Häromdagen såg jag filmen om Ship to Gaza och Henry Ascher, "Även de
döda har ett namn". Den gick på Kino sista gången idag torsdag. Stark,
inte minst i den entusiasm och envishet människorna bakom detta projekt
uppvisade.
Jag påmindes i filmen om den gången när båtarna fastnade i
Grekland. Hur skändligt USA och Israel kunde tvinga Grekland att hålla
kvar fartygen, och hur EU tycktes ha tappat rösten helt inför dessa
brott mot internationell rätt. Blev det ett misslyckande eller en seger
för Ship to Gaza? Om den frågan debatteras det i filmen.
Nästa försök var ju att restaurera en båt inne i Gaza och segla ut
med exportprodukter. Den båten förstördes av israeliskt flyg. Sedan kom
det ohyggliga kriget 2014. Idag nås vi av larmrapporter om
katastrofala förhållanden i Gaza. EU diskuterar, USA stöttar Israel,
Arabvärlden har sina egna konflikter att hantera.
Då ger sig en fiskebåt vid namn Marianne iväg på nytt, med lite
solpaneler och sjukvårdsprodukter ombord. På måndag ska den ha nått
Frankrike. Fler båtar kommer att ansluta. Israel har redan varnat att
de kommer att mötas med lika hårda bandage som de tidigare gångerna.
Henry Aschers far lyckades ta sig ur nazi-Tyskland i sista minuten.
Hans familj blev kvar, försvann. Henry var starkt engagerad i Vietnams
kamp mot USAs krig, nu lägger han sina krafter i att bidra till att få
ett stopp på Israels fruktansvärda förtryck av palestinierna.
Ship to Gaza drivs helt av frivilliga krafter och frivilliga
bidrag. På dess hemsida finns information om hur vi kan bidra. Lika
viktigt är att sprida information, skriva i lokaltidningar och andra
media, berätta om Mariannes färd och situationen i Gaza.
I filmsnutten nedan ser man plötsligt Röda Kapellet spela vid kajen
i Malmö. Vänsterpartiet ställer upp med ett brandtal. Fanns några
andra partier där? Jag vet inte, men de borde alla (utom SD) ha varit
på plats.
Se filmen »
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar