt utvidgade gemensamma medvetande om världen. Tycho Brahe var en av de största aktörerna i sin tids vetenskapliga revolution. När jag hade nått fram till citatet ovan hade författaren utvidgat mitt medvetande så att jag protesterade häftigt mot hennes sammanfattning.
Jag ville påminna henne om att Tycho Brahes observationer av planeternas rörelser studerades av Kepler, som framför allt var matematiker, och att Kepler med hjälp av dem räknade fram planeternas elliptiska banor runt solen (de irriterade honom mycket eftersom han som trogen anhängare av Kopernikus ansåg att de borde vara runda). Detta gav i sin tur Newton möjlighet att upptäcka den allmänna gravitationen och i detalj beskriva solsystemet. Långt senare byggde Einstein vidare med relativitetsteorin.
Alla bidrog de till vår världsuppfattning. Tycho Brahe trodde att jorden var universums centrum, men trots det blev hans observationer en förutsättning för den fortsatta kunskapsutvidgningen. Kepler trodde att planeterna rörde sig i cirklar men Tycho Brahes iakttagelser tvingade honom att revidera den föreställningen. Newton trodde att han för all framtid förklarat solsystemets lagar, men Einstein upplöste hans världsbild.
Vetenskapen är alltid kollektiv, aldrig individualistisk, ofta anonym. All patenträtt är grus. Hypoteser är alltid felaktiga eller åtminstone ofullständiga, men nödvändiga för forskningen. På det samhälleliga området är Marx en av de största, han formulerar nya perspektiv men är inte ”sann”, hans hypoteser är delar i den samhällsvetenskapliga processen.
Datorerna förmedlar på ögonblicket tankar som förr krävde århundraden för att bli kända.
Alexandra Coelho Andoril producerade tillsammans med sin make nyligen anonymt en underhållningsthriller som lanserats i Sverige och internationellt. Det roar mig att huvudpersonen i den bär namnet Kepler. Kanske har hennes undermedvetna protesterat.