Joakim von Anka i Svenstorp av Gunnar Stensson

Jorden du ärvde av Björn af Kleen beskriver en verklighet så extrem, att man inte trodde den existerade, åtminstone inte här och nu och i vår omedelbara närhet.
En viktig del av boken handlar om Björnstorp och Svenstorp, det fideikomiss där baron Nils Gyllenkrok enväldigt härskar efter beslut av socialdemokratiska regeringar och Lunds kommunfullmäktige.
Författaren bygger en stor del av berättelsen på en öppenhjärtig intervju med baronen.
Det är i maj 2008. ”Vårsolen lyser i kapp med höstrapsen. På slätten nordost om Lund ligger några av norra Europas största sammanhållna åkrar utslagna och lapar sol. Det är slående vackert för att vara en industri. Värdet av den här marken är inte abstrakt: Svenstorps och Björntorps godslandskap breder ut sig som den agrara motsvarigheten till Joakim von Ankas skinande pengabinge i Ankeborg. Man grips, liksom von Anka, av en lust att simma ut i denna våldsamt lukrativa evighet.”
Reportern blir mottagen av den 60-årige slottsherren och fideikommissarien Nils Gyllenkrok själv. ”Han är klädd i grå kostymbyxor, joggingskor och brun tenniströja med något jaktvilt på bröstet. Enstaka strån vajar på hans brunbrända framhuvud när han blandar ännu ett glas äppelcider och mineralvatten.”
När jordbruket i Sverige industrialiseras i slutet av 1800-talet sväller godset obehindrat för att utnyttja stordriftsfördelarna. Arrendatorerna avhyses och jorden läggs till huvuddomänerna. Årtiondena fram till 1910 ökar Svenstorp från 415 till 1066 hektar. De senaste decennierna har det ökat från 1200 till 2400 hektar. Dessutom äger baronen 140 fastigheter i Igelösa som han hyr ut.
När fideikomissnämnden 2005 skickar frågan om en förlängning på remiss blir gensvaret strålande positivt från alla instanser utom en. Landshövding Bengt Holgersson, S, pläderar för fortsatt fideikomiss. Lunds stadsantikvarie Björn Magnusson Staaf tycker det är viktigt för förståelsen av traktens historia att ”ägostrukturerna” på godset består.
I Lunds kommunstyrelse uppstår ändå viss splittring. Alliansen vill förlänga fideikomisset. Två socialdemokrater och en miljöpartist saknar egna ståndpunkter och vill därför skicka över stadsantikvariens mycket starka stöd för förlängning samt Tekniska förvaltningens stöd för ”fortsatt enhetlig och extensiv drift av jorden nordöst om Lund”. Men det finns en demokrat som sätter pinnar i hjulen.

Demokraten
Det är Mats Olsson. Författaren söker upp honom på hans tjänsterum på universitetet. Så här säger Mats:
-Norr om Lund hittar du de största sammanhållna jordegendomarna i norra Europa. Det är Björnstorp och Svenstorps fideikomiss. Det liknar ju en rysk kolchos. En enda stor åker. Och detta talar man om som ett kulturlandskap! I alla andra sammanhang vill staten och kommunen luckra upp landskapet. Jag skulle inte kalla detta för kulturlandskap. Snarare landskapsskövling. Den här typen av monokulturella landskap har skapats framför allt under 1900-talet. Tidigare var åkrarna brutna av diken och skogsdungar och betesmarker. Godset var uppdelat på arrendegårdar. Landskapet som det ser ut nu är inte historiskt. Snarare skulle man göra miljön en tjänst genom att dra ner på storjordbruket.

Feodalism i praktiken
Till godset hör Igelösa by. Med uppsagda arrenden är inte längre Igelösa någon bondby. När arrendena chockhöjdes tvingades arrendebönderna bort från gårdarna. Bengt Nilsson berättade om sin pappa som tvingades att lämna ifrån sig sin gård.
-Jag tycker det är synd, om man säger. För vi är en by. Men om man avlägsnar folket så blir det ingen by längre.
Sydsvenskans tidigare chefredaktör Jan Wifstrand bodde där en tid. Han berättar:
-När vi bodde där skedde en policyförändring gentemot hyresgästerna. Baronen skulle ha ut de gamla och bara ha rika människor. Vilket innebar en kreativ princip för hyressättning. Avtal gällde inte som i det gängse affärslivet. Ägaren tog sig friheten att när som helst höja hyran med en tusenlapp eller så. Givetvis var det mycket kännbart för många hyresgäster.
Ibland inspekterade baronen sina fastigheter.
-En intressant studie i socialt beteende. En god sed är ju att knacka innan man kliver in hos främmande. Här hade hyresvärden för vana att helt enkelt rycka upp dörren och klampa in.

Reflektioner
Jag kunde fortsätta att citera Jorden vi ärvde sida upp och sida ner. Intervjuerna med Nils Gyllenkrok och Mats Olsson fortsätter. Köp boken, den är nyutgiven i pocket!
Alf Hornborg skriver i Myten om maskinen om hur våra åkrars produktivitet bygger på näringsämnen och andra förbättringar som alla bygger på oljan. Vad händer när oljan tar slut efter att en period ha ökat våldsamt i pris?
Gunnar Lindstedt konstaterar i reportageboken Svart jord att det industriella jordbruket står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser (konstgödsel som innehåller kväve – regeringen har skattebefriat det -, diesel i maskinerna, olja i bekämpningsmedlen). Det utgör en av de värsta klimatförstörarna. Han menar att vi borde återgå till blandjordbruk.
Lite skrämmande är det när Hornborg spekulerar om en återgång till den s.k. fysiokratin som på sjuttonhundratalet betraktade jorden som den enda produktionsfaktorn som alstrade ett nettovärde. Sitter storgodsägarna på den enda rikedom som i längden lönar sig i en värld med ändliga resurser?
Undersåtliga lilla Lund ligger klämt mellan grevarna Wachtmeister och baronerna Gyllenkrok som äger eller ägt marken där bl. a. Klostergården, Sankt Lars och Nova ligger. När kommunerna ville utveckla vandringsleden längs Höje å var greve Wachtmeister förgrymmad. ”Jag ska minsann ringa till mina släktingar i Björnstorp”, hotade han. Mats Olssons forskningsområde har jag uppfattat som ”historiskt”. Det är i verkligheten aktuellt och högst politiskt.
Jag brukar vandra längs Trollebergs åkrar i Flackarp söder om Lund. Också där fördrevs bönderna och jordarna lades ihop. Tolvhundratalskyrkan rev man helt enkelt sedan man tvingat bort församlingen.
Göran Persson har sällat sig till feodalherrarna. Socialdemokratin har starkt bidragit till att fideikomiss-institutet lever kvar.