”Det finns helt enkelt ingen bra svensk skola längre.” av Gunnar Stensson

Den som vill veta mer om hur svensk skola förvandlades från en skola för alla till en skolmarknad för de starka, rekommenderas att läsa Per Kornhalls analys av de gigantiska förändringarna de senaste 20 åren i ”Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall,” Leopard förlag 2013. Obligatorisk läsning för skolpolitiker.

Frigör begåvningsreserven!
Segregerade klasser är skadliga inte bara för elever med svårigheter utan också för framgångsrika elever med högutbildade föräldrar. Det framgår av många undersökningar. Därför ska skolan vara blandad.
   En duktig elev som förklarar innebörden och den praktiska tillämpningen av t ex Pytagoras sats (som ju är ett utomordentligt hjälpmedel för att beräkna avstånd och yta) för en kamrat - som kanske inte förstått den alls – kan göra en avgörande insats för kamraten samtidigt som han fördjupar sin egen kunskap och samverkansförmåga.
   Samtidigt sker en social utveckling inom gruppen, klassen. Den sker på flera plan: språkligt, kulturellt och socialt för ett produktivt liv i ett mångkulturellt kunskapssamhälle.
   Men undervisningen ska vara lärarledd. Läraren har ämneskunskaperna. Han eller hon utvecklar en kommunikativ förmåga som fördjupas under en trettio- eller fyrtio-årig lärarkarriär.

Ett kunskapsområde kan beskrivas som en karta som tecknar strukturer, orsakssammanhang, principer och funktioner, men lämnar stora ytor tomma. Den kartan ska läraren rita upp. Har eleven kartan klar för sig gäller det bara att fylla ut de tomma ytorna. Där kan det – ibland - vara bra med ett grupparbete eller enskild kunskapssökning. Helst ska arbetet att göra kartan komplett fortsätta resten av livet.

När grundskolan infördes bröts det traditionellt hierarkiska samhällssystemets sociala segregation så att det blev möjligt att fånga upp hundratusentals begåvningar och mångdubbla samhällets totala kompetens. Det handlade om att frigöra en dittills dold kraftkälla, en väldig begåvningsreserv. Det var inte lätt. Motståndet var hårt. Misstag gjordes. Men det var mycket fruktbart.

   Dagens stora begåvningsreserv finns framför allt bland invandrare och nya svenskar. Samhällets uppgift är att tillgodogöra sig den.
   Zlatan är bara ett – kanske extremt – exempel. Han trivdes inte med skolan som institution. Men  skolan tog ansvar för honom.
   Han ramlade ner från tak på dagis – som han alltså hade tillgång till.
   Han hade talfel – det uppmärksammades och han fick hjälp av talpedagog.
   Han hade svårigheter att sitta stilla och läsa – fick speciallärare (som han i och för sig genast förkastade – kanske inte minst för att hon var kvinna).
   Han gick ut grundskolan i Rosengård med fullständiga betyg så att han kunde komma in på Borgarskolan. Där fick han höga betyg i matematik och naturvetenskapliga ämnen.
   I de senare tonåren tog så fotbollen över. Zlatan hade knappast tålamod med skolan – men den tidens skola hade tålamod med honom. Zlatans Rosengårdskultur avvek från den svenska medelklasskulturen på Borgarskolan – men integrationen fungerade tack vare tålamod och tolerans trots gnissel och konflikter.
   Det var på 1990-talet, då svensk skola var bäst i världen.
   2000-talets segregation och kaos, orsakade av skolpengssystem, oligopolistiska riskkapitalbolag, friskolor och fritt val, har lett till en situation där vi behöver en ny ”grundskolereform”.
   För att återvinna likvärdigheten i skolan beträffande kursplaner, resurser och lärare behövs ett förstatligande. Det kan ske på många sätt.
   För att uppnå ett samspel mellan skola och samhälle måste närhetsprincipen läggas till  grund för skolorganisationen.
   Det innebär inte att valmöjligheter kommer att saknas. Inom en fullt utbyggd gymnasieskolas ram finns ett brett utbud av utbildningsvägar.
   Ideellt drivna skolor med alternativ pedagogik  som t ex montessoriskolor ska förstås inte bara  tolereras utan också stödas.
   Aktiebolag med vinstsyfte måste förvisas från skolsystemet.
   Stadens eller stadsdelens skola är en social institution som elever, föräldrar och äldre är stolta över och stöder. Dit är det naturligt att skicka sina barn.
   Föräldrar ska  inte  köra kors och tvärs till skolor miltals hemifrån. Den trafiken, som  ofta är ett hot mot barnen och dessutom skadar miljön, måste bort. Skolan ska finnas hemma och barnen ska kunna gå dit på egna ben.