Tre nyanser av grönt av Gr

Ni har väl noterat de om stormfanor eller katamaransegel påminnande flaggor som nästan alla partierna har hissat utanför sina valbodar på Stortorget? Med en stor partilogga på?
I måndags var vi, några musikanter, just på Stortorget, fast i Helsingborg. Vi spelade intill sådant ett segel. Det intressanta var att det var smyckat med inte bara en logga utan tre: Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets, räknat både uppifrån och efter partiernas representation i kommunfullmäktige.
Valstugan vi stod utanför var också gemensam. OK, egentligen Socialdemokraternas, men de andra oppositionspartiernas representanter fick också söka skydd i den mot blötan. Och vad mera var: strax innan hade de tre partierna presenterat ett gemensamt kommunalt valmanifest. Utöver de individuella partimanifest som också finns. Där vi särskilt fäste oss vid Mp:s vision av en industrifri strand i södra Helsingborg, det vill säga en återgång till läget före 1902 när Kopparverket flyttade dit.
Men vad har partiet emot närproducerat när det gäller koppar, metallen som färgar sina föreningar gröna?

Tänk om …
Där är jag alltså undrande inför Mp Helsingborg. Desto mer impad är jag över deras insats som samarbetsingenjörer. Det framgick tydligt att de har spelat en nyckelroll i det gemensamma uppträdandet.
Så är det som bekant inte i Lund. Där ska S, V och Demokratisk vänster uppträda tillsammans på Lunds gårdar tillsammans med Röda Kapellet under valrörelsens tre sista veckor. Önskemålet var att Mp också skulle finnas med men deras ledningsgrupp sa nej.
Ni såg nog i tidningarna att Rolf Englesson plötsligt bestämt sej för att inte söka nytt förtroende som partiföreträdare för Mp. Han skyllde på barn och jobb och bedyrade att det inte fanns några meningsskillnader mellan honom och Anders Ebbesson. Mådä.
Det är avhoppade vänsterpartister som numera framgångsrik leder Mp i Helsingborg. Gör tankeexperimentet att Bondeson, Henningsson, Mattsson, Nymark, Persson, Sonnby-Borgström, Stensson, Theander och andra inte hade bildat DV utan gått in i den lokala Mp-avdelningen. Med sin politisk-organisatorisk rutin och förmåga hade de naturligtvis snabbt tagit ledningen i partiföreningen, och då hade Lundapolitikens vänstersida sett rätt annorlunda ut. Förutom att Mp-Lunds miljöprofil varit vassare än vad den nu är.

Ett litet grönt staket
(med vita ränder?)
Sign. Lucifer sörjde i förra numret det borttagna gröna planket i Kyrkogatan.
Jag ger honom fullständigt rätt i hans antydda självinsikt att detta är en nostalgiskt-reaktionär ståndpunkt. Plank är en sinnebild för den svenska småstadsidyllen. I den genrens apoteos, ”Fridas visor”, talar som bekant Birger Sjöberg längtansfullt om ”Rådmans plank och popplarna därinne”.
Inte för att jag fattar vad de tyskarnas turistbussar gör utanför Lunds domkyrka. Hemma, i till exempel Worms, har de den äkta medeltida varan. I Lund är tornen, södra tvärskeppet och en hel del annat en produkt av 1800-talet. Sevärt för svenskar och möjligen också för danskar, fast de har ju en fullgod ersättning i Viborgs domkyrka.
Det ska erkännas att korets utvändiga kolonettrundel från 1120-talet är en stor skönhetsupplevelse. Men till kyrkans östra ände kommer sällan turistbussturisterna. De släpps direkt in i 1800-talet, kollar uret och ”jätten” Finn och köper ett vykort på utgående, eller tar ett par mobilbilder.
Som sagt, domkyrkan är överskattad. Men nu kommer turisterna ändå, och då ska de få ett värdigt mottagande. I en för det tredje årtusendet representativ byggnad med utställning och servering, en sån som ska resa sej bakom platsen för det skabbiga gamla planket.
Kanske kommer där även att finnas de gratistoaletter som Lucifer efterlyser.