Dawit Isaak och ”War on Terror” av Gunnar Stensson

”De, som inte är med oss, är med terroristerna,” sa George Bush. Eritreas president Isayas Afeworki tog chansen, liksom många andra. Han upphävde demokratin, arresterade sina kritiker, betecknade dem som terrorister och slöt upp i ”War on Terror”. Eritrea hörde till ”de villiga” i anfallet på Irak 2003. Afeworki fick sin belöning. Som vapenbroder till president Bush kom han att åtnjuta politisk immunitet.
En av de som fängslades den där septembermorgonen 2001 var Dawit Isaak. De andra var 13 av Dawits kollegor och de demokratiska ledare han hyllat i sina artiklar. Under åren som gått sedan dess greps många fler. Och ingen ställdes inför rätta.
”War on Terror” upphävde folkrätten. Förbudet mot tortyr avskaffades. Av Pol Pot lärde CIA att praktisera waterboarding. Det blev en vanlig tortyrmetod. Frånsett smärta och ångest orsakar den lungskador, hjärtskador och hjärnskador. När metoden kritiserades ville Bush legalisera den.
”War on Terror” skapade Guantanamo. President Bush grep misstänkta och höll dem fängslade under vidriga förhållanden precis som president Afeworki. Obama kallas ”soft on terrorism” när han, hittills förgäves, vill stänga Guantanamo.
Att kidnappa personer och skicka dem till Guantanamo blev en inkomstkälla i Pakistan och Afghanistan. Agenter kidnappade människor i Europas städer.”War on Terror” möjliggjorde Abu Ghraib.
Diktaturer världen över, från Tjetjenien till Burma och Kirgisistan, fick en ursäkt för att tortera och mörda: de gjorde bara som USA. Det var OK.
Demokratierna böjde sig som under Hitler-tiden. Den svenska regeringen skickade Muhammed Al Zey och Ahmed Al Giza till de egyptiska tortyrkamrarna.
För grövre tortyr outsourcade CIA fångar till hemliga fängelser i länder som Jordanien och Saudiarabien, men också till länder i Europa, i regel forna öststater, ”villiga länder” som Polen eller Litauen.
Flertalet av de människor som greps är fortfarande fängslade. Många är för alltid fysiskt och psykiskt sönderbrutna. Många har plågats ihjäl.
Kampanjen ”Free Dawit” bygger på att Dawit Isaak är svensk, journalist och fängslad av en diktator i ett litet afrikanskt land. Det handlar om att befria en enda människa, att få hem en svensk medborgare. Just det uthålliga engagemanget för en enda individ är raka motsatsen till de rasistiska generaliseringar som ”War on Terror” bygger på.
Det är samtidigt nödvändigt att inse, att Dawit är en av många i ett världsomspännande förtryckarsystem. Det handlar inte bara om att få hem Dawit Isaak till Sverige.
För Dawit Isaak fortsätter ett lidande som nu har pågått i 3050 dagar. Det fortsätter på samma sätt för tusentals eller tiotusentals andra kvinnor och män i USA, Europa, Asien och Afrika. Free Dawit!
Gunnar Stensson

PS. Idag förhörs Tony Blair om sina lögner att Irak förfogade över massförstörelsevapen och samarbetade med Bin Ladin. Syftet var att få Storbritannien att ställa upp på USA:s sida i Irakkriget.
Han drev sin egen vapenexpert David Kelly till självmord. Biståndsministern Clare Short och förre utrikesminstern Robin Cook hoppade av i protest. De bör hedras! Heder också åt Hans Blix som hela tiden stod upp för sanningen, trots hot och tillvitelser från presidenter, premiärministrar och generaler!