Vintern 2009-10 översvämmades Höjeådalen
och frös sedan. Kylan varade länge och isen blev tjock. När det blev tö
lossnade isflaken och tornade upp sig sedan vattnet som de flöt på
snabbt runnit undan. Det dröjde länge innan de hann smälta.
Vintern 2010-11 orsakade snösmältningen en översvämning som kom vattenmassorna att flyta över den höga bron över ån på Flackarpsvägen.
Men den största översvämningen orsakades av adventstormen i skiftet november-december 2011. Den hårda vinden pressade vattnet i ån baklänges. När det stod som högst slickade vågorna trösklarna till vattenverket i Källby. Vilka skador som uppstått om vattnet stigit ett par decimeter till är svårt att veta.
Tendensen är tydlig. Översvämningarna i ån har tilltagit.
De hårdgjorda arealerna i Sankt Lars har ökat sedan 2000. Under förberedelserna inför byggstarten av Källbyängar fälldes hundratals stora träd samtidigt som pilevallarna schaktades bort. BUP-området och brukshundsklubbens träningsfält hårdgjordes. Vägar anlades. 2012 har de första husen närmast Sankt Lars uppförts. De utgör ungefär en fjärdedel av hela den planerade utbyggnaden. Takens, gatornas och parkeringsplatsernas ytor översköljs snabbt vid häftiga regnskurar. Gatubrunnar och rör för dagvatten leder snabbt ner vattnet till ån vid regn och snösmältning. De tre senaste årens ovanligt stora översvämningar kan ha ett samband med den ökade arealen hårdgjord mark intill och ovanför ån. Den arealen har sedan dess ökat betydligt och kommer fortsätta att öka. Vattenmassorna drivs baklänges uppför ån på grund av stigande havsnivå och hårdare stormar - konsekvenser av växthuseffekten med högre temperatur och smältande inlandsis.
Mest hotad är bebyggelsen nära åns utlopp i Lomma, men de snabba översvämningarna, som visserligen i normalfallet snart sjunker undan, kan också komma att skada de nybyggda husen i Källbyängar. De gamla byggnaderna i Sankt Lars ligger högre och löper därför mindre risk.
Vattenverket i Källby, invigt 1907, kan påverkas av översvämningarna. Tryckstegringsstationen och den stora reservoaren med 1000 kbm vatten garanterar tillgången till kranvatten i Lund.
Vintern 2010-11 orsakade snösmältningen en översvämning som kom vattenmassorna att flyta över den höga bron över ån på Flackarpsvägen.
Men den största översvämningen orsakades av adventstormen i skiftet november-december 2011. Den hårda vinden pressade vattnet i ån baklänges. När det stod som högst slickade vågorna trösklarna till vattenverket i Källby. Vilka skador som uppstått om vattnet stigit ett par decimeter till är svårt att veta.
Tendensen är tydlig. Översvämningarna i ån har tilltagit.
De hårdgjorda arealerna i Sankt Lars har ökat sedan 2000. Under förberedelserna inför byggstarten av Källbyängar fälldes hundratals stora träd samtidigt som pilevallarna schaktades bort. BUP-området och brukshundsklubbens träningsfält hårdgjordes. Vägar anlades. 2012 har de första husen närmast Sankt Lars uppförts. De utgör ungefär en fjärdedel av hela den planerade utbyggnaden. Takens, gatornas och parkeringsplatsernas ytor översköljs snabbt vid häftiga regnskurar. Gatubrunnar och rör för dagvatten leder snabbt ner vattnet till ån vid regn och snösmältning. De tre senaste årens ovanligt stora översvämningar kan ha ett samband med den ökade arealen hårdgjord mark intill och ovanför ån. Den arealen har sedan dess ökat betydligt och kommer fortsätta att öka. Vattenmassorna drivs baklänges uppför ån på grund av stigande havsnivå och hårdare stormar - konsekvenser av växthuseffekten med högre temperatur och smältande inlandsis.
Mest hotad är bebyggelsen nära åns utlopp i Lomma, men de snabba översvämningarna, som visserligen i normalfallet snart sjunker undan, kan också komma att skada de nybyggda husen i Källbyängar. De gamla byggnaderna i Sankt Lars ligger högre och löper därför mindre risk.
Vattenverket i Källby, invigt 1907, kan påverkas av översvämningarna. Tryckstegringsstationen och den stora reservoaren med 1000 kbm vatten garanterar tillgången till kranvatten i Lund.
