Några avgångsförslag av Lucifer

Den lokala valanalysen fortsätter – vänsterns nederlag i Lund är verkligen värt eftertankei. Alltså: vänstern gör en utmärkt valkampanj och har alla goda argument på sin sida. Moderaterna gjorde inget särskilt och har skött Lund illa i fyra år och de gick ändå framåt. Miljöpartiet har legat lågt i fyra år och knappt visat sig i den lokala valrörelsen och gick framåt med tre mandat.
   Det är alltså rikstrenden som gäller, vi kunde lika gärna ha hållit tyst med lokala frågor. Min slutsats i Veckobladet häromveckan var att vi måste ha skilda valdagar: riksdagsval vartannat år och kommun/landstingsval vartannat.

Mats Olssons slutsats
Men det finns andra sätt att närma sig ämnet och jag har med intresse tagit del av vad Mats Olsson(v) skriver på sin blogg olssonbetalar.blogspot.com (se inlägg och länk här till vänster, red). Han har samma beskrivning som ovan och finner att det är rikstrenden som gäller i Lund och inget annat. Han bygger inte upp sin slutkläm med några indignerade ideologiska argument utan slutar lugnt och sakligt med: ”Några förklaringar i form av politiskt innehåll, aktivitet eller genomslag i massmedia är omöjliga att finna. Folk har tackat oss för föreställningen ­– och röstat på MP. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att Vänsterpartiet måste byta partiledare.”

Är allt ordnat till det bästa?
Vi läser i tidningarna att partisekreterarna faller till höger och vänster i de små borgerliga partier som också gick back i valet. Men i Vänsterpartiet tycks allt vara ro och harmoni. Någon som borde byta jobb, dags för en extrakongress? Ack nej, i Vänsterpartiet är allt redan ordnat till det bästa. Kriskommission? Nej, partiet har en kommunikationschef som säger att vi ska ha en ”framtidskommission”. Tja, man kanske ska vara glad för att den inte kallas ”segerkommission”.?
   Det är min bedömning att också Vänsterpartiet skulle behöva rensa i toppen. Här är en tänkbar prioritetsordning:
   1. Den kommunikationsansvariga borde återgå till den kommersiella PR-branschen. Det har varit några smaklösa jippon för mycket. Partiledarens frieri under en TV-debatt slår det mesta.
   2. Partisekreteraren bör väl lämna sin post. Hon har nu förlorat sitt tredje val i rad. I varje annat parti skulle hon redan vara borta.
   3. Partiordföranden är för många som gillar vår politik ett hinder för att man ska lägga sin röst på Vänsterpartiet. Som tur är finns goda kandidater som ersättare.
   Vad gäller partistyrelsen vet jag för lite för att kunna bedöma, men nog är det tröttsamt med den nuvarande partilinjen att skyla över valförlusten genom att ropa högt om rasismen hos Sverigedemokraterna. Rasismen finns, men det är inte det som är huvudproblemet i svensk politik nu utan avsaknaden av en sammanhållen socialdemokratisk politik som vi kan påverka och stödja/kritisera.