”Krig här och nu” av Gunnar Stensson

Wilhelm Agrells bok, som VB presenterade för en månad sedan, har nu recenserats i Sydsvenskan och Aftonbladet (15/4)
   Lars Trier Mogensen, redaktör för danska ”Politiken”, och Kalle Holmqvist, journalist i Aftonbladet, är eniga med Wilhelm Agrell om att kriget i Afghanistan är förlorat.
   ”Kriget i Afghanistan förlorades snabbt och oåterkalleligt, men den långa och smärtsamma reträtten avslöjar att också freden förlorats ut sikte”, skriver Mogensen.
   ”Kriget är förlorat. Liksom för Sovjetunionen tog det ungefär tio år att förstå det”, skriver Holmqvist, och fortsätter: ”Vad ska hända nu med den yrkesarmé som med Orwellskt nyspråk kallas Försvarsmakten? Är dess enda syfte att åka runt i världen och kriga mot dem som för ögonblicket råkar vara i konflikt med USA? Och vem ska bestämma över svensk utrikespolitik?”
   Mogensen konstaterar: ”(Sverige är) idag en obetydlig småstat som följer efter de andra västmakterna, även när dessa gått in i en återvändsgränd”.

Efter nederlagen i Afghanistan och Irak sänker USA och Väst sina försvarsutgifter, medan Kina och Ryssland höjer sina. Men USA står fortfarande för 39 procent av de globala försvarskostnaderna, vilket innebär en summa på uppemot 4000 miljarder dollar.
   USA har ökat försvarskostnaderna med 69 procent sedan ”kriget mot terrorismen” inleddes. Våldet har trappats upp genom att USA legitimerat användningen av tortyr. Den utövas av USA och dess allierade, liksom förstås av reguljära eller irreguljära arméer i hela världen.
   Usama bin Ladens terroraktioner, genomförda med begränsade resurser, ledde till att USA brådstörtat och arrogant förklarade krig mot Afghanistan och Irak. Det blev långa krig med hundratusentals döda, i första hand lokala civila offer. Båda krigen förlorades.
   USA:s och dess allierades krigsförbrytelser har definitivt sopat bort alla föreställningar om Västs moraliska överlägsenhet.
   Båda krigen var ofinansierade, vilket har orsakat två stora finanskriser med skadeverkningar som enligt finansminister Borg utgör den mörka bakgrunden till hans nyss framlagda passiva budgetförslag.
   Naturligtvis vilar ansvaret i första hand på George W Bush, som trots sin inkompetens råkade vara den som hade makten. Som en mobbningsledare på skolgården hotade han: ”Den som inte är med oss är med terroristerna.”
   Regeringarna i Väst stack svansarna mellan benen och lydde. Även den svenska.

Carl Bildt och de senaste årens försvars- och biståndsministrar är knappast kompetentare än Bush.
   När kriget i Afghanistan drog ut på tiden började de hävda att de svenska soldaterna var där för att skydda kvinnor och låta flickor gå i skolan, påminner Holmqvist.
   Samtidigt inledde de ett försvars-samarbete med Saudiarabien. Generaldirektör Andreas Ekman Duse gjorde bedömningen ”att Saudiarabien inte kunde förväntas använda systemet i aggressivt syfte.”
   2011 avslöjades att regeringen försökte bygga en hemlig vapenfabrik i Saudiarabien.
   Kungen besökte Saudiarabiens kung Abdullah och gav honom ett scoutemblem.

Vapenexporten till Saudiarabien har nu pågått i elva år. Saudiarabien är den näst största köparen av svenska vapen. V, MP, S, FP och KD kräver att vapenexporten till Saudiarabien ska upphöra.
   De framhåller att regimen i Saudiarabien sände trupper till Bahrain och slog ner folkets uppror under den arabiska våren; att Saudiarabien dömer folk till piskning, stympning och offentliga avrättningar; att kvinnoförtrycket i Saudiarabien är värre än i något annat land; och att all kritik av kungafamiljen och islam är förbjuden.
   Även M har en ståndpunkt om vapenexporten till Saudiarabien. Carl Bildt uttryckte den i riksdagen: ”Vi har ett tydligt nationellt intresse av att samarbeta med Saudiarabien.”
   Så förhöll det sig med den moderatledda regeringens omsorg om kvinnors jämställdhet och barns rätt att gå i skola i muslimska länder.