Etiopiens Meles Zenawi var en av de
diktatorer som genom opportunism och fingerfärdighet kommit i
åtnjutande av politiskt och ekonomiskt stöd från Väst. Så här beskriver
Carl Bildt honom på twitter: ”Afrika har förlorat en stark och viktig
ledare i Meles Zenawi. Vi vill alla hjälpa Etiopien att möta sina
framtida utmaningar.”
Uttalandet måste ses i perspektivet att de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye sitter i etiopiskt fängelse och hoppas på nåd efter att ha dömts för terrorism på grund av att sina försök att avslöja regimens övergrepp i samband med oljeprospektering i Ogaden. Genom sitt nära förhållande till Lundin Oil är Carl Bildt på många sätt djupt inblandad i den situation som uppstått genom Meles Zenawis död.
För att förstå framtidsutsikterna i Etiopien är det nödvändigt att se landet och dess bortgångne diktator Meles Zenawi ur ett bredare historiskt perspektiv. Det moderna Etiopien är ett imperium som grundades under 1800-talet genom att Abessiniens kejsare lade under sig nya stora landområden som Oromo- och Ogaden-provinserna. Alla imperier som härskar över stora minoriteter har problem.
I Etiopien tillspetsas problemen genom rivalitet mellan de etiopiska makteliterna. Meles Zenawi kommer från den östliga provinsen Tigray, medan överste Mengistu liksom Haile Selassie representerade Shewa-provinsen i centrala Etiopien.
Kejsar Haile Selassie avsattes under en hungerkatastrof 1974 och ersattes av ett militärråd, ur vars led diktatorn Mengistu framträdde. Han införde en brutal form av kommunism genom att bland annat nationalisera all jord och erhöll massivt ekonomiskt och militärt stöd från Sovjetunionen.
Eritrea hade som tidigare italiensk koloni en särställning. FN tillerkände landet nationell suveränitet efter andra världskriget, men Etiopiens vägran att acceptera oberoendet ledde till det långa befrielsekriget som slutade med eritreansk seger 1991.
Samtidigt hade missnöjet i Tigray ökat. Dess befolkning delade språk och kultur med de kristna eritreanerna i EPLFs ledning. Ledare som Meles Zenawi organiserade TPLF, Tigrays befrielsefront efter eritreanskt mönster. Eritreanerna bistod med vapen och militär träning.
Inför EPLFs och TPLFs gemensamma slutoffensiv i maj 1991 leddes de båda rörelserna av respektive Issayas Afewerki och Meles Zenawi. De två ledarna var avlägset släkt, talade samma språk och var bittra konkurrenter. Asmara och Addis Abeba befriades ungefär samtidigt. Etiopiens tidigare diktator överste Mengistu flydde till Zimbabwe.
Förutsättningarna för samexistens mellan Etiopien och Eritrea borde ha varit goda, men i stället växte de politiska och ekonomiska motsättningarna. Gränsdragningen mellan länderna var omstridd.
För Meles Zenawi gällde det att vinna politisk legitimitet i Etiopien. Ett sätt att göra det var att föra en hård linje i förhållande till Eritrea.
I Eritrea pågick en process för att skapa en demokratisk flerpartidemokrati. Mycket tyder på att Isayas Afewerki systematiskt verkade för att bromsa processen och tillvälla sig så mycket makt som möjligt.
I maj 1998 bombade etiopiskt stridsflyg Asmaras flygplats. Inom några timmar svarade Eritrea med att bomba en gränsstad i Tigray. I det tvååriga krig som följde beräknas 70 000 människoliv ha offrats.
Genom FN förmedlades ett stillestånd. En gränskommission inrättades för att lösa konflikterna kring gränsdragningen mellan de båda länderna. Kommissionens experter tilldömde Eritrea den omstridda staden Badme, men Etiopien accepterade aldrig FN-beslutet. Trupperna på båda sidor gränsen blev kvar.
Den militära och politiska konflikten utnyttjades av Eritreas president Isayas Afewerki. Några dagar efter attentatet mot World Trade Center 2001 slog han till och arresterade sina politiska rivaler. Flera av dem var ledare som under årtionden deltagit i befrielsekampen. Han meddelade president Bush att han ställde upp på USAs sida i kampen mot terror.
Vid samma tillfälle arresterades den svenske journalisten Dawit Isaak. Svenska medier inledde en kampanj för hans frigivande, men den har hittills inte lett till något resultat och tycks nu vara på väg att ebba ut.
Meles Zenawi befäste sin makt i Etiopien och vann internationellt erkännande, trots återkommande kritik för brott mot de mänskliga rättigheterna. Han gjorde Etiopien till samarbetspartner med USA. De amerikanska drönare som då och då skickas till Somalia eller Jemen har säkra baser i Etiopien. Han drar största tänkbara nytta av att Addis Abeba är säte för OAU och ett traditionellt centrum för afrikansk politik. Hans kontakter med makthavare både i Khartoum och Juba har gett honom möjlighet att medla i konflikten i Sudan.
Samtidigt samarbetade Isaias Afewerki med somaliska islamister enligt principen din fiendes fiende är din vän. Han stödde Somalia i samband med den etiopiska invasion i Somalia som 2006 bidrog till att krossa den positiva utveckling som de islamiska domstolarna lyckats skapa.
Den etiopiska ekonomin tillväxte snabbt, men blev alltmer beroende av omvärlden.
Meles Zenawis mål var att göra Etiopien till en stormakt med regional hegemoni. Han brukade ofta citera Stalin: ”När du har slagit fast målet är alla medel tillåtna.”
Det svenska perspektivet domineras av den svenske journalisten Dawit Isaacs fångenskap i Eritrea och Johan Perssons och Anders Schibbyes i Etiopien.
I båda fallen har så kallad tyst diplomati blandats med omfattande mediala kampanjer. Den nye etiopiske premiärministern Hailemariam Desalegns främsta kvalifikationer ur svensk synpunkt tycks vara att han flera gånger samtalat med ambassadör Jens Odlander om benådning av de båda svenska journalisterna och att han i somras besökte Finland.
Efter Meles Zenawis död väntar världen på reaktionen i Etiopien. Sedan 1991 domineras landets regering av den tigrayanska minoriteten.
Meles Zenawi kontrollerade med hårda metoder oppositionen. Fängelserna är fulla med politiska motståndare och Zenawis anhängare dominerar parlamentet.
I Ogaden liksom i Oromo fortsätter den väpnade kampen. Stora delar av befolkningen i såväl Somalia som Ogaden betraktar Etiopien som en fiendenation.
Isayas Afewerki i Eritrea kan förväntas göra ett nytt utspel i gränskonflikten om Badme. Han kan också tänkas öka samarbetet med motståndsrörelserna i Ogaden och Oromo.
Uttalandet måste ses i perspektivet att de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye sitter i etiopiskt fängelse och hoppas på nåd efter att ha dömts för terrorism på grund av att sina försök att avslöja regimens övergrepp i samband med oljeprospektering i Ogaden. Genom sitt nära förhållande till Lundin Oil är Carl Bildt på många sätt djupt inblandad i den situation som uppstått genom Meles Zenawis död.
För att förstå framtidsutsikterna i Etiopien är det nödvändigt att se landet och dess bortgångne diktator Meles Zenawi ur ett bredare historiskt perspektiv. Det moderna Etiopien är ett imperium som grundades under 1800-talet genom att Abessiniens kejsare lade under sig nya stora landområden som Oromo- och Ogaden-provinserna. Alla imperier som härskar över stora minoriteter har problem.
I Etiopien tillspetsas problemen genom rivalitet mellan de etiopiska makteliterna. Meles Zenawi kommer från den östliga provinsen Tigray, medan överste Mengistu liksom Haile Selassie representerade Shewa-provinsen i centrala Etiopien.
Kejsar Haile Selassie avsattes under en hungerkatastrof 1974 och ersattes av ett militärråd, ur vars led diktatorn Mengistu framträdde. Han införde en brutal form av kommunism genom att bland annat nationalisera all jord och erhöll massivt ekonomiskt och militärt stöd från Sovjetunionen.
Eritrea hade som tidigare italiensk koloni en särställning. FN tillerkände landet nationell suveränitet efter andra världskriget, men Etiopiens vägran att acceptera oberoendet ledde till det långa befrielsekriget som slutade med eritreansk seger 1991.
Samtidigt hade missnöjet i Tigray ökat. Dess befolkning delade språk och kultur med de kristna eritreanerna i EPLFs ledning. Ledare som Meles Zenawi organiserade TPLF, Tigrays befrielsefront efter eritreanskt mönster. Eritreanerna bistod med vapen och militär träning.
