Mitt i Lund, nära Folkets hus (där Jonas Sjöstedt i tisdags talade om
kampen för demokrati och rättvisa inför extravalet), Magle Konserthus
(där Röda Kapellet spelar ” Musik i mörka tider” i kväll, den 12/12),
Lunds domkyrka, Akademiska föreningen och Kulturen, finns en gränd
innanför en oftast låst gallergrind med adressen Magle Lilla Kyrkogata
2.
Gården är belagd med kullersten och byggnaderna gamla stall som
byggts om till lager och föreningslokaler. Hovarna klapprade och
vagnhjulen slamrade om kvällarna, när hästarna leddes in i stallen och
selades av under första hälften av 1900talet.
Där huserar nu Rädda Barnen, en silversmedja och till i lördags Demokratisk Vänster.
Den 6 december utrymde DV lokalen. Ett envist
duggregn plaskade mot stenarna under förmiddagen. För sista gången satt
vi runt sammanträdesbordet i det långsmala rummet med dess vitrappade
väggar och ljusinsläpp från taket.
Elsa var utrymningens organisatör och dirigent. Lokalen måste bli
klar inför akvarellutställningen den 12/12. Vi stuvade en bil full med
skräp och surrade fast diverse masonitskivor och brädstumpar på taket,
lyckades passera genom den trånga porten och anträdde färden mot
Gastelyckans tipp, Elsa och jag.
Innan bordet lyftes ut måste vi genomföra ett sista
styrelsemöte och planera de tekniska detaljerna inför
partiupplösningen. Monica drog ekonomin och Martin fungerade som
ordförande när vi gick igenom hur vi skulle fördela våra sista
ekonomiska resurser. Per förde protokoll, ett viktigt protokoll,
eftersom det tillsammans med bokföringen måste vara juridiskt bindande.
Sven-Hugo föreslog att vi skulle lämna de allra sista slantarna till
kommunen, men vi beslöt att tills vidare behålla en restsumma som
buffert för att inte drabbas av någon ekonomisk smäll i slutskedet.
Asylgruppen skulle få ett större belopp. David dök upp och
berättade om gruppens vidgade verksamhet som var i akut behov av
finansiering. Det kändes skönt att veta att pengarna omedelbart skulle
komma till nytta.
Nio år har vi faktiskt hållit på, nästan hela tiden i god enighet med V, oftast också med S och ganska ofta med MP.
Vi bildade DV under den ideologiska striden mellan förnyare och
traditionalister inom V, då också Vägval Vänster uppstod som ett
alternativ till traditionalisternas dominans.
Tändande gnista blev den dåvarande majoritetens
traditionalistiska, men förhastade, beslut att göra sig av med
Veckobladet.
Jonas Sjöstedt var en av förnyarna på den tiden. Nu råder enighet om de idéer vi då förespråkade.
Göran Persson tog hand om VB och har sedan dess redigerat så där
350 nummer. Vi har lagt ytterligare tio år till VB:s föregående trettio
och vi tänker fortsätta länge än.
Det hade slutat regna och vi började bära ut
möblerna på gården: bord, stolar och skrivbord med mera. Vi lastade dem
på en släpvagn, ett högt, tungt lass, som gungade ut genom porten och
försvann på väg mot Erikshjälpen.
Men fredagen den 12 i 12 klockan 12 ses vi igen i vår gamla
lokal på Magle Lilla Kyrkogata 2. Då har Ann Schlyter, Elsa Grip, Karin
Palm Lindén och Sonja Pleijel vernissage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar