Förberedelser till en söndagspromenad
På väg till utgångspunkten i gryningen 7/10. Skönt slippa blåsten! I stället ett milt grått dis. Utbyggnaden av bup-området och brukshundsklubbens gamla övningsfält sker stegvis. Inte ett hus har påbörjats. Det som finns är ett skräpigt avverkningsområde och ett asfalterat gatusystem med refuger, lyktor och brunnar för ytvatten. Pilevallarna med sina 60-åriga träd svänger ännu sina yviga kjolar.
Grävmaskinerna bökar kring Källby- och Hunnerupshemmen. Där bygger Peab insatslägenheter.
Bredvid Medicinskt center uppförs ett äldreboende: ännu en kompakt tegelstensbyggnad.
Bup-området blir en del av en helt ny stadsdel från Sankt Lars väg i väster till Källbybadet i öster och Klostergården i norr. Vem bestämde det?
Sankt Lars väg: bilar, cyklar, fotgängare, gymnasister, förskolebarn, lastbilar, schaktmaskiner och bussar. Buller och avgaser.
För några år sedan handlade det om att stänga av bron över ån för bilar. Nu bygger man om den för att den ska tåla den ökande trafiken.
Upp till Öppenvårdscentralen, utgångspunkten för söndagspromenaden.
Promenadplan
Här ska jag visa var Erik Hermelin hade sitt hem. Nu huserar NTP-gymnasiet där. Från överläkarvillan, nu förskola, överblickar vi Lunds Hospital, invigt 1879. De prydliga byggnaderna är symmetriskt utlagda på ömse sidor om mittgången mellan överläkarvillan och det slottsliknande klockhuset. Ett rokokopalats med park, omgivet av en mur. Lunds vackraste anläggning, utformad till Förnuftets pris i en tid då genialitet och sinnesförvirring ansågs gränsa till varandra. Men de ursprungliga häckarna är borta och symmetrin skyms av höga träd.
Vi gör en avstickare till det dystra tornet mellan furorna i parkens översta hörn mellan Rättspsyks vallomgärdade fort och Malmövägen. Här fanns en gång en järnvägshållplats för resenärer från Lund. Hospitalet låg isolerat, omgivet av vidsträckta åkrar, inneslutet och bevakat, självförsörjande också när det gällde vatten, som togs ur ån, renades och pumpades upp i vattentornet. Nu står det med utslagna rutor och graffiti, låst och utan funktion.
Genom bokdungen ner mot ån. Se där! En ny cykelstig med gatubelysning från Malmövägen in i parken. Den fanns inte i maj. Vi går intill vattnet som på en hög kaj. På andra sidan ligger en ö, en vildvuxen, artrik djungel, full av fågelliv. Det är en del av ”naturreservatet”, det sista i Sankt Larsområdet. Bakom ön utvidgar sig åfåran till en vassbevuxen damm.
Vi närmar oss bron som är under ombyggnad. Den har ett undre plan av grova bjälkar. Där går vi över. Grova rör forslar vatten och avlopp ovan våra huvuden.
Söder om bron har en asfalterad trafikknutpunkt med ändhållplats för sexans buss anlagts. Vi överraskas av ännu en nyanlagd cykelstig med belysning. Den leder mot öster. Till höger om stigen har ett stort område röjts för att ge plats åt de 25 hus som HSB ska uppföra intill de gamla vårdarbostäderna.
Till vänster ”naturreservatet”, här mer imponerande tack vare de höga gamla träden. Vattnet skymtar mellan träd och buskar.
Så kommer vi ut på den skånska åkerjorden. Trafikbruset från dubbelrondellen är starkt. I öster skymtar Knästorps vita kyrka. Vi går längs åkerrenen söderut. Bortom väg 108 ser vi skylten: HÄR PLANERAR STAFFANSTORPS KOMMUN 50 NYA BOSTÄDER. Urbaniseringen är inte begränsad till Lund.
Grävmaskinerna bökar kring Källby- och Hunnerupshemmen. Där bygger Peab insatslägenheter.
Bredvid Medicinskt center uppförs ett äldreboende: ännu en kompakt tegelstensbyggnad.
Bup-området blir en del av en helt ny stadsdel från Sankt Lars väg i väster till Källbybadet i öster och Klostergården i norr. Vem bestämde det?
Sankt Lars väg: bilar, cyklar, fotgängare, gymnasister, förskolebarn, lastbilar, schaktmaskiner och bussar. Buller och avgaser.
För några år sedan handlade det om att stänga av bron över ån för bilar. Nu bygger man om den för att den ska tåla den ökande trafiken.
Upp till Öppenvårdscentralen, utgångspunkten för söndagspromenaden.
