Över Vietnam fälldes 1965 till 75 fler bomber än sammanlagt över alla
krigsskådeplatser under andra världskriget. I en byrålåda har jag ett
plåtfragment från en nedskjuten amerikansk B52 som Vietnams ambassadör
gav mig som minne vid ett besök i Lund 1975. (Jag har grubblat under
natten. Vietnam hade knappast kapacitet att skjuta ner några B52-or.
Plåtskärvan kommer nog från en nedskjuten attackhelikopter av det slag
som användes vid bymassakrer.)
B52-orna ingår i den massiva Nato-operationen ”Baltops
15” som inleds i juni. De ska simulera fällning av sjöminor utanför
Ravlunda flygfält. De kan bära kärnvapen.
I augusti 1960 försvarade jag tillsammans med ett par
tusen värnpliktiga Ravlunda och Haväng mot en invasion ”från öster”. Vi
hade cykeltolkat efter lastbil från I ll i Växjö (regementet är
nedlagt för länge sen) till Skåne längs nuvarande väg 23. När vi kommit
fram grävde vi skyttevärn och stirrade ut över den glittrande
Östersjön, där miljonärerna på kryssningsfartygen nu för tiden skiter
vattnet brunt.
I övningens senare del förde jag ”fria kriget” med en
jägartropp på 20 man. Fiktionen var att invasionen hade ägt rum och att
vi befann oss bakom fiendens linjer. Vi cyklade på småvägar hela
natten och blev beskjutna av uniformerade hemvärnsgubbar från en
veranda vid fyratiden på morgonen. Vår bataljon hade återvänt till Växjö
innan vi hunnit återförena oss med den.
Nu leker de krig vid Ravlunda som så ofta förr.
”Baltops 15” blir säkert en mer spektakulär och dyr övning än vår
manöver. Då förestod Kuba-krisen. USA försökte faktiskt invadera i
Grisbukten. Kubanerna gjorde det vi övade för att göra: slog tillbaka
invasionsstyrkorna. Nu rustar Nato och Ryssland i Arktis och Östersjön.
Arméns gamla cyklar rullar fortfarande här och där på
gatorna i Lund. Och B52orna är ju faktiskt lika gamla som cyklarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar