Bygg diken i Lund! av Per Roijer

Gräv fram den underjordiska bäcken genom Lundagård, och bygg avrinningsdiken mellan nya snabbcykelvägar. Det är ett sätt att klimatanpassa Lund, föreslår miljöpartisten Karin Svensson Smith.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith talade i tisdags i Klostergårdsskolans matsal, inbjuden av Klostergårdens byalag. Byalaget driver opinion för att få en järnvägshållplats till Klostergården, men Karin vidgade perspektivet genom att prata om klimatanpassning. Ett ord som miljörörelsen värjer sig emot. Därför att det är lite av att ge upp kampen mot utsläppen. Svenska Naturskyddsföreningen har exempelvis inte ett enda klimatanpassningsmål, sa hon.

Det är att blunda för realiteter om man inte försöker göra samhället mera robust mot en klimatutveckling som inte kan undvikas. Den tidigare landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, har på regeringens uppdrag gjort Klimat- och sårbarhetsutredningen. Den innehåller många framsynta förslag, sa Karin, men flera av dem är så revolutionerande och kostsamma att få politiker vågar tala om dem.
   Att världshaven förmodas stiga, är en sak. Översvämningar kommer lika mycket från andra hållet, uppifrån och ifrån land, genom häftiga och ihållande regn. Temperaturförändringar påverkar både vattenkvalitet och folkhälsa. Vi står närmare en allvarlig kris än de flesta är medvetna om.
   Bolmentunneln kritiserades på sin tid för att vara ett ansvarslöst megaprojekt. Men i dag är uttaget av vatten från Bolmen lika stort som tillrinningen, bland annat på grund av ökad avdunstning, och kommunerna i sydvästra Skåne tvingas leta efter nya vattenreservoarer, från Alnarpsströmmen.

De senaste åren har vi i Sverige sett allvarliga översvämningar i hela landet. Vänern, Mälaren, Arvika, Hultsfred, Lomma, Staffanstorp och Göteborg är några av dem som gett rubriker. Avrinningen är otillräcklig, dagvattenledningarna är för klena och avloppsvattnet är nära att förorena dricksvattnet. Vid adventsstormen i fjor steg Höje å i Lund till tröskeln av vattenverket vid Källbybadet. Det var nästan som år 2000 i Stockholm, när tunnelbanestationen i Gamla stan bara hade sju centimeter till godo för att översvämmas av vårfloden i Mälaren. Händelsen i Lund fick mycket mindre uppmärksamhet, men var lika allvarlig.
   Lomma pressades från två håll. Stormen fick vattnet att stiga på land och de stora vattenmängderna i Höje å tryckte på från andra hållet.

Köpenhamn drabbades förra sommaren av häftiga regn. De danska vattenteknikerna lugnade de köpenhamnare som fått sina källare vattenfyllda med att det var något som bara hände en gång på hundra år. Det var bara det, sa Karin Svensson Smith, att det kom ett nytt hundraårsregn några dagar senare, och kort därpå ett tusenårsregn. Det föll 150 millimeter regn på tre timmar, något som stan över huvud taget inte kunde klara. Efter det fick alla danska kommuner i uppdrag att göra en klimatanpassningplan inom två år. Frivilligorganisationer engagerades, en av de mest aktiva är Haveselskabet, den danska trädgårdsföreningen. Genomsläppligheten i marken ska ökas, betong och asfalt bannlyses.
   Så skulle svenska kommuner också kunna göra, men det sker inte, sa Karin, särskilt inte i Lund. Fackministrarna i den borgerliga regeringen verkar inte heller ha tagit till sig den Holgerssonska utredningen. Det gäller inte bara att öka dimensionerna på dagvattenledningarna, för vad ska man räkna med? 
   Stor oenighet råder om vem som ska betala. Det under hela sin historia borgerliga Staffanstorp kräver statsbidrag för att bygga om sina dagvattenledningar!
   Bengt Holgerssons utredning påpekar att Göta älv inte klarar avrinningen från Vänern. Det är ett gigantiskt problem att lösa. Därför diskuteras det inte ens.

Det finns städer i världen som är föredömen (det är ju ett globalt fenomen) och Karin nämnde Melbourne, Zürich, Vancouver och Portland i Oregon USA. Men stadsdelarna Augustenborg och Bunkeflo i Malmö har också utmärkt sig genom framsynta åtgärder för att öka avrinningen från asfalterade ytor.
   I Zürich insåg man att det skulle bli kolossalt dyrt att bygga om dagvattensystemet. Staden bytte taktik, rensade gamla bäckar, gjorde nya, lyfte det kulverterade vattnet till ytläge.
   Så tänker jag att man skulle kunna göra i Lund också, sa Karin Svensson Smith. Ta upp den gamla bäcken som rinner från sjön Sjön vid LTH under jorden genom Lundagård. Vid Sankt Jörgens park fanns på 70-talet både en bäck och en damm som lagts igen. Öppna dem igen!

Gör som i Portland, sa hon. Där har man ersatt bilparkeringar med snabbcykelvägar som avgränsas från gångtrafiken med avrinningsdiken. Det gör det möjligt för cyklisterna att hålla hög fart utan att kollidera med gående. När fler människor cyklar blir det färre bilar. Hushåll med två bilar gör sig av med den ena. Den ekonomiska krisen driver på.
   Denna utveckling syns till och med i bilstaden Detroit. Kombinerat med satsningar på kollektivtrafiken tror jag att det är en trend som kommer även hos oss – i städerna. På landsbygden är det annorlunda, där är det bilen som gäller, sa Karin Svensson Smith.


PS
En järnvägshållplats i höjd med Klostergården är ganska naturlig. Lund har nyligen släppt sitt motstånd mot att fyra järnvägsspår från Malmö inte får gå längre än till Källby. Spåren ska nu dras fram till Högevall. Då behövs en station mellan Källby och Högevall. Bredvid anläggs en höghastighetscykelväg.