Over There av Lucifer

Hade man varit amerikansk medborgare så hade det varit annorlunda. Då hade det handlat om ekonomi och sociala frågor och då är alldeles uppenbart Obama ett stort stycke vettigare än Romney. De är visserligen båda miljonärer och hyllar samma samhällsideal, men Obama har sett mer av fattiga människors verklighet och vet vad hudfärg kan betyda. Når det gäller den ekonomiska politiken verkar det dock inte finnas någon vidare skillnad, Obama har övertagit många av Bushs gamla allierade i bank- och finansvärlden och hans sätt att bedriva Keynesiansk politik tycks vara att ösa pengar över de som redan har. Och han själv har hela tiden varit beroende av deras pengar för sina kampanjer. Men det är ju inte hans fel, det är det amerikanska politiska systemet som är sånt.  Så, sammantaget, Obama är bättre för människorna i USA än Romney. Man tycker att det borde amerikanerna själva inse. Men så enkelt är inte livet.

Utrikespoltiken
Men hur är det då för oss andra som i första hand har att leva med effekterna av den amerikanska utrikespolitiken? Ja, så vitt jag kan se kvittar det lika. De är båda företrädare för den självklara amerikanska linjen att USA har rätt att göra vad som är bäst för USA och att USA inte behöver lyda under samma internationella lagar som andra stater. Det är det som brukar kallas den amerikanska exceptionalismen och som jag förstår det har de stöd av en majoritet av befolkningen i det avseendet. Av och till har Obama antytt att han har en annan hållning än sin föregångare Bush och det kanske han har, men det märks inte. Han lovade att Guantanamo skulle stängas, men det har det inte gjort. Han skulle avsluta kriget i Irak, vilket ju också Bush ville, och det har väl i princip skett sånär som på några tusen amerikaner. I stället har han ju våldsamt ökat insatserna i Afghanistan, med 30,000 man i extra trupper som huvudingrediens. Nu drar han tillbaka dem som han lovat, men det handlar inte precis om storartade fredsinsatser. I stället har USA:s krigföring runt omkring Afghanistan intensifierats, framför allt genom flyginsatser. Mordpatruller i form av drönare behärskar himlen i Pakistan och Jemen och USA ser detta som ett mönster för sina framtida krig. Tanken att USA inte har rätt att uppträda internationellt som samtidig åklagare, polis och exekutor av dödsdomar kan kännas obehaglig för många av oss, men USA låter sig inte hejdas.
   Det var ju många som såg hoppfullt på att USA skulle förändra sitt uppträdande på världsscenen när Obama hade trätt till. Han höll t.ex. tjusiga tal som ingav oss den föreställningen. Men så har det inte blivit, USA uppträder mer brutalt än någonsin. Och i konflikten Palestina-Israel har han inte gjort ett barr utan verkar lika bunden till Israellobbyn som någon annan. Romney då? Ja, om honom vet vi mindre, men kanske är han mindre aktivist än Obama och det kan bara vara bra.  Jag uppfattar de båda kandidaterna som likvärdiga vad gäller utrikespolitiken, även om Obama håller tjusigare tal.

Så var det på 60-talet
Fast egentligen borde jag nog hålla mun. Dock ska jag nu för vad jag tror är fjärde gången i VB berätta om Barry Goldwater och Lyndon Johnson. Året var 1964 och Lyndon Johnson, New Deal-man och sittande tf president, ställde upp mot republikanernas Barry Goldwater. Den svenska politiska opinionen till vänster om det gamla högerpartiets högerflygel var eniga om att Goldwater kunde man bara inte stå ut med: han var genomreaktionär och livsfarlig genom sitt vapenskrammel och hot om upptrappning av kriget mot kommunismen, t.ex i Vietnam, medan Johnson var en fredskandidat. Ja, amerikanerna var kloka och valde Johnson med The Great Society och så. Men efter ett år efter två hade Johnsson skickat en dryg halv miljon amerikanska soldater till Vietnam och dödat några hundratusen vietnameser. Så var det med den fredskandidaten.

Keep Cool och undvik hyllningskörer
Kort sagt så misstror jag hela den rörelse för engagemang i amerikanska valrörelser som pågår. Låt dem sköta sitt och låt oss slippa det här med att vi närmast borde ha rösträtt i deras val. Det borde vi inte och vi ska inte luras att engagera oss i deras politik. Det kan vara svårt att hålla käft ibland, men jag vill avråda från hyllningskörer. Politiker kan vara mer eller mindre sympatiska, men det är strukturerna som bestämmer.