Problemet är enkelt, sa Dror Feiler om Isreael-Palestinakonflikten i söndags på Demokratisk Vänsters möte. Det handlar om ett visst antal människor som bor mellan havet och Jordanfloden och de ska alla ha samma rättigheter. Vi som inte bor där kan inte kräva hur det ska lösas. Men att det ska lösas kan vi kräva.
Drygt fyrtio personer lyssnade till Dror Feiler. Han gav en personligt hållen föreläsning som gjorde det tydligt hur absurd och orimlig situationen är.
Dror Feiler är tonsättare, konstnär och ordförande i organisationerna "Judar för israelisk-palestinsk fred" och "European Jews for a Just Peace". Han är född i Israel 1951. Pappan var tysk, organiserad kommunist och jude. - Ingen bra kombination, sa Dror. Att flytta till Israel var inte frivilligt. Familjen tvingades flytta dit för att överleva. Dror växte upp på kibbutz, gjorde militärtjänst som fallskärmsjägare men vägrade tjänstgöra i de ockuperade områdena. Han kom till Sverige 1973. Han säger själv att hans åsikter inte kom till som något föräldrauppror. Han för i stället vidare föräldrarnas tradition.
Det finns inget hopp, säger han om utvecklingen från 1967. Men ser en tendens att ju bättre uttalanden som görs i salongerna för att lösa konflikten desto sämre är det på marken. Det som pågår är etnisk rensning light – man dödar inte men man gör livet så svårt så att folk ska flytta självmant. Det gäller till exempel Osloavtalet och Obamas fina ord i Kairo. När Netanyahu införde temporärt stopp för nya bosättningar innebar det i stället att antalet bosättningar ökade. Vi ligger en minut i 12 för en tvåstatslösning, sa han, men tillade lite ironiskt att hans son säger att det har han sagt i tio år.
I landet mellan havet och Jordanfloden bor 5,5 miljoner judar och 5 miljoner palestinier. En halv miljon judar har bosatt sig på ockuperat område. Den ohämmade bosättningspolitiken gör snart en tvåstatslösning orealistisk.
Den palestinska sidan är splittrad, sa Dror Feiler. När jag var ung var det ett sekulariserat folk. I takt med att arabsocialismen och arabnationalismen växt fram har splittringen ökat. Nu är hatet mellan grupperna stort. Det påminner om hur det var 1946, när de angav varandra till britterna och dödade varandra.
Svårt kritisera offentligt
Vad kan vi göra som befinner oss så långt bort, frågade han. Varför har jag en grupp, Judar för israelisk-palestinsk fred? Varför är jag inte med i Palestinagrupperna i stället? Det är en utmärkt grupp. Han svarade med en beskrivning av hur det kändes när Israel gick in i Libanon. Många judar tyckte att Israel begick ett brott i alla judars namn. Många tyckte att Israel inte representerade oss, sa han. För judarna tycker olika, liksom svenskarna tycker olika. Min farmor, sa han som exempel, betraktade sig som "tysk av mosaisk religion". Hon ville inte flytta till Israel men tvingades dit och trots att hon bodde där i många år pratade hon aldrig hebreiska. Hon "ville inte prata ett asiatiskt språk".
Trots att de flesta svenska judar är sekulariserade och betraktar sig som svenskar är det inte många som kritiserar Israel offentligt. Men det är många som är kritiska till Israels politik. Dror Feiler förklarar att trots kritiken är hållningen att "det är bättre att ha fel med Israel än att ha rätt mot Israel". Dror drog en parallell till de svenska kommunisternas inställning till Sovjet på 50-talet då de vägrade kritisera Sovjets politik. Det är inte lätt för den som vågar kritisera Israels politik offentligt. Dror berättade att den judiska församlingen i Stockholm skrivit i brev till sina medlemmar att de inte ska hälsa på Dror, Israels fiende nummer ett i Skandinavien.
Trots obenägenheten att kritisera Israel finns organisationen European Jews for a Just Peace. Den bildades 2004 och är ett nätverk med 10-12 organisationer. Det är svårt att organisera judar från olika länder eftersom det är svårt att hitta frågor där vi är överens, säger Dror. Det gäller att hitta en minimiplattform. Nu håller man på att bygga upp ett kontor i Bryssel för att kunna motverka den israelilska lobbyn.
