11 september 1973 av Gunnar Stensson

Kungen dog. Norrmalmstorgsdramat pågick. Den svenska valkampanjen var i full gång. Ingen av dessa händelser var viktig på lång sikt men de fick mycket publicitet.
   I Chile genomfördes en USA-stödd militärkupp. Det var på Nixons tid, ett år innan han tvingades bort från makten. Landets president Salvador Allende mördades i regeringsbyggnaden. Fascisterna förde tusentals fångar till Nationalstadion i Santiago där de torterades och dödades. Victor Jara fick sina fingrar avhuggna för att han aldrig mer skulle kunna spela gitarr. Sedan dödades han. Stora bokbål anlades.
   Det gällde att genomföra ett nyliberalt system enligt Milton Friedmans idéer. Man var grundlig. En svärm amerikanska ekonomer, de så kallade Chicago boys, tog över den chilenska ekonomin. De organiserade skolsystemet på ett sätt som sedan bara tillämpats i Sverige. Storbritanniens utbildningsminister Margaret Thatcher applåderade. Milton Friedman reste till Stockholm och mottog ekonomipriset. En enda demonstrant protesterade.
   Så inleddes det nyliberala segertåg som fick sitt slut i finanskraschen.
   I Svaneskolans aula samlades vi i solidaritet med Chiles folk. För att få råd med hyran tog vi en inträdesavgift på 3 kronor. Från USA kom Baran och Sweezy, författare till ”Monopolkapitalet.” Lena Granhagen sjöng Brechts protestsånger mot nazismen.

11 september 2001
Efter attacken mot World Trade Center i New York utgick ett påbud från president George W Bush som kom att styra hela världen. ”Den som inte är med oss är med terroristerna”.
   Kriget i Afghanistan inleddes omedelbart, kriget i Irak ett par år senare.
   All världens diktatorer och förtryckare vann legitimitet genom att ställa sig på USA:s sida. Mubarak, Khadaffi och många andra. Genom att stämpla oppositionella som terrorister kunde de beröva dem alla mänskliga rättigheter - och samtidigt få stöd från USA.
   Tortyren återinfördes i de flesta länder, även de som sedan gammalt uppfattades som demokratier. Ville man inte smutsa sina egna händer kunde man låta ombud ta hand om tortyren.
   Dawit Isaak är ett av offren för påbudet. Knappt hade det utgått från Bush, förrän Eritreas president Afeworki arresterade ledarna för den eritreanska oppositionen och lät dem försvinna i fängelser och plåtcontainrar: utrikesminister Haile Woldensae, Mahmoud Sherifo, Petros Salomon, Ogbe Abraha, liksom alla tidningsutgivare och journalister, bland dem Dawit Isaak.
   11 september och kriget mot terrorismen nämns sällan i kampanjen för Dawit Isaak. Förmodligen på grund av opportunism (den som inte är med oss är med terroristerna) väljer man att se fängslandet enbart som ett brott mot yttrandefriheten i stället för att sätta in det i dess politiska sammanhang.
   President Bush välkomnade president Afeworki i USA:s antiterroristfront och Eritrea blev Israels så gott som enda allierade i regionen – frånsett Mubarak, Khadaffi och Saudiarabien.
   President Afeworki tycks sitta säkert. De flesta av hans fängslade motståndare har dött i fångenskap och var Dawit Isaak finns vet ingen med säkerhet.
   Eritreanerna flyr i ökande antal. Somliga hamnar i Israel, som skickar tillbaka dem, andra råkar ut för utpressare i Sinai och några lyckas ta sig till Sverige, där eritreanerna åter hör till de största flyktinggrupperna.