Man blir besviken när en person som vet bättre förfaller till floskler
och skenargument för att försvara en dålig sak. Som t ex Maria
Wetterstrand i ett inpass i Sydsvenskan 9/9 angående den senaste
analysen av omrättningen av centrala prov.
Hon påstår att betygen var orättvisare när hon själv gick i
skolan (vilket var på 1980-talet). ”Och ja, det har blivit bättre”
fortsätter hon, trots att hon mycket väl vet, att betygsinflationen
sedan dess har skenat bortom all kontroll. Och att den är extremt
orättvis.
Hon förnekar inte undersökningens resultat att friskolorna
systematiskt sätter för höga betyg men antyder att det förklaras av
deras insikt att ”elever som förväntas prestera bra får högre betyg”.
Hon förstår dock att detta knappast övertygar någon och
föreslår därför central rättning av nationella prov. Hon skriver:
visserligen är det ”opraktiskt, besvärligt och sårande för lärarnas
självkänsla. Men det struntar jag faktiskt i”.
Men problemet var ju att friskolorna systematiskt sätter högre
betyg än provresultaten motiverar. Det kommer de förmodligen att
fortsätta med.
Det finns nog lärare som hamnat så långt ut på det sluttande
planet att de välkomnar central rättning av nationella prov. Det blir
ju en arbetsuppgift mindre.
Lärare med rester kvar av professionell stolthet kvar känner sig ännu en gång inkompetensförklarade.
Hellre än att lösa de grundläggande problemen med vinst,
skolpeng och överetablering försöker Maria Wetterstrand dölja dem med
ännu mer byråkrati som bara gör ont värre.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
1 kommentar:
"Lärare med rester kvar av professionell stolthet kvar känner sig ännu en gång inkompetensförklarade."
Jag förstår inte varför, i så fall? Den professionelle läraren har inget att frukta av central rättning, eftersom vederbörande inte behöver pumpa upp sitt ego eller sin lön med fantasibetyg. Snarare borde den professionelle välkomna detta dyra och rättvisa förslag?
När miljöpartiet nämner ordet "friskola", ser man fortfarande inte bilden av en rovgirig kapitalistisk koncern. Man väljer att se den lilla entusiastiska Montessori-lärarinnan som äntligen startat eget. Med en klass med maximalt åtta medelklassungar. De har sååå mysigt...
För att behålla denna skenbild av verkligheten kan man tydligen tänka sig centralism i rättningen. Underbart, eftersom det är den enda lösningen på rättviseproblematiken. Omvändningen under galgen är korrekt, tyvärr är emellertid rättvisa som vanligt dyrt. Gissningsvis för dyrt för de besuttna, och vi kommer för evig tid att dras med problemet att den småborgerliga fransklärarinnan ger arbetarpojkarna usla betyg för att de är slarviga och ohyfsade.
Skicka en kommentar