Carl Bildt imponerar
Dror Feiler är imponerad av den nuvarande regeringens mellanösternpolitik. – Den har inte varit så bra sedan Sten Andersson, det är helt osannolikt hur Carl Bildt uttalar sig, sa Dror.
Det är de principer vi har i världen för att lösa konflikter som ska tillämpas. Internationell rätt, FN:s stadgar, Genevekonventionen osv. Staten Israel har ju själv tillkommit genom ett FN-beslut.
Vänstern har lidit ett stort nederlag i Israel, sa Dror. Det socialdemokratiska partiet som förr haft ca 50 procent av platserna i Knesset har nu minskat till 10 procent och har 12 mandat. Vänsterpartiet Meretz har 3 mandat. Tillsammans med några småpartier har vänstern cirka 20 platser, en sjättedel av mandaten. Resten är höger, mer höger och ännu mer höger. Där finns partier som styrs av rabbiner, vilket ger en viss påminnelse om Iran, om ni ursäktar jämförelsen, sa han.
En del av lagstiftningen är religiöst styrd. Till exempel frågor om äktenskap och begravningar. Lagstiftningen tillåter inte att en jude gifter sig med någon som inte är jude. Drors eget äktenskap skulle inte ha kunnat ingås i Israel. Han berättade i pausen att hans far var tvungen att inhämta rabbinens tillåtelse inför Drors giftermål. Om rabbinen fick veta att den blivande hustrun inte var jude, skulle han se till att det skapades en massa hinder och fördröjanden och krångligheter. Drors pappa som inte kunde ljuga fick frågan av rabbinen om flickan var jude. – Vad tror du, svarade pappan med ett tonfall som att svaret var självklart.
Israel kallar sig demokrati. Och demokratin fungerar - men bara för judar. - Isreael är en demokrati för judar, demokrati med hinder för palestinska israeler och ingen demokrati alls i de ockuperade områdena, sa han. 90 procent av Israels mark kan inte köpas av palestinska israeler. Världssamfundet bojkottar flera andra länder, men Israel tillåts fortsätta. Israel kan fortsätta sin politik på grund av vårt dåliga samvete och på grund av den starka proisraeliska lobbyn, bestående av det militärindustriella komplexet, oljebolagen och av den kristna högern.
Ockupation och motstånd i vardagen
Det finns många olika sorters vardagligt motstånd sa Dror. Det finns kvinnor i svart, som varje fredag i 20 år stått och delat ut flygblad om den olagliga ockupationen. Det finns "Anarkister mot muren", som är israeler, palestinier och personer från internationella fredsorganisationer som varje fredag demonstrerar vid en del av muren. Det händer att militären skjuter på dem.
Det som är farligast för Israel är ickevåldet. Däremot gillar man självmordsbombare. Bosättare brände nyligen en moské för att provocera till våld.
Dror beskriver vad en ockupation är. Det är inte krig som i Gaza i vintras när det händer mycket och allas blickar är riktade dit. Ockupation är grått och vardagligt. Det är när man har ett sjukt barn med öroninflammation. Sjukhuset ligger ganska nära. Men man kör med det skrikande barnet i tre kilometer och kommer då fram till en vägspärr av en stenhög som man inte kommer förbi. Då får man köra en omväg i två timmar med sitt skrikande barn och hamnar vid en ny vägspärr där det står ett par militärer som kanske släpper förbi, kanske inte, beroende på vilket humör de är på.
Och världssamfundet gör ingenting, säger Dror.
Dror avslutade med att berätta om projektet Ship to Gaza. Det är planerat genomföras i april eller maj nästa år. Man säljer sjömil för att finansiera projektet. En sjömil kostar 1000 kronor. – En bra julklapp, tipsar Dror. Båten ska vara lastad med reservdelar för vattenpumpar och vattenreningsverk.
Hoppas det blir den första båten i den palestinska handelsflottan, sa Dror. Vi har skrivit till den svenske försvarsministern och begärt eskort av den svenska flottan eftersom vi har hört att den bekämpar pirater utanför Afrika. Då borde den kunna göra det i östra Medelhavet också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar