2013-02-14

Erik Kågström

Så är alltså också Erik Kågström borta. Han dog i måndags, 88 år gammal. Han var en av de första i Lunds Kommunistiska Blåsorkester, sedermera Röda Kapellet, en elegant på trombonen och en god och generös kamrat.
   För de många som har en fix föreställning om hur en vänsterpartist ska vara måste Erik ha varit osannolik. Han var på 1950-talet en person man kunde beskåda i Vecko-Journalens mingelreportage, en framgångsrik neurokirurg ständigt omgiven av vackra kvinnor. Han flyttade söderut, till Limhamn, och blev på vägar jag inte vet, socialist. Med sitt tryckeri, ACU-press gjorde han partiet stora tjänster, t.ex. med tryckandet av detta blad i en källare på Fredsgatan. Med sin livsledsagare Margareta blev han en stöttepelare i Vpk Lund.
   Med sin breda musikaliska bildning var han förebild för oss som var enkla statister i det tunga brasset och jag kan fortfarande höra inom mig hans förstatenorstämma i Internationalen. Hans yrkesliv vet jag inget om men han tvekade inte att åka till Chile efter Pinochets kupp 1973 för att hjälpa skadade kamrater.
   Men det mest imponerande med Erik var hans vitalitet på senare år. Han började förbluffande nog spela fiol, han lärde sig att steppa! Och hans omsorg om världen resulterade i att han engagerade sig djupt i resurs- och klimatfrågor. Hans ihärdighet på den punkten torde vara väl känd för VB:s läsare som i hans många artiklar fått lära sig begreppet ”peak oil”.
   Jag tror vi är många som kommer att sakna Erik. Av honom har vi kunnat lära hur man kan vara som kamrat, musikant och människa,
Sten H



Erik Kågström har gått bort. Men hans texter lever kvar i Veckobladets nu 40-åriga krönika om Lund och världen. Varje människa har, nej är, ett eget unikt perspektiv. Ett sätt att se, ett sätt att tänka, ett sätt att värdera, ett sätt att leva och att arbeta. Erik Kågström var alltid självklart närvarande. Han sökte och förmedlade in i det sista med vetenskaplig exakthet kunskap om miljö, olja, energikris, ekonomisk kris. Han sökte en tänkbar, möjlig framtid för vårt samhälle. Det han såg tog vi del av, införlivade, bearbetade och förde vidare i vår gemensamma strävan att förstå världen. Hans tankar lever som en del av vårt kollektiva medvetande.
Gunnar Stensson

Inga kommentarer: