Vad hör till historien? av Gunnar Stensson

Jan Guillou publicerade för några månader sedan Ordets makt och vanmakt där han berättar om ”sitt skrivande liv”. I DN:s positiva recension kallades den ”en journalistikens och det offentliga samtalets historia från 1960 till idag”.
Sedan kom spionanklagelserna..De ledde till ett journalistpris och en lång infekterad debatt.
Kanske var Jan Guillous träffar med sovjetagenter helt irrelevanta. En berättelse behöver ett tydligt perspektiv. Men det kan vara intressant att notera hur berättarperspektiv och förutsatt kunskap påverkar urvalet av fakta.
1973 var ett centralt år i Jan Guillous offentliga och privata liv. Det var då han gjorde den insats som kan kallas historisk: IB-avslöjandet och dess efterspel. Men det hände mycket annat.
Hösten var osedvanligt dramatisk, i Sverige som i världen. Den 11 september störtade general Augusto Pinochet Chiles president Salvador Allende. Och mördade honom. Tusentals chilenare avrättades på stadion i Santiago. En svensk tv-fotograf filmade mordet på sig själv.
USA orkestrerade kuppen. Milton Friedmans Chicagogossar gnuggade händerna. Den nyliberala marschen mot ekonomisk och ekologisk katastrof inleddes och belönades med ekonomipriset..
Som om inte det var nog utspelade sig samtidigt det så kallade Norrmalmstorgsdramat, direktsänt i TV dag för dag och timme för timme. Och kung Gustav VI Adolf avled.
En valkampanj pågick också. Ungefär som nu. Ingen minns den.

Vad minns vi?
Jan Guillou nämner varken Chile, Norrmalmstorgsdramat eller tronskiftet. Naturligtvis förutsätter han att händelserna är bekanta. De utgör kontexten till hans egen historia. Riksdagsvalet noterar han i förbigående eftersom IB-affären påverkade det, om än aldrig så lite.
En episod i historien om IB-avslöjandet är det Vietnam-möte i Akademiska föreningen som arrangerades av Lunds FNL-grupp den 21 oktober. Mötet ingick i ”Vietnamveckan”.
Jag minns att vi satsade på en stor solidaritetsfest för att samla in pengar till FNL. Saigonjuntan var på defensiven. USA var besegrat och höll på att dra tillbaka sina trupper. Situationen kan jämföras med dagens i Afghanistan.
Nå, vi samlade in ett antal föremål till auktionen. Karin som jag är gift med vävde en trasmatta. Så fick vi veta att Jan Guillou var villig att medverka som dragplåster på mötet. Vi blev lättade. Efter flera års solidaritetsarbete fanns det alltid en risk att ett stort upplagt möte skulle resultera i en total flopp. Allmänhetens intresse var i avtagande och aktivisternas arbetsvilja höll på att slockna. Maoisterna i SKP var kritiska mot Vietnams beroende av Sovjetunionen och ville satsa på Pol Pots Kampuchea.
Överst i allas medvetande var kuppen i Chile. FNL-gruppen hade någon vecka tidigare – eller var det någon vecka senare? - genomfört ett stort Chilemöte med chilenska gäster och marxisten Baran från den ansedda amerikanska vänstertidskriften Monthly Review. Skådespelerskan Lena Granhagen sjöng. Mötet ägde rum i Svaneskolans nybyggda aula.

Hundrakronorsäpplet
Jan Guillou, ännu mycket ung, var sedan IB-affären i maj samma år en celebritet i vänsterkretsar. Han hade ju avslöjat statens och det socialdemokratiska partiets spionage mot FNL-grupper, Palestina-aktivister, vänstersocialdemokrater, vpk,. skp och andra vänstergrupper
Det hade nu gått flera månader och vi trodde knappt att han hade några nyheter att tillföra. Det hade han inte heller.
Mötet blev dock ingen flopp. Stora salen var fullsatt. Visst, Jan Guillou briljerade och hyllades. Men det viktiga var auktionen. På kort tid såldes allt det vi med möda och uppoffringar samlat in. Karins trasmatta gick för 100 kronor. Ett hyggligt belopp på den tiden. Vi insåg att vi hade kunnat sälja mycket mer.
Auktionsförrättaren grep till slut ett äpple i en skål och ropade ut det. Jan G såg chansen att sätta en effektfull slutpunkt och ropade in äpplet för hundra kronor. Applåder. Vi räknade pengarna. Mer än förväntat. Beppo var nöjd när han skickade dem till pg 400499. Karin irriterades av den där sista gesten som hon tyckte förringade de andra gåvornas värde.
Vi pratade en del om det och det är därför jag minns det ganska triviala mötet.
Men Jan Gullou gick för att sova över hos skp-aren Peter Larsson.

Tillslag i gryningen
I gryningen kom säkerhetspolisen. Den morgonen förvandlades Jan Guillou från skicklig vänsterjournalist till tragisk frihetshjälte av rent operamässiga dimensioner.
Under det följande året utvecklade sig gripandet till en av de största rättsskandalerna i Sveriges moderna historia. IB-avslöjarna Jan Guillou och Peter Bratt sattes i fängelse för spioneri. Misstroendet mot de ledande socialdemokraterna fördjupades ohjälpligt av Olof Palmes hätska angrepp mot de båda fängslade. Efterkrigstidens starkaste vänsterrörelse gick definitivt förlorad för socialdemokratin.
Tragedin var Olof Palmes och det socialdemokratiska partiets. Socialdemokraternas röstandel i (det glömda) valet sjönk ett par procent till cirka 43. Vpk ökade till något över 5.
På sikt var IB en tragedi för hela vänstern. Först nu är såren, kanske, läkta.
De två följande valen vann borgarna. Kjell Östberg beskriver hela processen i sin stora Palmebiografi. Somliga citat från debatterna 1973 och 74 förekommer i exakt samma form i Östbergs bok som i Guillous.
Om allt detta skriver Jan Guillou vältaligt och utförligt i Ordets makt och vanmakt.
Men när han beskriver sin insats på FNL-mötet den 21 oktober som något i stil med Lenins ankomst till Finlandsstationen misstar han sig. Det var en välgörenhetstillställning.

Det förrädiska minnet
Jan Guillou är mycket medveten om hur förrädiskt minnet är. Han diskuterar problemet flera gånger. Ofta slås han av häpnad över att dokumenten ger en annan bild än hans eget minne. Då håller han sig till dokumenten. (Jag måste tillfoga brasklappen att jag just nu inte har några dokument att stödja min minnesbild från den 21 oktober med. Det är bara det med äpplet och trasmattan. Korrigeringar och tillägg är välkomna.)
Jag läste Ordets makt och vanmakt i första hand på grund av spionanklagelserna mot Jan Guillou. Jag ville ta del av hans version. Sidorna hör till de sämsta i boken. Men det står helt klart att anklagelserna är ogrundade.