”Jerusalem är vår eviga och odelade huvudstad” – för alla i Palestina? av Bertil Egerö

Kampen om östra Jerusalem intensifieras. Våren 2010 besökte vi – en grupp från DV – Västbanken och Jerusalem. En israelisk organisation gav oss en grundlig genomgång av den israeliska strategin för att för alltid köra bort palestinierna från deras del av staden.

Bitte Hammargrens reportage om utvecklingen i SvD i onsdags (25.4) är mycket tydligt: För fem år sedan slog bosättare med ideologiska motiv ner sina bopålar vid Oljeberget i östra Jerusalem. Skyddade av säkerhetsstyrkor trakasserar de palestinska familjer i syfte att tvinga bort dem och ta hand om all mark, alla bostäder. Reportaget visar hur de angriper familjerna på en mycket sårbar punkt: deras barn. Ungdomar anklagas för något slags våld, arresteras. Rättegångar inleds som drar ut på tiden. Ungdomarnas skolgång äventyras.
   De nya bosättarna är en viktig del i den israeliska strategin. Efter vårt besök 2010 sammanfattade jag DV-gruppens erfarenheter:
   ”Jerusalem, centrum för tre monoteistiska världsreligioner, är idag den omstridda huvudstaden för både palestinier och israeler. Vi reser runt i Jerusalems förorter med guiden Itamar Shapira, en f.d. israelisk soldat, från den israeliska organisationen ICAHD (Israeli Committee Against House Demolitions). Han demonstrerar mycket konkret hur staden steg för steg inringas av nya judiska bosättningar. Med Muren som rygg och bulvanköp av några strategiskt placerade palestinska bostäder ska en ny bosättning byggas som effektivt stänger inne de palestinier som ännu bor i det kilformade området ut från Gamla stan mot Västbanken. Därmed kommer Västbankens sista möjlighet till direkt kontakt med vad som formellt är internationellt område – Jerusalems gamla stad med dess palestinska del, Klippmoskén och Al Aksa-moskén – att strypas.
   ”Det första steget på vägen dit var den utvidgning av stadsområdet israeliska myndigheter egenmäktigt beslutat om, så att gränsen nu går vid Muren. De palestinier som bor i den utvidgade delen av staden har uppehållstillstånd i Jerusalem men inget medborgarskap vare sig i Israel eller i Palestina. När deras villkor försvåras så att de måste flytta har de ingenstans att ta vägen – de är (av politiska skäl) inte välkomna till Västbanken, och kan inte flytta in i Israel.
   ”Inte så långt utanför Muren finns redan en judisk bosättning. Nu förbereds en utbyggnad i riktning mot Muren. ”En mycket krånglig, slingrig väg ska finnas kvar för passagen mellan norra och södra delen av Västbanken. Men det blir svårt för palestinierna att röra sig den vägen”, säger Itamar. Snart har Sharons plan gått i uppfyllelse – Västbanken blir effektivt delad i två.”
   Jag läste för inte länge sedan att USA straffat den palestinska myndigheten för dess försök att genom FN få den officiellt antagna tvåstatslösningen genomförd med ett erkännande av Palestina. USA har dragit ner på sina bidrag. Den palestinska myndigheten reflekterar säkert nu över när den ska ta till sitt enda återstående medel; att upplösa sig och ge Israel som ockupationsmakt hela ansvaret för befolkningens skydd och försörjning.
   Ett sådant beslut sitter nog långt inne. Men det kan på sikt öppna för den enda återstående lösningen på konflikten: En stat, ett land för alla, palestinier såväl som judar. Det är ju faktiskt så att bosättarpolitiken leder till en allt större geografisk blandning av judar och palestinier. Att på nytt separera dem geografiskt lär ingen tvåstatslösning klara av.