Den svenska sardinen av Gunnar Stensson

Du vet väl vad NSA och GCHQ är? Jaså inte. Nå, det handlar om USA, Storbritannien och övriga engelskspråkiga länder som sysslar med kriminell avlyssning, bland annat i EU och FN.
   Det finns en tredje part som också hjälper till. Ligor brukar ju hålla sig med springpojkar. Det är Sverige. Och Sveriges kodnamn är SARDINE. Det var väl därför Reinfeldt talade så tyst om avlyssningen med Obama.

Sardin

Men Reinfeldt ser ju inte ut som en sardin. Snarare som en torsk. Det är absolut något fiskaktigt över honom. Ögonen.

Torsk

Duncan Campbell som avslöjade Sveriges roll var emellertid så indignerad att hans röst skälvde när han talade om avlyssningsskandalen inför Europaparlamentets kommitté Libe. De svenska delegaterna var förstås inte närvarande vid mötet. Skönast så.
   Senare har vi fått veta att FRA-lagens begränsningar inte gäller i samarbetet med de utländska stormakterna. Det är fritt fram.
   Inför EU har Sverige förlorat ansiktet. Och FN.
   Som många andra är jag ändå ganska obekymrad över avlyssningen. Jag ser den som en möjlighet att kommunicera åsikter. Alla nummer av VB, även detta, innehåller de kodord som brukar avlyssnas. Det vore ju roligt om tjänstemännen i NSA och FRA satt och läste dem. Regelbundet. Hi! Are you there?
   Men jag blev bekymrad när jag förstod att om jag vore en advokat i Lomma med en klient som var flykting och kom från Syrien, så skulle de med stor sannolikhet vara intresserade av att ta reda på vad vi talade om.
   Och om jag vore journalist och intervjuade Nehdi Gheza som satt inlåst på USA:s fångläger i Guantanamo så skulle de helt klart avlyssna mig.
   Liksom jag måste erkänna att jag försiktigtvis håller mig undan från Väster i Malmö för att inte råka ut för Vilks livvakter som en naiv gammal konstnär från Velllinge gjorde häromdan. Man vill ju helst slippa stryk. De är två mot en och slår på den som ligger. Det tycker jag är ojust.