Promenadplan
Här ska jag visa var Erik Hermelin hade sitt hem. Nu huserar NTP-gymnasiet där. Från överläkarvillan, nu förskola, överblickar vi Lunds Hospital, invigt 1879. De prydliga byggnaderna är symmetriskt utlagda på ömse sidor om mittgången mellan överläkarvillan och det slottsliknande klockhuset. Ett rokokopalats med park, omgivet av en mur. Lunds vackraste anläggning, utformad till Förnuftets pris i en tid då genialitet och sinnesförvirring ansågs gränsa till varandra. Men de ursprungliga häckarna är borta och symmetrin skyms av höga träd.
Vi gör en avstickare till det dystra tornet mellan furorna i parkens översta hörn mellan Rättspsyks vallomgärdade fort och Malmövägen. Här fanns en gång en järnvägshållplats för resenärer från Lund. Hospitalet låg isolerat, omgivet av vidsträckta åkrar, inneslutet och bevakat, självförsörjande också när det gällde vatten, som togs ur ån, renades och pumpades upp i vattentornet. Nu står det med utslagna rutor och graffiti, låst och utan funktion.
Genom bokdungen ner mot ån. Se där! En ny cykelstig med gatubelysning från Malmövägen in i parken. Den fanns inte i maj. Vi går intill vattnet som på en hög kaj. På andra sidan ligger en ö, en vildvuxen, artrik djungel, full av fågelliv. Det är en del av ”naturreservatet”, det sista i Sankt Larsområdet. Bakom ön utvidgar sig åfåran till en vassbevuxen damm.
Vi närmar oss bron som är under ombyggnad. Den har ett undre plan av grova bjälkar. Där går vi över. Grova rör forslar vatten och avlopp ovan våra huvuden.
Söder om bron har en asfalterad trafikknutpunkt med ändhållplats för sexans buss anlagts. Vi överraskas av ännu en nyanlagd cykelstig med belysning. Den leder mot öster. Till höger om stigen har ett stort område röjts för att ge plats åt de 25 hus som HSB ska uppföra intill de gamla vårdarbostäderna.
Till vänster ”naturreservatet”, här mer imponerande tack vare de höga gamla träden. Vattnet skymtar mellan träd och buskar.
Så kommer vi ut på den skånska åkerjorden. Trafikbruset från dubbelrondellen är starkt. I öster skymtar Knästorps vita kyrka. Vi går längs åkerrenen söderut. Bortom väg 108 ser vi skylten: HÄR PLANERAR STAFFANSTORPS KOMMUN 50 NYA BOSTÄDER. Urbaniseringen är inte begränsad till Lund.
Längs gränsen västerut, in på en liten byväg mot Hunnerupsgården. Lagårdsplan med stor lagård, uthus och brunn. Vi rundar lagården. Gödselstad och köksträdgård. Här producerades en stor del av livsmedlen till det samhälle som Hospitalet utgjorde.
Vägen till frihet
En vacker åker, och bortom den Sankt Lars kyrkogård. Döden var enda vägen till frihet ur asylens livstidsfängelse. Många begravdes anonymt. Deras gravar markerades med nummer. En väg till kyrkogården borde anläggas.
Ett stycke av den gamla muren. En port med fyra bastanta fästen för gångjärn. Genom den släpptes internerna ut till dagens arbete på åkrar och odlingar. På kvällen återvände de. Porten låstes.
Vi fortsätter in i det som ibland kallas Västra borggården. Ett tiotal väldiga tegelstensbyggnader omsorgsfullt utplacerade runt en öppen plats med ett stort träd i mitten. Tegelarkitekturen är ytterst omsorgsfull. Exakt och försedd med prydliga ornament vid taken och kring dörrar och fönster. Dessa byggnader representerar MAKTEN, inte FÖRNUFTET som byggnaderna norr om ån.
Här var ännu 1957 1600 människor inspärrade. Makten var opersonlig och avlägsen. Staten fortsatte att vara huvudman till 1967, då Malmöhus län tog över.
Vi passerar åter den restaurerade och förstärkta bron, stannar ett ögonblick och ser ut över den frodiga biologiska mångfalden längs vattnet. Framåt har vi ett intressant perspektiv över ett kluster av byggnader från olika epoker.
När vi återvänder in i 1870-talets ”Upplysnings-hospital” möter vi först ett relativt förfallet hus som blivit en shop för 1960- och 70-talsprylar: gamla affischer, kläder, lp-skivor. Hep Cat Shop. Antagligen vänder den sig till de närbelägna skolorna: John Bauer-gymnasiet och Kunskapsgymnasiet, som båda skickar vidare en del av de pengar som kommunen anslår till undervisning till aktieägare.
