2010-05-20

Fruktans anatomi
Översättning och redigering Gunnar Stensson

Immanuel Wallerstein 15 maj 2010

Fruktan är den känsla som mer än någon annan genomsyrar världen idag. Denna fruktan är inte irrationell, men leder heller inte nödvändigtvis till kloka åtgärder mot den hotande faran. Hur den fungerar visas tydligt av två nyligen inträffade händelser. Den första var den dramatiska nedgången på aktiemarknaden den 6 maj. Den andra var kravallerna i Aten, som redan har lett till tre dödsfall…
Kravallerna var en följd av grekernas fruktan. Det som oroade grekerna var sannolikheten att deras inkomster skulle reduceras radikalt de närmaste åren. Det gjorde dem arga och mycket rädda. Och de var långt ifrån övertygade att det var deras fel och att de borde betala.
Men de grekiska medborgarnas rädsla är bara toppen på isberget, något som regeringarna och finansmarknadernas ledare är väl medvetna om. Den grekiska regeringens problem är enkla. Skatteintäkterna är för låga och utgifterna för höga i förhållande till Greklands nuvarande och framtida tillgångar. Så antingen måste regeringen höja skatterna (om den är i stånd att utkräva dem) eller måste den skära ner utgifterna eller bådadera – och det drastiskt!
Men detta är också problemet för Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Förenta staterna - listan är längre. Men inte heller de fåtaliga länder som t ex Brasilien och Kina som ännu ser ut att hålla huvudet ovan vattnet är undantagna från denna smitta. Grekerna ger sig ut på gatorna för att protestera. Det kommer att sprida sig. Och när det sprider sig blir marknaden än mer orolig och fruktan ökar i stället för att minska.
Svaret på dilemmat är överallt detsamma: att köpa tid med papperspengar, lånade eller nytryckta. Förhoppningen är att ny ekonomisk tillväxt ska komma igång under den lånade tiden och återskapa förtroendet, så att paniken, både den öppna och den latenta, upphör. Politikerna griper efter varje litet tecken på tillväxt och övertolkar det.
Fruktan är inte irrationell. Den är en konsekvens av världssystemets strukturella kris. Den kan inte botas av de tillfälliga lösningar som regeringarna använder för att överbrygga de allvarliga systemfel som konfronterar oss idag. När fluktuationerna är så stora och hastiga som nu kan ingen planera rationellt. Så människorna handlar inte längre som rimligt rationella aktörer i en relativt normal världsekonomi. Och denna fruktans förhöjda nivå är en grundläggande realitet i den nuvarande eran.


Inga kommentarer: