Rapporten om den amerikanska underrättelsetjänstens omfattande bruk av tortyr är ingen
nyhet – vi har hört om detta i snart tio år. Tortyrmetoderna känner vi
till sedan avslöjandena om Abu Ghraibfängelset kom – elkontakter i
könsorgan, skendränkningar, kyla och isolering etc. Det nya här är att
de inte utövas i någon marginell funktion i skymundan från den
politiska makten utan i full avsikt att vara en del av ”kriget mot
terrorismen” där CIA förväntades göra stora delar av jobbet. Det här
går inte att förneka eller skyla undan utan är solklara fall för den
internationella krigsförbrytardomstolen i Haag. Kommer de att tas upp
där? Nej, är det säkra tipset, domstolen jobbar med att klämma åt
människor i Afrika eller möjligen Balkan, men USA står höjd över alla
anklagelser.
Outsourcat
Fascinerande nog visar det sig nu också att det stora
internationella svepet mot USA:s fiender som leddes från CIA i själva
verket var privatiserat. Hela nätet av fängelser och kidnappningar var
outsourcat som det heter, det var utlagt på entreprenad till privata
företag. Det visar sig nu att 85 procent av arbetsstyrkan: alla vakter,
förhörsledare, psykologer, säkerhetspersonal etc arbetade för privata
entreprenörer. Själva upplägget på programmet var konstruerat av två
psykologer, som tidigare jobbat för det amerikanska flygvapnet.
Företaget, Mitchell, Jessen & Associates, fick ett kontrakt om 81
miljoner dollar för att inte bara lägga upp förhörsmetoderna utan också
genomföra den praktiska verksamheten. Och det här handlar alltså inte
om Guantanamo utan om gamla militärbaser och fängelser i Polen,
Litauen, Rumänien, Egypten. Sverige var inblandat genom två
asylflyktingar från Egypten som lämnades ut till amerikanerna av Göran
Persson och Anna Lindh sedan fångarna fått stolpiller och
specialdräkter i ett flygplan på Bromma. Uppmärksamheten i ärendet
ledde dock till att flyktingarna och deras familjer fick en fristad i
Sverige och stora skadestånd.
Men det amerikanska programmet var alltså privatiserat. Spelar
det någon roll? Jo. det hör ihop. Den amerikanska staten var
naturligtvis skyldig men det här att man isolerad sig från vad man
sysslar med år till för att minska politiska problem i alla sådana
sammanhang. Mycket riktigt har Obama redan sagt att nu gäller att se
framåt! Vad händer efter att sådana här saker blivit kända? Finns det
t.ex. någon här i landet som blivit mindre intresserad av att gå i
militärallians med tortyrnationen USA, en idé som nu håller på att få
bred spridning?
Populär politiker
Över till ett dessvärre faktiskt inte alltför avlägset ämne. Jag
talar om det ökande stöd och den popularitet Annie Lööf håller på att
vinna. Jag ska inte gå in på detaljer men det står väl klart att hon
har en image av den stränga, ja elaka småskollärarinnan. Sådana finns
väl inte längre i den moderna skolan, men vi som var med förr känner
igen typen när vi ser den. När man ser och hör henne tala om
socialdemokraterna väntar man bara på att hon ska ta fram linjalen och
smälla Löfven på fingrarna så det gör ont, inte mycket förstås, men rätt
så. Att hon göra detta med ett leende gör bara att det svider värre.
Vad Annie Lööf själv tänker och känner kan vi inte veta något om.
Det enda vi vet är att hennes och centerpartiets popularitet stiger.
Det är inte troligt att det är partiet det beror på. I stället måste
det väl handla om ett utbrett drag av sadism eller kanske masochism. Vi
uppskattar mer Annie Lööfs elaka leende än Gustav Fridolins snällhet .
Vad säger det om oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar