Smygande trädmassaker av Gunnar Stensson

På torsdagsmorgonen vandrade jag längs Höje å mot Bup-området och Sankt Lars. Det var fortfarande nästan mörkt. På långt håll såg jag strålkastarna och hörde brummandet från trädfällningsmaskiner och bandvagnar. Jag uppfattade att den största pilen, den i nedre hörnet mot hundrastplatsen hade fällts.
Medan jag inspekterade det ganska stora Bup-området konstaterade jag att man arbetade med ett system för att leda dagvattnet via en damm till ån. Flera av småträden vid Hunnerup-hemmet var fällda.
Ungefär då - vid halvniotiden - försvann alla de stora maskinerna.
Jag återvände mot ån för att inspektera förödelsen. Längs en bred gata längst nere vid vattnet var alla träd fällda. Jag hade föreställt mig att de skulle bli kvar, i alla fall flertalet, som en ridå mellan de planerade stadsvillorna och ån.
Det förvånade mig att maskinerna försvunnit så snart det blev dager. Jag grubblade över varför de börjat så tidigt och arbetat så snabbt i mörkret. De var förstås försedda med strålkastare. Var det för att undgå protestaktioner och trädkramare?
Fortfarande var det ganska folktomt. Den ende som passerade var en norsk motionslöpare. I hagtornbuskarna satt stora flockar av björktrast.
Jag kommer närmast att kontakta Riksbyggen. På måndag har vi möte i Byalaget. Jag återkommer med närmare uppgifter nästa vecka.