”Jag stiger upp varje morgon och tänker om jag vore...” Redigering och översättning Gunnar Stensson

Tidningen Haaretz publicerade i helgen en omfattande intervju med den israeliske författaren Amos Oz om hans liv och författarskap.
   Amos Oz vaknar varje dag med frågan ”Om jag vore en annan, hur skulle jag då tänka och känna?” På den nyfikenheten bygger hans romaner.
   I slutet av den tolv sidor långa intervjun uttalar han sig om dagens situation. I mer än 40 år har han krävt att Israel/Palestina ska delas i två nationer.  Han har skrivit, talat och arbetat mot ockupationen, tyranniet och våldet; och varnat för att Israels styre över en annan nation sätter landets existens i fara. Men han deltar nu mer sällan i debatten. Varför?
   ”I åratal skrev jag inte bara för de övertygade och motståndarna, utan också för de tveksamma. Jag skriver mindre nu, för jag har känslan att de tveksamma har blivit likgiltiga och att bara de övertygade läser mig.”
   Det sägs att freden är död och att försoningen med palestinierna inte längre finns på agendan?
   ”Jag förstår inte varför. Israels själva existens sätts i fara när man undviker att söka en kompromisslösning mellan Israel och Palestina. Freden jag talar om har legat på bordet och väntat i åratal. Det enda vi behöver göra är att böja oss fram och plocka upp den. Eller – för att utrycka det försiktigare – det är fortfarande möjligt att minska konflikten mellan Palestina och Israel till en konflikt mellan Israel och Gaza. Alla vet vilket priset är: att säga adjö till de ockuperade territorierna och att acceptera Jerusalem som huvudstad i två nationer.
   Vi trodde att bra saker skulle hända om vi lämnade Gaza. Vi lämnade Gaza och dåliga saker hände. Det är svårt att hantera. Jag kan säga att jag är övertygad om, att om vi hade stannat kvar så hade priset i blod blivit ännu högre än det blev. Så kan jag säga, men det skulle inte hjälpa mot det enkla argumentet, ”Vi lämnade Gaza och se vad som hände. Vi såg ut som lättlurade dumbommar.”
   Flertalet israeler går fortfarande med på att lämna Västbanken med gränsmodifikationer. Men de vill inte framstå som dumbommar. Netanyahu och försvarsminister Barak skulle få stor majoritet i Knesset om de i morgon deklarerade att de var beredda att lämna de ockuperade områdena. Det som stoppar dem är deras fruktan, fruktan för att förhandla med fanatiker och fruktan för att det ska gå likadant som i Gaza. Netanyahu och Barak är fega. De vet vad som måste göras men vågar inte. De är rädda att de skulle komma att se ut som dumbommar.”
   Under tiden har de struntat i frågan om Palestina och fått hela världen att engagera sig i den iranska utmaningen?
   ”I stället för att söka en överenskommelse med Palestinska myndigheten hetsar de upp sig till raseri inför en attack på Iran. Ett anfall på Iran skulle inte tjäna mycket till för man kan inte bomba bort kunskap och man kan inte bomba bort motivation, och iranierna har både kunskapen och motivationen att bygga kärnvapen. Även om ett anfall mot Iran skulle fördröja tillverkningen av kärnvapen så skulle det göra motivationen att använda dem oändligt mycket större.
   Under det första Libanon-kriget brukade premiärminister Begin säga ”Hitler gömmer sig i en bunker i Beirut.” Då skrev jag en artikel med titeln ”Hitler är redan död, herr premiärminister.” Det jag skrev i den artikeln riktar jag nu mot Netanyahu. Den som jämför dagens Iran med Hitler och Israel med Auschwitz begår en handling som är antisionistisk och demagogisk och uppmuntrar folk att emigrera från Israel och uppammar hysteri.
   Du frågar mig om jag är orolig? Jag är inte bara orolig. Jag är full av fruktan. Jag ser processer och trender som hotar allt som jag håller kärt. Och som också hotar Israel.”
   Det är intressant att konstatera att Amos Oz har samma uppfattning om Irankrisen som Immanuel Wallerstein uttryckte i sin kommentar förra veckan.