2013-04-18

Lund - ett nytt Uppåkra? av Jörgen L.

Jean Sellem som man frestas kalla gengångare från ett Lund präglat av kultur och goda motkrafter talar om en pervers stadsutveckling och korrekt vad gäller speciellt sista 10 - 15 åren. Den urspårade framstegstanken, en aspekt av västliga stora modernitetsprojektet har samman med en totalitärt präglad globalisering och alltmer bisarra forsknings-industriella särintressen gett oss en rätt skräckbetonad, kaospräglad stadsmiljö. En dylikt samhällsklimat kan få dystopier att te sig paradoxalt lockande - katastrofer och sammanbrott hälsas varmt välkomna att änteligt tygla Homo Americanus och ge svängrum för kritiska och alternativa idéer samt sociala krafter. Och om naturen tövar med att leverera så varför inte agera barnmorska åt rätta sortens och andans destruktivitet?

Nå, mesta tycks ändå för sent. Stadsrummet allt ifrån Silicon Valley-epigoneriet i Tornbacken över Domkyrkans dödspräglade omgivningar och Saluhallens kulturkränkande supplementsdel samt besatta nybyggerierna invid järnvägen och effektiva nollningen av miljön bak Stadsparken - svart sprängsten kransar cykelspåret vid Arenan, oxå den i svart som önskade eller spådde stadens styrande ett gemensamt öde, i samma färg. Och den slags fest som egentligen hälsar våren men i allt grövre former snarare imiterar nordväst-amerikanska indianers beryktade bärsärkarrit, passar nya Lund överhövan väl. Måtte inte nån ung nysvensk efter en jihadistrunda finna spektaklet vara gott mål, sätta västliga urartade livsstilen å plats.

Därtill finns på Stadsbiblioteket invid servicedisken ett slags altare som i modellform hyllar senaste kommunala vansinnet, med ett namn som i sig måtte utmana makterna. Trodde försvann med öststatssocialismen att offentliga inrättningar pudlade åt politiska makten - i synnerhet bibliotek. Nå, Du sköna nya värld på sin (diskreta) hylla jämte samtidens falska i det här fallet kommunala utopier, på paradplats. Och utställningen kring Brunnshög? Ett tag, när anarko-kapitalismen var som mest offensiv kunde företag köpa offentliga skåderum härstädes, i syfte sprida kommersiell glans över sig själva. Nu sen moderaterna blivit folkhemska finns inga konkurrerande maktcentra, värden eller ideologier och tillväxtmanin ska ösas över medborgarna även i strikt gemensamt finansierade miljöer.

Men även om en förrymd traktorgrävare skulle demolera domkyrkoabsiden, i ett handfast budskap till biskopen för hon lade sig platt för politiska dårarna i kyrkorådet - ska vi här slutligen bli en smula konstruktiva. Lägg igen akademikernas golfbana vid vägen till S. Sandby samt låt Naturen återta gräsmatte-greenerna, gott hjälpta av en koloni inplanterade/väganvisade mullvadar. Mossar kan rehabiliteras där fuktstråk låter ana vad fordom fanns och "public footpaths" i fullåkersmiljön må komplettera det urbaniserade och natur-alienerade Hardebergaspåret. Invid Dalby Söderskog kan kulverterade bäcken åter bringas i dagen samt förbindelsestråk föra upp från huvudvägens busshållplatser. En kraftfull rödgrön regim har i sanning mycket att stå i. Både då storskaliga rivningar av felslagna tillbyggnader, områden och miljöer jämte utlokaliseringar av sjukligt förväxta universitets- och högskoleinrättningar och nån skrytspårväg ner till Clemenstorget, ska det ent vara.

Nu ska jag gå o pissa på en viss järnvägshistorikers grav - för han lät sig locka av hejdlöst centraliseringstänk och teknikdyrkan inom rälspolitiken samt villigt reducerade sig till opinionstorped, åt forna Banverket. Kanske blir vi fler, i en dylik kollektiv-postum blötprotest! Och skulle jag överleva Karin Svensson Smith blir det "ärevatten" även där.

Inga kommentarer: