Politiska masochister av Lucifer

Det är fascinerande att följa alliansens (de borgerliga + Miljöpartiet) sätt att leda regionens sjukvårdspolitik. Sammanslagningen av universitetssjukhusen i Malmö och Lund för något år sen var väl ett resultat av expertherravälde där ekonomerna fick peka ut vad som var bäst utan en tanke på de kunskaper som finns om sjukhussamman­slagningar (de blir aldrig bra och inte heller sparar man inte pengar). Men nu agerar sjukvårdspolitikerna i panik och kastar fram de mest egendomliga förslag. I det senaste ska den framgångsrika operationsverksamhet i Landskrona bort, spridas på regionens andra kliniker och ersättas av ögonoperationer som man inte alls haft i Landskrona.

Michael Sandin griper in
Jag kan inte se annat än att man har slagit in på en självdestruktiv politik. Ledare av koalitionen är sedan årsskiftet Michael Sandin, mannen som sålde ut Staffanstorps kommunala bostadsbolag. Det mest utmärkande för honom är hans konfrontatoriska stil och när man sätter honom att leda en regionmajoritet som redan är illa ute kan det bara gå på ett sätt. Om väljarna över huvud bryr sig om regionpolitiken måste borgarna ju sopas bort i valet 2014. Problemet är förstås att region/landstingsvalet alltid hamnar i skymundan, men problemen i sjukvården är nu så uppenbara och berör oss alla.
   Men visst är det egendomligt att inte Miljöpartiet ser vad som är på väg och lämnar det sjunkande skeppet i tid. Varför sitter Miljöpartiet kvar och administrerar sammanbrottet för stora delar av Skånes sjukvård?

Centerpartiets framtid
Från den ena politiska katastrofen till den andra och jag syftar då förstås på Centerpartiet. Det handlar då inte om ett egendomligt programförslag utan om en lång utveckling om började med Maud Olofsson. Det var med hennes välvilja Stureplanscentrum växte sig inflytelserik och det var under hennes tid som partiet tog starkt avstånd från sin folkrörelsetradition och vilja att göra upp med Socialdemokraterna. Medan detta pågick fortsatte utglesningen utanför storstäderna (det handlar alls inte bara om glesbygd eller ens landsbygd). Visst, antalet aktiva lantbrukare blir mindre för varje dag och de räcker inte för att bära upp ett parti. Men vem talar för alla de andra, de som bor i Slimminge och Skurup, för att inte tala om Tyringe och Kågeröd?
   Vänsterpartiet har börjat röra på sig och släppt sin urbana fixering, men än så länge saknar landsorten en röst. Varför Centerpartiet har bytt identitet och lojalitet förstår jag bara inte. Jag vill ju heller inte påstå att jag kommer att sakna dem. De som har följt Centerpartiets insatser i Lunds kommunalpolitik vet vad jag talar om och det skulle naturligtvis vara en lättnad att slippa höra Lars Bergwall (c) i fullmäktigesalen,

En väg ut
En möjlighet har kanske ändå öppnats för centern, nämligen om man följer det exempel från grevskapet Kerry på sydvästra Irland som Guardian berättade om i veckan. Där har en majoritet i kommunstyrelsen beslutat att inrätta en sorts licens eller tillåtelse att i låta folk boende på landsbygden köra bil efter att ha druckit ”two or three drinks”. Man säger att det kommer att hindra att människor grips av depression eller begår självmord. Man menar att man skulle erbjuda ett utlopp för ensamstående människor på landsbygden som har isolerats sedan strängare regler om rattonykterhet har introducerats. Det skulle göra det lättare för folk som bara sitter hemma och stirrar i väggarna och får mentala problem i stället för att åka till bypuben. ”De kör ändå bara på småvägar med mycket liten trafik och ofta med traktorer och de skulle inte behöva bli behandlade som andra trafikanter. De har aldrig dödat någon.”
   Ja se där ett uppslag för Centerpartiet i Dalby inför den instundande valrörelsen