Patriarkatet hotat av Sten H

I tisdags var det studentafton i universitetets aula under rubriken ” Feminism inom akademi, aktivism och politik.”. Det tog formen av en paneldebatt med Seher Yilmaz (ordförande för Rättviseförmedlingen), Kristin Linderoth (doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet) och Gudrun Schyman. Samtalsledare var Johanna Palmström, chefredaktör för feministiska tidskriften Bang. Aulan var fylld till sista plats, dvs. med sådär 800 åhörare.
   Det blev en bra debatt fast man i stort sett varken hörde eller såg paneldebattörerna ordentligt, Referatet ges alltså med vissa reservationer, men så är det ju i aulan. Ja, Gudrun kunde man höra, hon hade den diktion och mikrofonteknik som gör skillnad. Men hon var inte ensam om att säga kloka saker. Jag fäste mig vid Kristin Linderoth som hade en verklighetsförankring jag ofta saknat i senare års feministisk debatt som inte sällan spårat in på hbtq och snåriga identitetsfrågor. Hon mer än någon annan talade om sambandet mellan kön och klass och om facken som feministiska kamporganisationer.
   Bakgrunden till samtalet var givetvis ”den feministiska vågen” (eller var det ”våren”– man kan inte var säker där i aulan). Gudrun sa att nu var Fi uppe 22,000 medlemmar och 70 lokalorganisationer och att det närmast var tur att Fi inte kom in i riksdagen . Nu slapp man åtminstone att till allt annat också organisera ett riksdagskansli. Och hon tvekade inte: vad som har hänt kan närmast kallas ett demokratiskt genombrott. Hon framhävde också hur man på ett unikt sätt fått med folk i alla åldrar, det handlar inte om en ungdomsrörelse. Senaste exemplet var en 92-årig folkpartistisk kvinna som deltog med kommentaren att nu var det dags. Gudrun menade också att den allmänna debatten nu vidgade sig från de enkla lösningarna till att betona komplexiteten, hut allt hänger samman. På frågor från publiken varför man ska stödja Fi och inte V eller S pekade hon på det hon ville kalla det patriarkala arvet inom arbetarrörelsen. Och sommarens val: i dimensionen vänster-höger skedde ju inga förändringar, alla rörelse var längs axeln öppenhet-nationalism där ju både Fi och SD stärkte sina positioner i ytterlägena. Något har hänt i politiken.
   Ja, det blev mycket Gudrun det här men det var inget fel på de andra. Dock det var hon som i ett avsnitt av debatten där det var frågan om vad Fi skulle göra under den kommande fyraårsperioden och då det artade sig till en tråkig uppräkning av organisatoriska åtgärder svarade med ”Krossa patriarkatet!” Så än har hon gnistan.
   Till slut: Det här var en studentafton, men kostade alltså i entré kr 100.-, med 70.- för studenter. Jag är klar över att studentkårernas ändrade ekonomi inte medger att studentaftnar kan vara gratis längre, men det tycks mig lite väl häftigt. Så dyrt är det väl inte att hyra aulan? Och varenda torghandlare får numera lämna kvitto, men här var det inte tal om några biljetter.