Nu ska Lund förnyas av Gunnar Stensson

Hur kommer man till Kristallen? frågade min vän Olle i måndags kväll.
   Vi visste ju att byggnaden låg nånstans vid en liten park mellan bangården och Skomakargatan med sina tre- och fyravåningars tegelhus från 50-talet. Vi kunde se den sticka upp därborta från våra fönster i Klostergården.
   Jag bestämde mig för att ta reda på hur man kunde gå. Utgångspunkt blev Västra station. Den utgör baksidan av centralstationen, en stillsam avkrok jämfört med stationsbyggnaden vid Bangatan. Just nu byggs den om, trots att den är nybyggd. Man tar sig ut via en provisorisk bro över en regnvattenfylld utgrävning.
   En cykel- och gångväg mot Kristallen skymtar mellan träden. I slutet av 1980-talet gick jag ofta här till eller från Wallins tryckeri strax hitom Kung Oskars väg för att hämta kvartalets upplaga av Eritreanytt i en gammal barnvagn. Då var grönskan längs bangården ogenomtränglig. En sovvagn fungerade som vandrarhem. Intill järnvägen stod några träkåkar som hyste flyktingar.
 

 

Nu är sikten fri mot bangården och de utsmyckade tegelfasaderna i sekelskiftespalatsen längs Spolegatan och runt Clemenstorget. Morgonen var klar och solen gick just upp bakom Allhelgonakyrkans spetsiga torn. Kvarteren påminner om bebyggelse i Stockholm, Berlin och Sankt Petersburg. Ödesmättade och tunga. Överdådiga. Med Clemenstorgets välordnade rader av plataner som en promenadplats för borgerligheten.
   Sin nuvarande form fick torget ungefär samtidigt som byggnaderna. Tidigare var det en lerig marknadsplats där bönderna köpte och sålde boskap. Medan jag tittade passerade två pågatåg, ett öresundståg och ett godståg: Hector rail.
   Kristallen och den nybyggda Skyttelbron ligger oväntat nära, alldeles intill det gamla 70-tals-daghemmets låga hus i den lilla parken. Bortom dem syns sockerbitskvarterens fyrkanter. 
   En stor hall är Kristallens entré. Där fanns många besökare, kanske ett par delegationer som väntade på att ett möte skulle börja.
   Blickarna drogs till en utställning om hur stationsområdet med Kristallen, Clemenstorget och Bangatan skulle kunna utformas. Jag försjönk i den. Bangatan skulle befrias från trafik mellan Knut den stores torg och Clemenstorget. Utmärkt!
 

 
Det innebär att utrymmet för människor vidgas. Clemenstorget blir större och luftigare. Där finns tävlingsförslag från tre arkitektfirmor. 2015 beslutas den slutliga utformningen. I förutsättningarna för samtliga förslag ingår att spårvägen sneddar över torget upp mot Allhelgonavägen och Brunnshög.

En snygg förnyelse av Lund! Som kommer FörNyaLund-partiet att framstå som en reaktionär rörelse, uteslutande inriktad på att bevara nuvarande röra. Tur att den anslöt sig till Alliansen. Allianspartierna är nu eniga om det torftiga målet att fördröja processen två år. Och förhindra en skattehöjning.
   Efter studiet av planerna gick jag ut i verkligheten. Den nya Skyttelbron mynnar vid Diamantens entré och har uppgångar från alla perronger. Jag såg för mig hur resenärer från norr och söder strömmade uppför trapporna på väg mot spårvagnen på Clemenstorget, destination Max 4 eller ESS. Eller mot Kristallen.
   Nedanför Skyttelbron finns en stor parkeringsplats för sådana som inte reser kollektivt. Regionbussarna har hållplats mellan Tullkammaren och Skånetrafiken. Förnyelsen har redan kommit igång utan att jag märkt det.
   I det gamla stationshuset finns en utmärkt pressbyrå med svenska och utländska tidningar. Efter att ha bläddrat igenom några tidskrifter köpte jag Foreign Affairs för ett pris som ungefär motsvarade en biobiljett.
   Trappstegen ner till Rydes undergång är rundslipade i kanterna av alla fötter som beträtt dem. Där nere spelade en nyanländ violinist en polka från Dalarna. Så var jag tillbaka vid utgångspunkten.
   Jag rekommenderar bekanta och vänner att gå samma lilla promenad, ensamma eller i grupp, och fundera på hur Lund kan förnyas.