Här är det lättast att njuta av den omsorgsfulla arkitekturen, ett flertal imponerande byggnader, placerade i exakt symmetri, byggda med högsta tänkbara kvalitet för att hålla i århundraden, finansierade med statliga medel. Nu kulturminnen.
I Klockhuset finner vi Sankt Thomas katolska för- och grundskola. I byggnaden bredvid: Freinet-skolan.
Följ förändringen medan den sker
Vi återvänder till promenadens utgångspunkt längs mittvägen genom parken. Där avslutar vi med en uppmaning till vandrarna att då och då komma tillbaka. Oavsett vad man tänker om urbaniseringen är det utomordentligt intressant att se landskapet förändras.
De som har kameror och kan fotografera bör dokumentera förändringarna månad för månad, år för år.
Läsare av denna text är välkomna att delta. Verkligheten är verkligare än beskrivningen!
Promenaden äger alltså rum söndagen den 10 oktober klockan 15. Vi samlas vid Sankt Lars vårdcentral. Den tar cirka två timmar. Vi brukar – frivilligt - ta emot 20 kronor per deltagare för att finansiera Byalagets verksamhet.
Vägen till frihet
En vacker åker, och bortom den Sankt Lars kyrkogård. Döden var enda vägen till frihet ur asylens livstidsfängelse. Många begravdes anonymt. Deras gravar markerades med nummer. En väg till kyrkogården borde anläggas.
Ett stycke av den gamla muren. En port med fyra bastanta fästen för gångjärn. Genom den släpptes internerna ut till dagens arbete på åkrar och odlingar. På kvällen återvände de. Porten låstes.
Vi fortsätter in i det som ibland kallas Västra borggården. Ett tiotal väldiga tegelstensbyggnader omsorgsfullt utplacerade runt en öppen plats med ett stort träd i mitten. Tegelarkitekturen är ytterst omsorgsfull. Exakt och försedd med prydliga ornament vid taken och kring dörrar och fönster. Dessa byggnader representerar MAKTEN, inte FÖRNUFTET som byggnaderna norr om ån.
Här var ännu 1957 1600 människor inspärrade. Makten var opersonlig och avlägsen. Staten fortsatte att vara huvudman till 1967, då Malmöhus län tog över.
Vi passerar åter den restaurerade och förstärkta bron, stannar ett ögonblick och ser ut över den frodiga biologiska mångfalden längs vattnet. Framåt har vi ett intressant perspektiv över ett kluster av byggnader från olika epoker.
När vi återvänder in i 1870-talets ”Upplysnings-hospital” möter vi först ett relativt förfallet hus som blivit en shop för 1960- och 70-talsprylar: gamla affischer, kläder, lp-skivor. Hep Cat Shop. Antagligen vänder den sig till de närbelägna skolorna: John Bauer-gymnasiet och Kunskapsgymnasiet, som båda skickar vidare en del av de pengar som kommunen anslår till undervisning till aktieägare.
Här är det lättast att njuta av den omsorgsfulla arkitekturen, ett flertal imponerande byggnader, placerade i exakt symmetri, byggda med högsta tänkbara kvalitet för att hålla i århundraden, finansierade med statliga medel. Nu kulturminnen.
I Klockhuset finner vi Sankt Thomas katolska för- och grundskola. I byggnaden bredvid: Freinet-skolan.
Följ förändringen medan den sker
Vi återvänder till promenadens utgångspunkt längs mittvägen genom parken. Där avslutar vi med en uppmaning till vandrarna att då och då komma tillbaka. Oavsett vad man tänker om urbaniseringen är det utomordentligt intressant att se landskapet förändras.
De som har kameror och kan fotografera bör dokumentera förändringarna månad för månad, år för år.
Läsare av denna text är välkomna att delta. Verkligheten är verkligare än beskrivningen!
Promenaden äger alltså rum söndagen den 10 oktober klockan 15. Vi samlas vid Sankt Lars vårdcentral. Den tar cirka två timmar. Vi brukar – frivilligt - ta emot 20 kronor per deltagare för att finansiera Byalagets verksamhet.
1 kommentar:
Hej,
ser i din blogg att du nämner Kunskapsgymnasiet. Det finns inte någon sådan skola i Lund.
Jag gissar att du förmodligen menar Kunskapsskolan som finns i S:t Larsparken i Lund? Om det är den skolan du menar så vill jag också tala om för dig att Kunskapsskolans aktieägare inte tar ut någon vinst utan att all vinst återinvesteras i verksamheten.
Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig
Informationschef
Kunskapsskolan
Skicka en kommentar