Strax före andra världskriget inledde Nazityskland ett så kallat euthanasi-program som innebar att ”livsodugliga” och mentalsjuka människor på statliga anstalter systematiskt utrotades. Det gällde att rena den ”ariska” tyska rasen. Skåpbilar med mobila gaskamrar körde upp utanför mentalsjukhusen, patienterna leddes ut och gasades.
Erik Hermelin, som sedan 1915 var intagen på Sankt Lars, var väl medveten om euthanasi-programmet och skrev ett par politiska pamfletter mot nazismen. Det var ingen ofarlig protest.
Hermelin var privilegierad på Sankt Lars. Han förfogade över två rum, hade stora tillgångar för bokinköp, bekostade publiceringen av sina verk, umgicks jämlikt med överläkaren, tog emot besök av släktingar och vänner, hade ofta permission och rymde ett tjugutal gånger, mest för att supa. Men han solidariserade sig med dem som hade en mycket svårare situation i den så kallade asylen på Lunds Rikshospital, där de var inhysta 20 och 20 i stora salar.
Den kalla vintern 1940-41 frös många exotiska träd i parken ihjäl. Asylens fönster var förklistrade med svart mörkläggningspapper. Därinne hölls drygt tusen människor inspärrade. De kanske inte hade kunskap om euthanasi-programmet men de kände säkert de bakomliggande värderingarna, som förekom också i Sverige.
Ett par mil bort, på andra sidan Öresund härskade nazisterna. Vad skulle ske med de olyckliga på Sankt Lars om de invaderade Sverige?
Det är 150 år sedan Erik Hermelin föddes. Hans gudson Johan Hermelin berättade i söndags om hans liv på ett seminarium i en lokal som en gång var avdelning 5 på Sankt Lars. De antinazistiska pamfletterna nämndes kort.
Erik Hermelins viktiga livsgärning, som möjliggjordes av att han satt inspärrad i Sankt Lars, var översättningarna av det stora persiska kulturarvet, 10 000 unika sidor.
Ett ovärderligt stöd hade han alltsedan 1915 i rabbinen Wohlsteins från Malmö, som också var professor i hebreiska i Lund, och dennes maka doktorinnan Jenny Wohlsteins. Erik Hermelin berättade om detta i ett brev till sin mor Eugenia Hermelin f. Fjellstedt i januari 1940.
Hermelin och makarna Wohlsteins var förenade i motståndet mot nazismen.
Det skymmer över den höstliga parken. För första gången har vi ett rasistiskt parti i den svenska riksdagen.
PS. Erik Hermelins namn stavas inte med C utan med K på de volymer han publicerade.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar