Demokratisk Vänster dog inte av Gunnar Stensson

Nå, det ville väl ingen. Sven-Bertil Persson tänker kämpa vidare i fullmäktige till klockan 24 den 31 december 2014. Han talar om att göra resten av mandatperioden till en kampanj om bland annat den oerhört viktiga frågan om hemlöshet. Martin Stensson instämde. Han representerar oss i Socialnämnden. Och från och med nyårsdagen 2015 skulle DV, vad vi än beslutade, driva kampanjen utomparlamentariskt.
   Det som stod på dagordningen i kväll, den 25 september, var att fatta beslut om huruvida att DV skulle ställa upp i kommunalvalet 2014.
   Bakgrunden har tragiska inslag. Vi är en ganska liten grupp, kanske tio personer, som verkligen arbetar ganska intensivt. Inom loppet av ett år gick två av oss bort, Kajsa Theander och Lars-Åke Henningsson. Det är en omätbar personlig och stor politisk förlust för Demokratisk Vänster.
   Vi fungerade mindre effektivt. Det sades på mötet, och måste erkännas, att valutgången 2010 var en stor besvikelse. Vi fick några hundra fler röster men inget nytt mandat. En fullblodspolitiker som Ulf Nymark hamnade i viss mån utanför politiken. Vi är helt eniga om att hans politiska kvaliteter först nu, efter hans inträde i MP, får en chans att göra sig riktigt gällande.
   Så stämningen i  vår lilla grupp lutade åt att besluta att vi avstår från att ställa upp i valet 2014. Det finns medlemmar som lämnat oss och ifrågasätter vårt existensberättigande.
   Men Per Roijer hävdar motsatsen. Framför allt hävdade han lågmält att beslutet att inte ställa upp var demokratiskt tveksamt. I Lund har vi trots allt bortåt 1500 väljare. De läser om oss i tidningen ibland. De gillar oss. De är inga aktivister, vem är det idag? Men de är beredda att rösta på oss igen.  De borde få en chans att påverka beslutet.
   Pers förslag var att skjuta beslutet till årsmötet om sex månader. Under tiden skulle vi via mail mm föra en sorts dialog med väljarna. Eva Wigforss förde, också lågmält , ett liknande resonemang.
   Beslutet blev att skjuta upp beslutet till DV:s årsmöte 2013 och under tiden kolla stämningen bland våra väljare.
   Under mötet dök V:s ordförande, vår gamle vän Claes Fleming, upp för att diskutera möjligheten att bilda ett internationellt utskott.
   I det lite lösare pratet efter det att huvudfrågan avgjorts nämndes också att en metod att öka kännedomen om Veckobladet skulle kunna vara att trycka en helt liten pappersupplaga för spridning i biblioteken. Någon menade också att DV kunde stödja en sådan åtgärd ekonomiskt.
   När vi något omtumlade lämnade lokalen mötte vi Ann Schlyter på en cykel i regndiset. Hon tyckte vi fattat ett bra beslut.