De så kallade borrorna i Källby från ett biflöde till den
underjordiska Alnarpsströmmen svarar för kanske 15 procent av Lunds
vattenförsörjning.
Efter att ha varit samhällsägt under bortåt 150 år privatiserades Sankt Lars i slutet 1990-talet, men kommunen är inte helt utan inflytande när det gäller utformningen av området.
Lagen om strandskydd innebär att minst 100 meter mark på ömse sidor om ån måste vara fria från bebyggelse och tillgängliga för allmänheten. Här har kommunen anlagt beträdor, stigar och cykelvägar genom naturen på ömse sidor om ån och därigenom skapat sköna promenadvägar.
Ute vid Malmövägen återstår ett problem: man har inte lyckats förena cykel- och promenadvägarna norr och söder om ån, utan den som vill gå ut på åns ena sida och återvända på den andra tvingas ut i den ofta hårda trafiken på Malmövägen.
Kommunen har också ett ansvar för vården av bokskogen och parkanläggningen i östra borggården och viss tillsyn över de vackra, mer än hundraåriga byggnaderna som är kulturminnesförklarade. Härom året var parken prydd med persisk poesi och ordspråk, översatta av Eric Hermelin, som var intagen i Sankt Lars under nästan 40 år. De texterna vill vi gärna se igen.
Naturligtvis har kommunen också makt över planarbetet. Som många kanske minns utkämpades en mångårig kamp om planen för utbyggnaden av Källby ängar.
Byalaget och grannarna ville se en försiktigare utbyggnad, mer anpassad till de naturliga förutsättningarna, men moderaterna och socialdemokraterna drev i fullmäktige igenom Riksbyggens hårda exploatering.
Sankt Lars ägare, det privata fastighetsbolaget Hemsö, förfogar alltså över värdestegring och försäljning. Kommunen ansvarar för kostnaden att vårda naturområdena vid ån och byggnadernas kulturvärden. Resurserna är små, särskilt på Park- och naturkontoret.
Alla, och särskilt politiker i Tekniska nämnden, Miljönämnden och Stadsbyggnadsnämnden, är välkomna att på egna fötter och med egna ögon kontrollera att påståendena stämmer.
Samling 21/10 klockan 14 vid Källbybadets entré.
Efter att ha varit samhällsägt under bortåt 150 år privatiserades Sankt Lars i slutet 1990-talet, men kommunen är inte helt utan inflytande när det gäller utformningen av området.
Lagen om strandskydd innebär att minst 100 meter mark på ömse sidor om ån måste vara fria från bebyggelse och tillgängliga för allmänheten. Här har kommunen anlagt beträdor, stigar och cykelvägar genom naturen på ömse sidor om ån och därigenom skapat sköna promenadvägar.
Ute vid Malmövägen återstår ett problem: man har inte lyckats förena cykel- och promenadvägarna norr och söder om ån, utan den som vill gå ut på åns ena sida och återvända på den andra tvingas ut i den ofta hårda trafiken på Malmövägen.
Kommunen har också ett ansvar för vården av bokskogen och parkanläggningen i östra borggården och viss tillsyn över de vackra, mer än hundraåriga byggnaderna som är kulturminnesförklarade. Härom året var parken prydd med persisk poesi och ordspråk, översatta av Eric Hermelin, som var intagen i Sankt Lars under nästan 40 år. De texterna vill vi gärna se igen.
Naturligtvis har kommunen också makt över planarbetet. Som många kanske minns utkämpades en mångårig kamp om planen för utbyggnaden av Källby ängar.
Byalaget och grannarna ville se en försiktigare utbyggnad, mer anpassad till de naturliga förutsättningarna, men moderaterna och socialdemokraterna drev i fullmäktige igenom Riksbyggens hårda exploatering.
Sankt Lars ägare, det privata fastighetsbolaget Hemsö, förfogar alltså över värdestegring och försäljning. Kommunen ansvarar för kostnaden att vårda naturområdena vid ån och byggnadernas kulturvärden. Resurserna är små, särskilt på Park- och naturkontoret.
Alla, och särskilt politiker i Tekniska nämnden, Miljönämnden och Stadsbyggnadsnämnden, är välkomna att på egna fötter och med egna ögon kontrollera att påståendena stämmer.
Samling 21/10 klockan 14 vid Källbybadets entré.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar