En järnvägstunnel skulle lösa miljöproblemen och de politiska knutarna i Lund av Staffan Lindberg

Utbyggnad av fyra järnvägsspår från Malmö till Lund pågår för fullt. Gunnar Stensson skriver i Veckobladet den 2 oktober att de fyrdubbla spåren genom södra och centrala Lund kommer att leda till stora skador på miljön: förlust av värdefulla biotoper, bullerproblem och en större barriär som delar staden i två delar. Därför föreslår Gunnar Stensson att det byggs en järnvägstunnel från strax norr om Höje å till Lund C. 

Varför inte längre? Tunneln skulle också kunna gå från Lund C med dubbelspår till Brunnshög med stopp vid sjukhuset och Teknis. Därifrån kan sedan markspår byggas via hållplats i Forskningsbyn och ut till Stångby.
   Enligt Ramprogram för Lund C 2013 är en tunnellösning fullt möjlig (2013:28). 
   Jämfört med rejäla pågatåg och ett stort underhålls- och reparationssystem är den nu föreslagna spårvägen på 5.5 km mellan Lund C och Brunnshög en ren EPA-lösning som hotar både Lunds unika centrum och kommunens redan hårt ansträngda ekonomi (med eller utan statliga bidrag). Skalan för spårvägen är för liten och planerna på en utbyggnad söder- och österut, för att råda bot på det, skulle förstöra det unika kulturarv av medeltida stadsplan, arkitektur och rofylldhet som är Lunds främsta kännetecken och framtida ’skattkammare’. 
   Planering av en Lundatunnel skulle snabbt bidra till att få slut på prestigestriden och det politiska käbblet i kommunen. Politiker, tjänstemän, byggare och konsulter är ju sedan mer än 30 år låsta i en position där vanliga Lundabors protester mot spårvägsplanerna klingar nästan ohörda. Budgetar spelas ut mot spårvägar i en märklig kohandel.

Otänkbart?
Var inte Citytunneln i Malmö en ren utopi i början? 
   Dyrt? På Ulf Nymarks inlägg i Lokaltidningen denna vecka låter det som om tunneln måste byggas på ett år, men om denna kollektivtrafiklösning planeras för Lundregionen bör den byggas på sikt i takt med Brunnshögs utveckling. Det handlar om en finansiering över 20-25 år. Då skulle också spårvägsförespråkarnas förutsägelser om ’spårbunden utveckling’ kunna gå i uppfyllelse. Vi behöver inte färre utan mera satsningar på miljövänlig infrastruktur. Vi har råd till det. Det skapar sysselsättning.
   Konfliktlösningar utifrån kan ibland vara förlösande, i detta fall en rejäl statlig satsning på en allsidigt fungerande lokaltågstrafik i Lundregionen med dess världsledande laboratorier och framtida tillväxtpotential. Det trafikverket får lägga ut kan man åtminstone delvis spara in på vägverkets planerade satsningar på fler vägar och nya avfarter. Vi har redan så det räcker med biltrafik och vill få den att minska.
   Till Lund och i Lund ska man kunna åka tåg, buss eller cykla och sedan gå en liten bit.