Inför EPLFs och TPLFs gemensamma slutoffensiv i maj 1991 leddes de båda rörelserna av respektive Issayas Afewerki och Meles Zenawi. De två ledarna var avlägset släkt, talade samma språk och var bittra konkurrenter. Asmara och Addis Abeba befriades ungefär samtidigt. Etiopiens tidigare diktator överste Mengistu flydde till Zimbabwe.
Förutsättningarna för samexistens mellan Etiopien och Eritrea borde ha varit goda, men i stället växte de politiska och ekonomiska motsättningarna. Gränsdragningen mellan länderna var omstridd.
För Meles Zenawi gällde det att vinna politisk legitimitet i Etiopien. Ett sätt att göra det var att föra en hård linje i förhållande till Eritrea.
I Eritrea pågick en process för att skapa en demokratisk flerpartidemokrati. Mycket tyder på att Isayas Afewerki systematiskt verkade för att bromsa processen och tillvälla sig så mycket makt som möjligt.
I maj 1998 bombade etiopiskt stridsflyg Asmaras flygplats. Inom några timmar svarade Eritrea med att bomba en gränsstad i Tigray. I det tvååriga krig som följde beräknas 70 000 människoliv ha offrats.
Genom FN förmedlades ett stillestånd. En gränskommission inrättades för att lösa konflikterna kring gränsdragningen mellan de båda länderna. Kommissionens experter tilldömde Eritrea den omstridda staden Badme, men Etiopien accepterade aldrig FN-beslutet. Trupperna på båda sidor gränsen blev kvar.
Den militära och politiska konflikten utnyttjades av Eritreas president Isayas Afewerki. Några dagar efter attentatet mot World Trade Center 2001 slog han till och arresterade sina politiska rivaler. Flera av dem var ledare som under årtionden deltagit i befrielsekampen. Han meddelade president Bush att han ställde upp på USAs sida i kampen mot terror.
Vid samma tillfälle arresterades den svenske journalisten Dawit Isaak. Svenska medier inledde en kampanj för hans frigivande, men den har hittills inte lett till något resultat och tycks nu vara på väg att ebba ut.
Meles Zenawi befäste sin makt i Etiopien och vann internationellt erkännande, trots återkommande kritik för brott mot de mänskliga rättigheterna. Han gjorde Etiopien till samarbetspartner med USA. De amerikanska drönare som då och då skickas till Somalia eller Jemen har säkra baser i Etiopien. Han drar största tänkbara nytta av att Addis Abeba är säte för OAU och ett traditionellt centrum för afrikansk politik. Hans kontakter med makthavare både i Khartoum och Juba har gett honom möjlighet att medla i konflikten i Sudan.
Samtidigt samarbetade Isaias Afewerki med somaliska islamister enligt principen din fiendes fiende är din vän. Han stödde Somalia i samband med den etiopiska invasion i Somalia som 2006 bidrog till att krossa den positiva utveckling som de islamiska domstolarna lyckats skapa.
Den etiopiska ekonomin tillväxte snabbt, men blev alltmer beroende av omvärlden.
Meles Zenawis mål var att göra Etiopien till en stormakt med regional hegemoni. Han brukade ofta citera Stalin: ”När du har slagit fast målet är alla medel tillåtna.”
Det svenska perspektivet domineras av den svenske journalisten Dawit Isaacs fångenskap i Eritrea och Johan Perssons och Anders Schibbyes i Etiopien.
I båda fallen har så kallad tyst diplomati blandats med omfattande mediala kampanjer. Den nye etiopiske premiärministern Hailemariam Desalegns främsta kvalifikationer ur svensk synpunkt tycks vara att han flera gånger samtalat med ambassadör Jens Odlander om benådning av de båda svenska journalisterna och att han i somras besökte Finland.
Efter Meles Zenawis död väntar världen på reaktionen i Etiopien. Sedan 1991 domineras landets regering av den tigrayanska minoriteten.
Meles Zenawi kontrollerade med hårda metoder oppositionen. Fängelserna är fulla med politiska motståndare och Zenawis anhängare dominerar parlamentet.
I Ogaden liksom i Oromo fortsätter den väpnade kampen. Stora delar av befolkningen i såväl Somalia som Ogaden betraktar Etiopien som en fiendenation.
Isayas Afewerki i Eritrea kan förväntas göra ett nytt utspel i gränskonflikten om Badme. Han kan också tänkas öka samarbetet med motståndsrörelserna i Ogaden och Oromo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar