Nej, det 
blir
inga kommentarer till valet av påve. Däremot är det en särskild plikt
för oss här i söder att skärskåda det politiska läget i Danmark.
En valseger?
Vid valet hösten 2011 förlorade de danska borgarna, med Dansk Folkeparti som stödparti, makten till en centervänsterkoalition. Helle Thorning-Schmidt (s) blev regeringschef och i koalitionen ingick Socialistisk Folkeparti, SF, och Radikale Venstre, medan Enhedslisten blev stödparti. I valet gick socialdemokraterna lätt tillbaka medan SF led kraftiga förluster. Radikale Venstre gick kraftigt framåt, liksom Enhedslisten. Tendenserna kom att kraftigt prägla styrkeförhållandena i den nya regeringen.
Först några ord om partierna. Den danska socialdemokratin har länge varit på återtåg och ligger flera steg till höger om det svenska S. Villy Sövndal med SF gick i valet fram i mycket nära koalition med S, vilket resulterade i stora förluster till Enhedslisten under dess populära ledare Johanne Schmidt-Nielsen. De radikala står för en socialliberal hållning, inte olik den det svenska Folkpartiet en gång hade: vänster i kultur- och värdefrågor, borgerlig ifråga om skatter och ekonomi.
Regeringen började med att tillmötesgå de Radikala genom att fullfölja den förra regeringens indragning av efterlönen, en speciellt dansk typ av tidig pension som S och SF hade svurit att behålla. Och så har det fortsatt. Det är ekonomiminister Marianne Vestager (R) som är den starkaste i regeringen, kanske för att hon oavbrutet kunnat ställa villkor för att fortsätta var med. S och SF som gick till val på en vänsterbetonad och grön politik har fått ge upp på punkt efter punkt. Typexempel var den trängselskatt i Köpenhamn man SF hade utlovat där man helt enkelt gav upp inför motoristlobbyn. Just nu har man aviserat nerdragningar av studiemedlen till studenterna, liksom indragningar av stöd till arbetslösa och socialbidragstagare. Argumentation har varit att man skulle öka utbudet av arbetskraft inför en tänkt brist 2020, detta medan arbetslösheten oavbrutet har stigit.
SF äts upp av Enhedslisten
Det parti som lidit mest har utan tvivel varit SF. Søvndal som är utrikesminister har tappat sin gamla popularitet när han mest åkt runt i världen och trivts med det, och han fick avgå som partiordförande. SF:s nedgång i opinionssiffrorna är katastrofal och många i deras led vill helt enkelt att partiet lämnar regeringen när man inte kan få igenom något av sin politik. Thorning-Schmidt verkar vara en sympatisk personlighet med de bästa avsikter, men mycket till socialdemokrat och ledare är hon inte. Den ekonomiska politik man följer är nedskärningar som i Sydeuropa.
blir
inga kommentarer till valet av påve. Däremot är det en särskild plikt
för oss här i söder att skärskåda det politiska läget i Danmark.En valseger?
Vid valet hösten 2011 förlorade de danska borgarna, med Dansk Folkeparti som stödparti, makten till en centervänsterkoalition. Helle Thorning-Schmidt (s) blev regeringschef och i koalitionen ingick Socialistisk Folkeparti, SF, och Radikale Venstre, medan Enhedslisten blev stödparti. I valet gick socialdemokraterna lätt tillbaka medan SF led kraftiga förluster. Radikale Venstre gick kraftigt framåt, liksom Enhedslisten. Tendenserna kom att kraftigt prägla styrkeförhållandena i den nya regeringen.
Först några ord om partierna. Den danska socialdemokratin har länge varit på återtåg och ligger flera steg till höger om det svenska S. Villy Sövndal med SF gick i valet fram i mycket nära koalition med S, vilket resulterade i stora förluster till Enhedslisten under dess populära ledare Johanne Schmidt-Nielsen. De radikala står för en socialliberal hållning, inte olik den det svenska Folkpartiet en gång hade: vänster i kultur- och värdefrågor, borgerlig ifråga om skatter och ekonomi.
Regeringen började med att tillmötesgå de Radikala genom att fullfölja den förra regeringens indragning av efterlönen, en speciellt dansk typ av tidig pension som S och SF hade svurit att behålla. Och så har det fortsatt. Det är ekonomiminister Marianne Vestager (R) som är den starkaste i regeringen, kanske för att hon oavbrutet kunnat ställa villkor för att fortsätta var med. S och SF som gick till val på en vänsterbetonad och grön politik har fått ge upp på punkt efter punkt. Typexempel var den trängselskatt i Köpenhamn man SF hade utlovat där man helt enkelt gav upp inför motoristlobbyn. Just nu har man aviserat nerdragningar av studiemedlen till studenterna, liksom indragningar av stöd till arbetslösa och socialbidragstagare. Argumentation har varit att man skulle öka utbudet av arbetskraft inför en tänkt brist 2020, detta medan arbetslösheten oavbrutet har stigit.
SF äts upp av Enhedslisten
Det parti som lidit mest har utan tvivel varit SF. Søvndal som är utrikesminister har tappat sin gamla popularitet när han mest åkt runt i världen och trivts med det, och han fick avgå som partiordförande. SF:s nedgång i opinionssiffrorna är katastrofal och många i deras led vill helt enkelt att partiet lämnar regeringen när man inte kan få igenom något av sin politik. Thorning-Schmidt verkar vara en sympatisk personlighet med de bästa avsikter, men mycket till socialdemokrat och ledare är hon inte. Den ekonomiska politik man följer är nedskärningar som i Sydeuropa.
Vad är då Enhedslistan? Jo en samling gamla vänsterister:
rester av gamla vänstersocialisterna VS+ gamla trotskister +gamla
DKP:are, DKP var ett parti som hade god facklig förankring, rymde ett
antal ledande intellektuella och på sin tid var Europas mest
Sovjettrogna, Hur hållfast är en sådan koalition? Ja, än så länge går
det bra, partiet ökar ständigt. De kan fälla regeringen, men kommer
undvika det. De har förklarat att de inte tänker hjälpa borgarna till
makten. Fast borgarna vill nog inte ha makten, de har ju redan en
regering som genomför deras politik och gör sig omöjlig.
Mörka utsikter
Inför de senaste nerskärningarna (och sänkningen av bolagsskatten) skrev Georg Metz, en utomordentlig journalist och kommentator i Information: ”Frågan är nu: varför har regeringen gjort så här? Tror statsministern och de ledande S verkligen på allvar att man kan göra så här inför väljare som har valt dem på motsatta premisser och som inte låter sig överbevisas om att krisen kan övervinnas genom att man kastar väl prövat ekonomiskt tänkande på sophögen och ger skattelättnader åt företagsledarna?”
Thornings regering har naturligtvis inte en chans att sitta kvar efter nästa cal och det är väl tveksamt om den håller sina fem år. Vad som är värre är att den nog har gjort det omöjligt för en bred vänster att komma till regeringsmakten på mycket lång tid. Till råga på allt har nu de Radikala börjat få problem. Regeringen har föreslagit en reform av lärarnas arbetstid vilket lärarna hatar och lärarna är själva kärnan i de Radikala och det är tal om strejk och lockout. Enhedslistan går som smör i solen. Men vad hjälper det, om de så skulle komma upp i tjugo procent. Utan ett rimligt starkt S och SF är de utan inflytande.
Vad lär man då? Jo att man inte ska bilda regering eller gå med i en regering om man inte kan få igenom åtminstone delar av sin politik. Det är inget fel med kompromisser, men om det fordras en total utförsäljning ska man hålla sig borta.
Till sist
Allt är inte politik. Jag lyssnade på en matetnolog i veckan och eftersom det här bladets yttersta syfte är folkbildning återger jag gärna vad jag lärt.
Vet ni varför vi i Sverige får pizzasallad – strimlad och syrad vitkål – till pizza nät det är okänt i Italien? Jo, det beror på att flertalet pizzerior i Sverige startades av jugoslaver som medförde sin balkanska salladstradition. Och förresten, kan någon säga vilken som är den mest typiskt svenska maträtten? Jo, det är kebabpizza, den rätten finns ingen annanstans än i vårt land!
Mörka utsikter
Inför de senaste nerskärningarna (och sänkningen av bolagsskatten) skrev Georg Metz, en utomordentlig journalist och kommentator i Information: ”Frågan är nu: varför har regeringen gjort så här? Tror statsministern och de ledande S verkligen på allvar att man kan göra så här inför väljare som har valt dem på motsatta premisser och som inte låter sig överbevisas om att krisen kan övervinnas genom att man kastar väl prövat ekonomiskt tänkande på sophögen och ger skattelättnader åt företagsledarna?”
Thornings regering har naturligtvis inte en chans att sitta kvar efter nästa cal och det är väl tveksamt om den håller sina fem år. Vad som är värre är att den nog har gjort det omöjligt för en bred vänster att komma till regeringsmakten på mycket lång tid. Till råga på allt har nu de Radikala börjat få problem. Regeringen har föreslagit en reform av lärarnas arbetstid vilket lärarna hatar och lärarna är själva kärnan i de Radikala och det är tal om strejk och lockout. Enhedslistan går som smör i solen. Men vad hjälper det, om de så skulle komma upp i tjugo procent. Utan ett rimligt starkt S och SF är de utan inflytande.
Vad lär man då? Jo att man inte ska bilda regering eller gå med i en regering om man inte kan få igenom åtminstone delar av sin politik. Det är inget fel med kompromisser, men om det fordras en total utförsäljning ska man hålla sig borta.
Till sist
Allt är inte politik. Jag lyssnade på en matetnolog i veckan och eftersom det här bladets yttersta syfte är folkbildning återger jag gärna vad jag lärt.
Vet ni varför vi i Sverige får pizzasallad – strimlad och syrad vitkål – till pizza nät det är okänt i Italien? Jo, det beror på att flertalet pizzerior i Sverige startades av jugoslaver som medförde sin balkanska salladstradition. Och förresten, kan någon säga vilken som är den mest typiskt svenska maträtten? Jo, det är kebabpizza, den rätten finns ingen annanstans än i vårt land!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar